Sverige satsar mest resurser i Europa och näst mest i världen på forskning och utveckling (FoU) i förhållande till sin bruttonationalprodukt: 3,6 procent. Med det konstaterandet låter många politiska företrädare av olika kulörer ofta sig nöja. Den forskningspolitiska debatten kretsar i mycket kring hur Sveriges topposition i fråga om satsade resurser ska vidmakthållas och stärkas. Denna enögdhet leder till att centrala frågor som rör vilka resultat satsningarna genererar hamnar i skymundan.

Det finns några svenska lärosäten som placerar sig väl vid internationella jämförelser. Men sanningen är att den vetenskapliga kvaliteten inte har gjort tillräckliga framsteg i vårt land under en längre tid. Regeringens forskningsberedning konstaterade i en rapport förra året att flera andra länder som har gjort mindre FoU-satsningar än Sverige har haft kvalitetsökningar, mätt i vetenskapliga citeringar, under de senaste 25 åren medan Sverige har legat stilla.

Men det är inte enbart i fråga om den vetenskapliga kvaliteten som Sverige tappar mark. Det gäller i minst lika hög grad hur vetenskapliga framsteg omsätts i innovationer – nya kommersiellt framgångsrika affärsidéer (varor, tjänster, processer). I en rapport som Näringsdepartementet presenterade i våras visades att medan Sverige ligger väl till när det gäller flera faktorer som rör insatser i innovationssystemet (inputfaktorer) är Sverige medelmåttigt i förhållande till jämförbara länder vad beträffar flertalet analyserade mått på prestation (outputfaktorer), till exempel nya produkter i förhållande till total omsättning.

Stärkt samverkan en nyckelfaktor

I dag presenterar Svenskt Näringsliv ett viktigt förslag i den politiska process som ska mynna ut i en innovationsstrategi för Sverige och en ny forsknings- och innovationspolitisk proposition. Svensk forskningspolitik behöver en ny inriktning. Nu måste fokus skifta från resurser till resultat. Vi är övertygade om att en nyckelfaktor är stärkt samverkan mellan akademi och näringsliv – för Sveriges bästa.

I den offentliga debatten porträtteras från tid till annan vetenskaplig kvalitet och stärkt samverkan, som leder till fler innovationer, som oförenliga storheter. Fri, akademisk framgångsrik forskning hotas av näringslivets intresse, som är kortsiktigt nyttoinriktat; så lyder argumentet. Men det är precis tvärtom. Sverige halkar efter i fråga om vetenskaplig kvalitet i förhållande till omvärlden samtidigt som vårt land inte förmår generera innovationer som alls står i paritet med satsningarna. Den rimliga slutsatsen är i stället att samverkan måste stärkas.

Bland annat en intressant studie från Vetenskapsrådet 2007 visar att samverkan mellan akademi och näringsliv i allt väsentligt har haft positiva effekter både på näringslivets utveckling och på den vetenskapliga kvaliteten vid universitet och högskolor. Lärosätenas publiceringar ökar och företagen söker fler patent och får högre inkomster för nya produkter. Med samverkan går vetenskaplig kvalitet och stärkt innovationskraft hand i hand.

Systemet för fördelning av de direkta forskningsresurserna till universitet och högskolor måste reformeras kraftigt. En innovationspremie bör införas. Det skulle innebära att de lärosäten som är skickligare på att se till att forskningsresultat – från discipliner över hela det vetenskapliga fältet – kommer till användning, exempelvis i näringslivet, får större resurstilldelning än dem som inte är lika framgångsrika. Med förändrade ekonomiska drivkrafter kommer också beteendet att ändras i riktning mot stärkt samverkan och starkare resultatfokus.

Exakt hur innovationspremien ska utformas måste naturligtvis analyseras grundligt. En modell är att låta de resurser som näringslivet satsar på forskning vid lärosätena väga betydligt tyngre än i dag när det gäller att påverka den del av de statliga fasta forskningsresurserna som fördelas i konkurrens mellan landets universitet och högskolor. Vilka resurser som näringslivet är berett att satsa på forskning vid lärosätena är ändå en relativt hygglig indikator på forskningens innovationspotential. Chalmers i Göteborg är ett av de lärosäten i landet som är duktigast på att attrahera pengar från näringslivet. I samband med att en innovationspremie införs bör också den andel av de fasta forskningsresurserna som fördelas i konkurrens höjas, från idag mindre än tio procent.

Storbritannien förebild

Storbritannien är Europas ledande forskningsnation med flera välkända universitet. 2014 planerar landet att införa en mekanism som innebär att hänsyn till forskningsresultatens användning i samhället tas med i bedömningen vid fördelning av anslagen till universiteten. Storbritannien har sedan 1986 fördelat anslagen till universiteten i konkurrens utifrån kvalitetskriterier. Det har lett till att antalet forskarmiljöer som bedömts hålla hög eller mycket hög kvalitet stadigt har ökat.

Det är välkänt att en stor del av senare decenniers industriella framgångar har varit nära kopplade till forskning och utveckling och att Sveriges tillväxt i hög grad bygger på en varu- och tjänsteproduktion med högt kunskapsinnehåll. Samspelet och det ömsesidiga utbytet mellan den akademiska forskningen och den forskning och utveckling som har skett inom företagen har varit centralt. Så rustar vi Sverige också för framtiden.

Tobias Krantz

chef för utbildning, forskning och innovation, Svenskt Näringsliv

Christer Bengtsson

innovationspolitisk expert, Svenskt Näringsliv

Emil Görnerup

forskningspolitisk expert, Svenskt Näringsliv