Det sägs ofta att vi har gott om tid att planera Centrala Älvstaden, den nya stadskärnan i det framtida Göteborg. Från officiellt håll pratas det mycket om värdet i en utdragen process, där visioner och drömmar omsorgsfullt bollas fram och tillbaka i ett oöverskådligt myller av samtal och seminarier. Det kan säkert ligga något i det. Det är förståeligt att många vill skynda långsamt.

Problemet är bara att vi har ont om tid. Centrala Älvstadens öde avgörs inte i någon avlägsen framtid, utan precis just nu. Ett flertal omfattande och mycket konkreta infrastrukturprojekt, som i stor utsträckning kommer att sätta ramarna för vad vi kan och inte kan göra i den nya stadskärnan, håller på att ta form i samma stund som du läser detta. Det gäller inte bara Västlänken.

Den nya Göta älvbron och dess trafiklösningar kommer mycket konkret att bestämma vilken stadsstruktur som blir möjlig i Centrala Älvstaden.

Ju lägre den nya bron blir desto mindre trafikspaghetti behöver man hälla ut på ömse sidor av älven. Blir det ytsnåla och urbana stadsmiljöer eller får vi ännu fler markslösande klöverblad och refuger?

Just nu sitter man och skissar på detta, på bekvämt avstånd från offentligheten och medborgarna.

En stor spårvagnshall ska förläggas på Ringön. Hur man gör det är helt avgörande för möjligheterna att bygga en sammanhängande stad runt omkring. Kommer vi att lyckas integrera detta på ett smart sätt eller kommer vi att skapa nya barriärer? Här tas avgörande beslut redan i dag i förvaltningarnas korridorer.

Avtalet med Stena om Masthuggskajen löper ut inom kort, det kommer att förlängas automatiskt och låsa användningen av en stor del av Centrala Älvstaden om inget görs. Det är nu vi har chansen att påverka det, om ett par månader är det för sent.

Fantastiska möjligheter

Göteborg är en stad med fantastiska möjligheter, som redan i dag är oerhört attraktiv, till och med populärast i Sverige enligt vissa undersökningar. Vi har också gott om central mark där vi med smart planering kan utöka vår innerstad och bli en ännu mer dynamisk och spännande metropol. Men vi måste bestämma oss. Det handlar i grunden om ett enkelt avgörande. Ska vi passivt anpassa vårt stadsbyggande efter trafikplaneringens optimala svängradier eller ska vi för en gångs skull aktivt börja med stadsplaneringen och sedan anpassa trafiken och infrastrukturen till det?

Yimby förordar det proaktiva alternativet. Börja med att skapa de fysiska förutsättningarna för en tät, levande blandstad. Därefter kan trafikplanerarna optimera trafikflödena, inom den ramen. Vi behöver kort sagt en stadsplan för det framtida Göteborg. En stadsplan som naturligtvis kan justeras efterhand, men som ändå ger medborgarna en bild av vart vår stad är på väg.

Prat och verklighet

Risken är annars att vår stadsplanering klyvs i två delar. En pratvärld där medborgarna får lyssna på glada visionärer som målar färgglada bilder av fantasiprojekt och en verklig värld där man rullar ut en trist matta av överdimensionerade trafiklösningar och enahanda bostadsområden. Samtidigt som vi andra är upptagna med att visionera.

Det finns många konkreta frågor som avgörs precis just nu, oavsett hur mycket vi kommer att visionera och fantisera de närmsta decennierna. På tisdag den 20 september ska jag diskutera Centrala Älvstaden med den ansvarige projektledaren Bo Aronsson på ett seminarium som anordnas av Trafikkontoret. Förhoppningsvis får vi då en tydligare bild av vart vi är på väg. Vad vi än bestämmer oss för så får vi göra det omgående. För snart är det för sent.

Johannes Åsberg

samordnare, Yimby Göteborg, ett fristående nätverk som arbetar för att kommunen ska följa sin översiktsplan och bygga en mer tät, levande blandstad