Häromveckan kunde jag med intresse läsa en debattartikel om EU:s råvarustrategi. Skribenterna oroar sig över att strategin skulle komma att stå i strid med EU:s högt ställda ambitioner för global fattigdomsbekämpning. Huvudproblemet som lyfts fram är att EU är för begränsning av exportskatter, i linje med internationella handelsregler. Men orsakssambanden är mer komplicerade än man leds att tro om man bara läser debattartikeln av Gregow, Schlyter och Wolpher.

Exportrestriktioner är i stället en del av det hinder som låser fast många afrikanska länder i beroende av en eller få handelssektorer, vilket leder till ekonomisk sårbarhet. Konkurrens skulle stimulera diversifiering av industrin. Marknader gynnas av rättvisa konkurrensvillkor. Det skulle ge hållbarhet på sikt!

EU:s råvarustrategi bygger på principen rättvis och hållbar tillgång till råvaror. Råvaruinitiativet anger tydligt hur EU vill bidra till att partnerländerna kan bygga upp bättre råvaruutvinning, till exempel genom skapandet av bättre investeringsklimat, infrastruktursatsningar, ökad transparens för att säkra att intäkter från råvaruhandel inte används för att finansiera konflikter. Civilsamhälleskonsultationer finns med som tydligt krav. Hur många sådana konsultationer genomför Kina?

Var inte naiv

För vi ska inte vara naiva och tro att andra handelsaktörer nödvändigtvis ger Afrikas råvaruproducenter bättre villkor. Och bland dem som skor sig på råvaruhandeln finns både utländska storföretag och afrikanska pampar. De största hindren för att gruvindustrins pengar kommer lokalbefolkningarna till godo är odemokratiskt styre, bedrägeri, korruption och väpnade konflikter.

Jag håller med Gregow om att vi måste fortsätta att kritiskt granska den globala råvaruhandeln. Skattefusk och oegentligheter får inte förekomma. Men vi gör det allt för lätt för oss om vi målar ut protektionism som lösningen och europeiska råvaruimportörer som problemet. Med ett för snävt synsätt missar vi andra centrala faktorer att ta itu med.

Jag menar inte att allt i EU:s handelspolitik är guld och gröna skogar. Men den kan inte heller per definition avfärdas som dålig. Och att just borttagen exportskatt och ökad frihandel skulle vara det stora hotet mot Afrika kan jag inte hålla med om. Låt oss i stället diskutera en hållbar råvarupolitik med fler än två dimensioner.

Olle Schmidt (FP)

Europaparlamentariker