En bra skola kan på många sätt kompensera för brister i barnets övriga miljö. Och omvänt kan ett misslyckande i skolan, till exempel att gå ur nian utan gymnasiebehörighet, sänka barnets självförtroende och leda till depression och antisocialt beteende.

Föreningen Psykisk Hälsa har startat ett omfattande projekt för att granska hur förskolan och skolan kan främja barns psykiska hälsa. Det första temaområdet vi lyfter är läsinlärningen.

Internationella utvärderingar visar att läsförståelsen sjunker bland svenska skolbarn. Vi talar inte här om läskunnighet. Det stora flertalet förstår vad bokstäverna står för. Men alltfler ungdomar har svårigheter att tolka och reflektera över mera komplicerade texter.

Många studier visar att den första läsinlärningen är en kritisk period. Om barnen inte får rätt stöd kan det starta en negativ spiral med bristande självtillit och ökade svårigheter. Man undviker att läsa vilket i sin tur ökar problemen.

De nya läroplanerna som träder i kraft i höst lyfter dessa frågor, vilket är positivt, men åtgärderna räcker inte. Det krävs en skolpolitik som ännu tydligare prioriterar tidiga insatser och läsinlärningens centrala roll:

1. Ökad språkträning i förskolan.

Vi har i Sverige en tradition av att förskolan inte ska syssla med läsinlärning. Detta har lett till att träning av fonologisk medvetenhet (dvs medvetenheten om språkljudens natur) inte är en nödvändig kunskap hos förskollärare. Barn med dyslektiska svårigheter men även andra barn skulle dock ha stor nytta av lärare med denna kompetens. Förskolan bör få i uppdrag att arbeta med kontinuerlig och tydlig språkträning utifrån varje barns förutsättningar.

2. Större kontinuitet förskola-skola. Förskoleklassen innebar ett gyllene tillfälle för kontinuerlig uppföljning och träning av barnens språkförmåga och tidiga läsning. Detta försvåras dock av att denna skolform medför ett byte av lärare - inte bara vid övergången från förskolan utan allra värst vid övergången till skolans år 1. När barnen är som mest mottagliga och nyfikna på att läsa så låter man de stå på vänt i ett år. Det borde vara samma lärare som följer barnen från förskoleklassen och upp i de första skolåren. Ett sådant arbetssätt prövades framgångsrikt i det s k Sävsjöprojektet, där förskollärare och lärare arbetade i team och förskollärarna följde eleverna upp i år 1-3.

3. Inför ett nationellt läsförståelseprov i höstterminen i tvåan.

Sedan 2010 finns det nationella prov i svenska och matematik i våren i år 3. Detta är ett bra steg för att barnen ska nå en garanterad lägsta kunskapsnivå. Men screeningen och insatserna måste komma tidigare och det kräver ett instrument som är jämförbart för alla barn.

Ett nationellt läsförståelseprov skulle ge läraren och föräldrarna en tydlig signal när ett barn behöver stöd i läsinlärningen. Ett standardiserat prov är lätt att administrera och ekonomiskt genomförbart. Det skulle ta ca 30 minuter att genomföra och kostar uppskattningsvis 50 mkr. Detta är en liten kostnad jämfört med de 15 mkr i bidrag som krävs för att stödja en enda person som går arbetslös ett helt liv. Om provet görs på nationell nivå får vi dessutom ett viktigt forskningsunderlag. Bristen på tidsserier över svenska skolbarns prestationer är ett betydande problem.

4. Utbilda lärare i lärprocesser och metoder för lästräning.

Äldre tiders lågstadielärare hade en stor arsenal av metoder för att lära barnen läsa och de var noga med att kontrollera barnens framsteg. En sådan modell var exempelvis Wittingmetoden som innebar tydlighet och progression i språkinlärningen och samtidigt stimulerade barnen att konstruera egna ord.

Det som behövs nu är kunniga lärare i förskolan, förskoleklassen och i de första skolåren som har djupgående kunskaper om hur barn lär sig läsa, och som kan sätta in adekvata åtgärder om något riskerar att gå snett. Dagens studenter på lärarutbildningarna måste ges en gedigen utbildning i lärprocesser. Det räcker inte med att de blivande lärarna lär sig svenska och svensk litteratur, de måste förstå hur ett barn tillgodogör sig språket.

Per-Anders Rydelius

professor i barn- och ungdomspsykiatri, ordförande Föreningen Psykisk Hälsa

Siv Fischbein

professor emerita i specialpedagogik

Carl von Essen

generalsekreterare Föreningen Psykisk Hälsa

Elinor Schad

leg psykolog, ordförande Yrkesföreningen för psykologer i förskola och skola 

Lennart Grosin

docent i pedagogik, Stockholms Universitet