Omkring 5 800 personer lever med hiv i Sverige i dag. Trots detta är hiv något som vi sällan talar om förutom när rubrikerna om Hivmannen eller Hivkvinnan finns på kvällspressens löpsedlar. I Sverige är det ovanligt att människor öppet berättar att de lever med hiv. Känslan av skam kan ligga nära och rädsla finns för att bli utfryst och att bli tvungen att leva ett liv i ensamhet.

Den 1 december högtidlighålls World AIDS Day över hela världen. Det är en dag då vi minns och hedrar dem som avlidit i aids, men också en dag då vi uppmärksammar hur det är att leva med hiv idag och att hiv, trots att mycket har blivit bättre genom åren, fortfarande är en allvarlig sjukdom. Hiv är en fråga som berör hela världen och i Sverige borde fler känna sig berörda. Tystnaden om hiv leder till okunskap och det är grogrund för diskriminering och även för ökad spridning av hiv. Därför måste vi börja tala om hiv igen.

En sjukdom bland andra

Smittskyddsinstitutet och Hiv-Sverige har påbörjat en större informationsinsats för att arbeta mot diskriminering och stigmatisering av människor som lever med hiv. Tre personer kommer att blogga om att leva med hiv eller att vara anhörig till en person som lever med hiv. Målsättningen är att lyfta fram och normalisera frågan om hiv.

Hiv bör ses som en livslång sjukdom bland andra utan att de som öppet berättar om sin sjukdom ska utsättas för diskriminering eller stigmatisering. Om öppenheten ökar och diskrimineringen minskar är vi övertygade om att vi även kan få ner antalet nyinfekterade.

Fler smittas

Utvecklingen går dock åt fel håll. Ett ökat sexuellt riskbeteende, speciellt bland unga och unga vuxna, leder till att allt fler har smittats av sexuellt överförda infektioner. Den ökande spridningen av hivinfektion i närbelägna länder under de senaste tio åren och ett ökat resande, tillsammans med ökad rörlighet i befolkningen innebär även att Sverige måste hålla hög beredskap.

I gruppen män som har sex med män är utbredningen av hiv fortfarande stor. Det är allvarligt att vi inte har lyckats få fler att inse självklara faktum som att det är bra att skydda sig när man har sex med tillfälliga partners. Utbredningen av hiv i hela Sverige i gruppen män som har sex med män uppskattas till 3-4 procent i jämförelse med 0,06 procent av befolkningen som helhet. Vi måste bli bättre på att nå MSM-gruppen. Kondomanvändning, mer lättillgänglig testning och mer effektiv rådgivning är den väg vi måste gå.

Många smittas på utlandsresa

Bland de 465 nyupptäckta fall av hiv som rapporterades till Smittskyddsinstitutet 2010 var 45 smittade under utlandsvistelse. Merparten av dem är män och många av dem har rest till Asien, i första hand Thailand.

Att resa utomlands kan innebära nya okända sexuella kontakter med personer som har haft andra sexuella kontakter. Risken finns att den som åker utomlands och har tillfälliga sexuella kontakter kommer hem igen och har sex med exempelvis sin partner. Hiv ser inga gränser mellan nationer och olika grupper – hiv finns i världen.

Majoriteten av de nyrapporterade personerna med hiv smittades innan de kom till Sverige. Av de 465 fall som anmäldes 2010 var mer än hälften smittade före ankomsten till Sverige. Just därför måste alla som lever i Sverige omfattas av en effektiv sjukvård som snabbt kan erbjuda alla nyanlända hälsounderökningar, erbjuda testning, ge råd och stöd samt, om det behövs, erbjuda behandling.

År 2007 var andelen nyanlända flyktingar och asylsökande som erbjöds testning ungefär 30 procent för att 2010 ha ökat till 42 procent. Skillnaderna mellan de olika landstingens förmåga att fånga upp asylsökande och erbjuda dem hälsoundersökning och testning är mycket stor. De och andra skillnader på hur man hanterar hiv och STI i olika delar av Sverige måste tas bort.

Risken att utveckla aids ökar om hivinfektionen inte upptäcks i tid. Aids som idag kan förhindras med effektiva mediciner. I Sverige måste vi sträva efter en hälso- och sjukvård som omfattar alla och där man systematiskt har en uppföljning som är självklar oavsett om du har levt här i hela ditt liv eller precis har anlänt.

Missbrukare är en riskgrupp

Intravenösa missbrukare är en riskgrupp för infektion. De har heller inte alltid tillgång till en hälso- och sjukvård som når fram till dem. Utsattheten som missbrukare och ibland även som hemlös gör att hälso- och sjukvård blir en lyxvara för kvinnor och män i marginalen. I slutet av 2010 hade totalt 1 146 hivpositiva intravenösa missbrukare rapporterats i Sverige.

Internationella och nationella myndigheter, som WHO, UNAIDS, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Statens Folkhälsoinstitut, anser att det i första hand är en hälsopolitisk fråga att skapa möjligheter för missbrukare att skydda sig mot smitta. Forskning visar att insatser måste sättas in innan smitta kommer in i missbrukarnas nätverk. Ju fler intravenösa droganvändare som använder rena sprutor, desto mindre blir risken att smitta överförs. Det handlar om allas rätt till hälsa.

Förebyggande arbetet måste intensifieras

Mycket görs redan men vi måste nu öka takten i det förebyggande hivarbetet:

• Förbättra uppföljningen av stigmatisering och diskriminering av personer som lever med hiv genom intervjuer och enkäter riktade till hivinfekterade
• Fler asylsökande och anhöriginvandrare bör erbjudas hälsokontroller och dessutom i nära anslutning till ankomsten till Sverige
• Öka kondomanvändningen och minska riskbeteende bland ungdomar genom att aktivt arbeta med att höja kunskapen och förändra beteende och attityder
• Förbättra möjligheterna för missbrukare att få tillgång till rena sprutor
• Genomföra relevanta och effektiva informationsinsatser riktade till riskgrupper

Det är nu 30 år sedan det första fallet av aids rapporterades. Rädslan för hiv finns kvar. Inte för att infektionen i sig idag behöver ha dödlig utgång utan för den risk för ensamhet, diskriminering och stigmatisering som följer i hivinfektionens spår.

Som hivinfekterad kan du idag få den medicin du behöver för att leva ett fullvärdigt liv, men som ingen annan sjukdom är den fortfarande förknippad med tabun, rädsla, fördomar, okunskap, diskriminering, stigmatisering, utanförskap, isolering – ja, listan kan göras lång. Kan vi inte få en ändring på det så kommer vi aldrig att kunna bekämpa hivepidemin på ett effektivt sätt. Hiv angår oss alla.

Johan Carlson

Generaldirektör Smittskyddsinstitutet

Christina Franzén

Förbundsordförande Hiv-Sverige