Min mamma hackade lök med cyklop, det var en bra idé.

Hon är borta nu, som det Sverige där hon hackade lök,

inte det Sverige ni kommit till.

Inkräktare.

Då var ni så jävla fåtaliga att en av er på cykel (det är ett ord som liknar cyklop)

genom det svenska landskapet

gjorde sensation

NEGER PÅ CYKEL I VICKENSTORP

stod det i tidningen dagen efter med stora rubriker, vi kallar det rubriker men det

är inte ett svenskt ord, det kommer av latinets rubrica för röd färg, eller nånting åt

det hållet, det där kan ni bättre än jag,

men jag såg honom, negern, som vi sa då, nu är det förbjudet att säga så, jag talade

till och med med honom, han kunde lite svenska, var fan han nu lärt sig det,

han var inte gammal,

han hade en box på pakethållaren,

han sålde lök.

Det borde vara alkolås på datorer, det är en bra idé,

det finns fler hemsidor än hem i Sverige i dag,

svenskar vill vara som resten av den västerländska världen

innan den västerländska världen själv har hunnit dit.

Alkolåsen borde skrika i natten när svensken sätter sig vid datorn

för att äntligen säga sanningar

för att äntligen hata

hela världen.

Svensken vill vara en röst, vill vara ett ansikte,

för andra, vill vara ett ansikte som andra känner igen,

det är det viktigaste i dag i den svenska världen.

Det finns tjugofem kända svenska ansikten i Sverige,

de är med i alla medier.

Deras namn finns på webben

till den här dikten.

Kändisar pratar alltid skit, de skrattar alltid, de gråter aldrig,

de lagar mat i direktsändning och sneglar ängsligt på varandra när de försöker

hacka lök.

Min pappa var konditor och han bakade

negerbollar.

Det hette så då, i det Sverige som inte längre finns. Det är

ett förbjudet ord. Det är lika bra, det är ett förbannat fult ord, ungefär som

buksvåger som är Sveriges fulaste ord.

Sveriges vackraste ord är

solregn.

Sverige är ett vackert land på landsbygden.

Om ni gömmer er där

utan papper

utan skithuspapper

kanske ni upptäcker hur vackert Sverige är.

Sverige öppnar sig

för inkräktare

när solen skiner genom regnet.

Vi kan inte orden till alla våra visor,

inte ens när vi är fulla, inte ens när vi är

försöker.

Vi är tysta (om vi inte är kända) och därför kan vi inte bo tillsammans

med er

som har så många ord men inget av dem

svenskt.

Inte förrän nu.

Det finns inga städer i våra visor.

Det finns en enda neger i alla våra visor.

Vi är inte beredda på

inkräktare.

Det finns människor i den svenska riksdagen som hatar er.

Har ni hört på fan.

Inkräktare,

om ni gråter, gör du det för oss.

Ni är det samvete vi glömt.

Det är för helvete därför ni är här.

Om ni tycker att jag svär för mycket

så ber jag om ursäkt.

Men själv skulle jag aldrig lita på någon som bara talar

vackert.

Åke Edwardson

författare