Alla barn har rättigheter utöver Genèvekonventionens mänskliga rättigheter, eftersom barn är särskilt sårbara. Den 20:e november 1989 formulerades FN:s konvention för barns rättigheter, där det slås fast att alla barn har samma rättigheter och ska behandlas lika.

Alla barn har rätt till sjukvård, skola och fritid. Barn ska inte hållas åtskilda från sina föräldrar, utom när det är för barnets bästa. Flyktingbarn har rätt till särskild skydd och hjälp – ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska därför behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.

I dag, på årsdagen av Barnkonventionens födelse, lever ett okänt antal barn som papperslösa och bostadslösa i Sverige. Frivilligorganisationer och kyrkor försöker efter bästa förmåga ordna informella familjehem åt dem, för att skapa trygghet och struktur i en kaotisk vardag. Vissa rektorer låter eleverna gå kvar i skolan. Hemliga kliniker erbjuder sjukvård utifrån begränsade resurser och frivilligt engagemang.

Nuvarande svensk lagstiftning skyddar dessa barn från att utvisas till sina hemländer om inte ett mottagande ordnas. Däremot riskerar de utvisning till det första EU-land de anlände till under sin flykt. Detta trots att källor såsom Amnesty International, UNHCR och Rädda Barnen har påvisat allvarliga brister i flyktingmottagandet, främst i länderna kring Medelhavet.

Barn som överförs till Malta, Ungern och Italien kommer inte att få en rättssäker asylutredning. Många barn i deras situation lever där i parker eller på undermåliga flyktingförläggningar där de blir inlåsta, utsätts för våld och utnyttjas. De får inte gå i skola eller träffa läkare. De möts av en situation som är lika otrygg som om de skulle skickas till sina hemländer.

Får inte längre återförenas

Andra barn befinner sig i flyktingläger i östra Afrika, på flykt undan den inre väpnade konflikten i Somalia. Många föräldrar har lämnat barnen med en släkting eller ett äldre syskon, med hopp om att kunna återförenas efter att de fått uppehållstillstånd – detta för att skydda barnen från den farliga flyktvägen över Medelhavet. Problemet är att de somaliska föräldrarna inte längre får återförenas med sina barn.

Tidigare har DNA-test varit tillräckligt, men sedan två år tillbaka ställer svenska myndigheter krav på ID-handlingar, samtidigt som pass från Somalia inte godkänns. Regeringen har i samarbete med Miljöpartiet lovat en lösning, men den kommer att dröja minst till sommaren 2012. Under tiden befinner sig dessa barn på flykt, utelämnade till omgivningens välvilja och sin egen överlevnadsinstinkt.

Sverige har åtagit sig att följa barnkonventionen. Sverige bör således verka för att möjliggöra familjeåterförening för de somaliska barnen. Vad gäller barnen som överförs till det första EU-landet, bör Sverige ta ställning för deras rättigheter och om nödvändigt forma ett internationellt samarbete för att samordna resurser, såsom barnkonventionen föreskriver.

Att få sina behov som barn tillgodosedda är en mänsklig rättighet.

Sveriges regering bör:

• Stoppa alla överföringar av barn till första asylland.
• Skyndsamt hitta en lösning gällande de somaliska barnen som ska återförenas med sina föräldrar.
• Ta hänsyn till professionella bedömningar från barnläkare, psykologer och socialarbetare gällande barnets bästa i asylprocessen.
• Sätta barnets behov främst även när det gäller barn som saknar uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap.
  
  

Lennart Molin

tf generalsekreterare för Sveriges Kristna Råd

Baharan Kazemi

sekreterare för Flyktinggruppernas Riksråd