Anställningsstoppet på Sahlgrenska universitetssjukhuset SU är i praktiken ett chickenrace mellan politikerna i landstingets ledning å ena sidan och sjukvården i den andra. Insatserna gäller en budget (kortsiktigt) i balans mot en vingklippt sjukvård. Situationen går igen inom hela SU. Organisationens humankapital offras som barlast trots år av erfarenhet och många investerade kronor i upplärning, bredvidgång och fortbildning. Pengar som åter måste läggas ut nästa budgetår när verksamheten skall byggas upp igen.

Inom den barnmedicinska sjukvården går vi nu mot infektionssäsongen som är vår högsäsong, då trycket på vår akutsjukvård kan fyrdubblas jämfört med sommartid. Vi har de sista åren haft svårt att klara denna belastning med ordinarie bemanning. Hos oss gäller det akuta problemet med anställningsstoppet framförallt våra sjuksköterskor och undersköterskor. På vissa avdelningar kan det handla om en tredjedel av omvårdnadspersonalen som inom en mycket snar framtid inte kommer till jobbet. Oavsett vad man hör om effektivisering och optimalt resursutnyttjande så kan vi inte bedriva vård utan vår omvårdnadspersonal. Resultatet blir färre vårdplatser, ökad belastning på kvarvarande personal och ofrånkomligt en sämre sjukvård. Sjukvårdspersonal får enligt lag inte gå ut i strejk som riskerar allmänhetens hälsa. Det finns dock ingen lag mot anställningsstopp som riskerar allmänhetens hälsa.

Patienterna får ta smällen

Patienter, föräldrar, patientorganisationer och andra berörda bör informeras om detta innan vi står inför faktum. Konsekvensanalyser på varje vårdenhet tas i dagsläget fram för att försöka sätta beslutsfattarna in i vad anställningsstoppet innebär i praktiken. Dessa skulle behöva offentliggöras. Det handlar till exempel om att behandlingar på våra riksansvariga enheter får skjutas på framtiden alternativt skickas någon annanstans; utredningar av svårt sjuka barn får skjutas upp för att akutsjukvården inte ska haverera. Liknande scenarier ses på alla vårdenheter. Kort sagt så kommer våra patienter, från de lindrigt till de svårast sjuka att få ta smällen om inte förnuftet tas tillfånga och anställningsstoppet hävs. Det är också viktigt demokratisk att allmänheten får information om vad deras folkvalda beslutar så att de kan göra välgrundade val i nästa valperiod.

Självklart kan vi inte bedriva vård för pengar vi inte har. Men klokare sätt att spara pengar vore till exempel att lägga dyra högprestigeprojekt liknande det nya bild- och interventionscentrum på is istället för själva sjukvården. Det finns mycket mer kostnadseffektiva sätt att spara. Sjukvårdens finansiella problem är både akuta och långsiktiga med sjunkande skatteintäkter, åldrande befolkning och en alltmer högspecialiserad och kostsam allmän sjukvård. Detta behöver mötas med långsiktigt ekonomiskt planerande. Att plötsligt och oförberett rycka i handbromsen ger ingen ekonomisk körning.

Jag ser bilden av Patrik Grimlund och Anders Hedberg från Lyxfällan sittandes vid Landstingets köksbord, skakandes på huvudena och med kritiskt frågande uttryck i ansiktena. Det är ju obegripligt? Hur tänkte ni?

Jimmy Célind

läkare, Barnmedicin, Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus