Natten till den 9 november blev rapporten från internationella atomenergiorganet IAEA offentliggjord där man konstaterar att Iran trots förnekanden aktivt utvecklar kapacitet för militär kärnvapenkapacitet. Rapporten innehåller detaljerade bevis som ställer bortom tvivel hur Iran utvecklar de komponenter och processer som möjliggör kärnvapenattacker via missiler.

Hotbilden är en angelägenhet för hela världssamfundet. Det går inte att begränsa frågan som ett hot mot Israel. Då förbises Irans aggressiva hållning gentemot sina grannländer såväl som det iranska folkets umbäranden under sitt repressiva styre.

Den våg av missnöje med krav på förändring och rättvisa som kommit att kallas den
arabiska våren startade enligt många i Tunisien. Det går också att hävda att den faktiskt startade men kvävdes i Iran 2009. Längtan efter frihet bortom förtryck är lika stor hos det iranska folket som någon annanstans i världen. Regimens repressiva kraft är dock omfattande. Med hjälp av sociala medier sipprade något ut till omvärlden av den brutalitet Iran använde för att kväva vad som kunde ha blivit kallat Den Persiska Våren.

Avleder missnöje

Ett effektivt sätt för Irans ledarskap att avleda missnöje och frustration är att rikta och kalibrera missnöjeskänslor mot ett uppmålat hot från Israel. Med regelbundna, hetsande tal framför Irans president Ahmadinejad hot om att utplåna Israel från jordens yta. I Israel är man van vid att leva med hotet från terrorister och att det regelbundet skickas iransk-byggda missiler från Hamas-kontrollerade Gaza mot skolor och hem.

Det öppnar skrämmande perspektiv att till detta tillägga hotet från en nation som förbereder kärnvapenattacker med det uttalade målet att attackera Israeliska städer. Utöver hotbilden mot omvärlden är också kärnvapenkapacitet ett sätt för den regerande iranska regimen att stärka sitt styre i isolation liknande det nordkoreanska.

Följer ett mönster

Reaktionerna från omvärlden följer initialt de mönster man kan förvänta i form av avfärdanden från länder som Kina och Ryssland vilka är tungt ekonomiskt investerade i Iran. Ryssland pekas också återkommande ut som leverantören bakom Iran kärnkraftsprogram. USA och Israel är initialt sonderande och tystlåten, det man tidigare påtalat har nu fått starkare bekräftelse. Europeiska länder står mellan förnekare och de som under en längre tid varnat för utvecklingen i Iran behöver ta ställning.

Sverige behöver ansluta sig till England och Frankrike i kravet på starkare sanktioner, effektivt riktade mot olja och gas samt mot den Iranska centralbanken. De sanktioner som tidigare initierats mot just dessa sektorer har överträffat förväntningarna i effektivitet. Sanktionernas främsta uppgift är att köpa tid. Med utökad tid ges iranska frihetslängtande krafter möjlighet att vända utvecklingen mot fred istället för hat och ofrihet.

Annelie Enochson (KD)

riksdagsledamot