Försiktigheten i Sverige att prata fritt om individens rättigheter och dess skyldigheter är många gånger skenhelig, speciellt när det handlar om människor med invandrarbakgrund. Alla har rättigheter, vilket i sig är mycket positivt, men kopplat till rättigheter är ju också skyldigheter. Men det verkar vara något man inte vill prata om. Är det för att inte bli kallad rasist?

Ordet rasist har i dag blivit en skrämselfaktor för att tysta folk eller för att få folk att gå i den riktning man själv vill. Men vad är rasism och vem är rasist?

Rasism är ett universellt fenomen som finns överallt mellan alla olika etniciteter. Men den allmänna uppfattningen i Sverige är att rasism bland vita är den som är riktig och ond. Medierna försöker samtidigt förmedla en bild av att ”svensk–svenskar” inte ska uttrycka sig olämpligt, annars riskerar de att bli stämplade som främlingsfientliga. Detta gynnar ett politiskt ändamål. I politiken verkar det handla om att slippa skuldkänslor när man använder sig av samma teori utan att vara medveten om konsekvenserna av den. Men i min värld är det viktiga att det blir rätt person för rätt position oavsett religion, hudfärg eller etnicitet och att den personen följer svensk lag och svenska normer och värderingar som finns i det svenska samhället.

För mig innebär rasism att man menar att alla av annan etniskt härkomst än svensk skall ut ur Sverige och att den inte har här att göra. Samtidigt vet vi att rädslan för att bli kallad rasist ofta hindar oss från att reagera mot grupper eller personer som i skydd av kultur, tradition eller religion tar ifrån andra sina lagliga rättigheter. Konsekvensen av detta är ett skapande av extremt kulturrelativism. Vi kan inte vara tysta när barn inte får delta i viss skolundervisning, när unga flickor gifts bort eller när pojkar får i uppgift av familjen att övervaka sina systrar.

Obegripligt beteende

I dag är man rasist så länge man inte vrider ut och in på sig själv för att bemöta andra kulturer eller religioner. Jag förstår verkligen inte detta! Dessa handlingar är fel och kan inte accepteras av det svenska samhället. Av rädsla för att barnen skall bli försvenskade utövas en form av rasism mot svenskar.

Under många år har svenska folket bekämpat och tuktat kristendomen till en acceptabel nivå och nu upplever vårt mångkulturella samhälle hur övertygelseskadade och trosvissa idéer flyttar in i samhället i alltför stor omfattning för att vi skall kunna hålla emot de religiösa skadeverkningarna. De som kritiserar problemet blir omedelbart anklagade för att vara islamofober och rasister och de som verkligen skulle ta sitt ansvar, det vill säga de som satt Sverige i den situation landet befinner sig i, är knappast de som kommer att göra något. Orsaken är densamma: ”rädslan för att bli kallad rasist.”

Dags börja rensa upp

Jämlikhet, demokrati och människovärde är otroligt viktiga och vackra ord i en demokrati. De flesta av oss oavsett hudfärg, ras och religion står för dessa värderingar. Men vilket pris ska vi betala för vårt infekterade mångkulturella samhälle?

Nu är det dags att bryta mönstret och börja rensa upp. Det politiska etablissemanget har missat detta under många år. Konsekvensen av detta misslyckande är bland annat att högerextremisterna fått fotfäste och energi. Mycket tyder på att invandrardebatten fortfarande är långt ifrån öppenhjärtig och ännu längre ifrån det sansade och resonabla samtalet. Synd för Sverige!

Bahareh Mohammadi Andersson

samhällsvetare och människorättsaktivist