Biståndsorganisationer och forskare har länge uppmärksammat den skada olaglig kapitalflykt orsakar i fattiga länder. Forskaren Raymond Baker vid US Center for International Policy kallar det ”the ugliest chapter in global economic affairs since slavery” (det otäckaste kapitlet i den globala ekonomin sedan slaveriet: redaktörens översättning).

Multinationella företag som undviker att betala skatt står för cirka två tredjedelar av kapitalflykten. ActionAid har uppmärksammat att African PanAfrica Energy fört ut över 100 miljoner i obeskattade vinster från Tanzania till skalbolag i skatteparadis – det motsvarar 175 000 barns skolgång under ett år. Svenska regeringen har investerat 90 miljoner kronor i bolaget genom investeringsfonden Swedfund.

Flera regeringar har vaknat

Regeringar har hörsammat de åtgärder som biståndsorganisationer och forskare föreslagit för att få stopp på kapitalflykten. USA har infört en lag som tvingar multinationella företag inom energi- och utvinningssektorn att redovisa de vinster och den skatt de betalar i varje land de verkar, så att lokala skattemyndigheter kan avgöra hur mycket skatt företagen ska betala. Denna land-för-landrapportering skiljer sig från dagens system där företagen bara redovisar en sammanslagen global vinst. EU-parlamentet går längre genom att förorda obligatorisk land-för-landrapportering för företag inom alla sektorer. Tack vare regeringar som Storbritannien och Spanien utreder kommissionen förslaget.

Banksekretessen i skatteparadis möjliggör kapitalflykten. Det är omöjligt att få information om vem som gömmer pengar, varifrån de kommer, eller vilka summor det rör sig om. Hemlighållandet underlättar skattesmitning och möjliggör kapitalflykt som härrör från handel med droger, vapen och människor, och de tre procent som kommer från korruption.

Svenska regeringen har till viss del lyckats häva sekretessen genom att teckna informationsutbytesavtal med en rad skatteparadis. Men att förhandla fram avtal kräver stora resurser. Fattiga länder har små möjligheter att teckna avtal eller ta fram de bevis för misstanke om brott som krävs för att kunna begära ut information.

Automatiskt utbyte

Därför förespråkar biståndsorganisationer och EU-parlamentet ett multilateralt avtal som alla kan ansluta sig till där informationsutbytet sker med automatik. Frågan diskuteras i OECD:s Global Forum, men då skatteparadisen är bättre representerade än fattiga länder går det trögt. I stället verkar många organisationer och länder för att FN:s skattekommitté ska höjas till en mellanstatlig nivå där fattiga länder har en starkare röst.

Under två år har vi tillsammans med andra biståndsorganisationer skrivit brev till ministrar och departement och bjudit in till personliga och offentliga möten för att få svar på var Sverige står, utan resultat.

Sveriges röst behövs

Kommer Sverige att driva obligatorisk land-för-landrapportering för multinationella företag? Kommer regeringen att förespråka multilaterala och automatiska informationsutbytesavtal? Vill man ge större mandat och resurser till FN:s skattekommitté? När diskussionen om åtgärder mot kapitalflykt inte prioriteras blir regeringens engagemang i biståndet inte trovärdigt.

Om regeringens engagemang för människor i världens fattiga länder är äkta måste den engagera sig i åtgärder för att stoppa ett olagligt utflöde, som är tio gånger så stort som biståndet, och som till större delen drivs av västerländska företag. Tystnaden måste brytas. Sveriges röst och kunskap i skattefrågor behövs i EU, OECD, och FN. 

Kristina Fröberg

Handläggare på Forum Syd för bland annat frågor som berör illegitim skuld och kapitalflykt

Annica Sohlström

Generalsekreterare, Forum Syd