För två veckor sedan träffade arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) ett nytt avtal med Vårdförbundet och Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund. Det är ett modigt avtal som sjuksköterskorna och sjukgymnasterna har träffat då det är ett så kallat sifferlöst avtal som inte garanterar en viss procentuell ökning av lönerna de kommande åren. Det är modigt för att de visar tilltro till en arbetsgivarpart som historiskt inte haft förmåga att leverera resultat på det sätt som den sagt sig vilja göra.

Västra Götalandsregionen är Sveriges näst största arbetsgivare och den arbetsgivare i landet som har flest sjuksköterskor anställda i sin organisation. Det vilar nu ett tungt ansvar på regionen att leva upp till de förväntningar som finns hos anställda i vården. Med det nya avtalet kan Västra Götalandsregionen, tillsammans med de fackliga organisationerna, utveckla en framgångsrik modell som kan tjäna som ett föredöme i landet i övrigt.

Det är ett välkänt faktum att löneutvecklingen inom typiskt kvinnliga akademikeryrken har varit betydligt sämre än inom typiskt manliga akademikeryrken. Trots särskilda lönesatsningar på just kvinnliga akademikeryrken i Västra Götalandsregionen de senaste åren har resultatet varit relativt magert. Det måste löna sig bättre att utbilda sig i hälso- och sjukvården än vad det gör i dag. Om Västra Götalandsregionen ska kunna konkurrera om unga talanger och vara en attraktiv arbetsgivare måste regionen bli bättre på att premiera de insatser som vårdpersonal gör i hälso- och sjukvården. Att arbeta i hälso- och sjukvården är ett av de mest ansvarsfulla arbeten som finns och som värderas högt av patienter. Detta måste också värderas från arbetsgivarhåll.

Ökad lönespridning

Arbetsgivare och fackliga organisationer har under flera år hamnat i ett läge som snarast har pressat samman lönestrukturen, där skillnaden mellan ingångslöner och högstalöner blivit alltför liten. Detta har skett trots att båda parter egentligen önskat en ökad lönespridning med bättre möjligheter till en individuell löneutveckling under karriären.

Nu har vi inte bara chansen att göra någonting åt det. Regionen som arbetsgivare måste göra någonting åt det. Det går dock inte att åtgärda alla de strukturella löneproblemen från ett år till ett annat. Från Folkpartiets sida tror vi att det sannolikt krävs en långsiktighet över 5-6 år med en engagerad arbetsgivarsida och en uthållig facklig motpart för att gemensamt skapa en lönestruktur i Västra Götalandsregionen som på individuell basis premierar utbildning, kompetens, erfarenhet, engagemang och ansvarstagande.

För att göra det möjligt att kunna göra en lönekarriär som exempelvis sjuksköterska behöver löneskillnaderna öka mellan de generella ingångslönerna och de högst avlönade vidareutbildade sjuksköterskorna med lång erfarenhet och stort ansvar. En sänkning av ingångslönerna är inte lösningen för att öka lönespridningen, även om förbättrade möjligheter till löneutveckling samtidigt minskar trycket på kraftigt höjda ingångslöner. Det behövs i stället en höjning av högstalönerna som sannolikt behöver öka med 25-30 procent i dagens penningvärde sett över en period på 5-6 år för att åstadkomma möjligheten att göra individuella lönesättningar utifrån gemensamt överenskomna kriterier som utbildning, kompetens, erfarenhet och ansvar.

Fler specialistsjuksköterskor

Hela Sverige står inför en skriande brist på vidareutbildade specialistsjuksköterskor. En av orsakerna till att vi har en bristsituation är att sjuksköterskor har valt bort att vidareutbilda sig då det i många fall har inneburit högre studieskulder och ytterst liten, om ens någon, utdelning i lönekuvertet.

Ibland har arbetsgivare som Västra Götalandsregionen låtit vissa sjuksköterskor vidareutbilda sig med betalning. Detta har i sin tur skapat en orättvisa, då vissa har kunnat studera med lön och andra med studielån. Det är hög tid att Västra Götalandsregionen som en modern arbetsgivare tar ansvar för sina anställdas kompetensutveckling och ger anställda sjuksköterskor chansen att specialisera sig med lön under utbildningen, precis som vi redan gör med läkarna.

Som politiker kan vi ytterligare bidra till en bättre lönebildning genom att i ökad utsträckning öppna de offentligt finansierade välfärdstjänsterna för fler utförare. Om kommuner och landsting är de enda arbetsgivarna som t ex en sjuksköterska har att välja på att ta anställning hos minskar det marknadsmässiga inslaget i lönebildningen och den tenderar att bli statisk och halka efter.

En bra personalpolitik handlar om mer än kompetensutveckling, utbildning och lönebildning. Folkpartiet i Västra Götalandsregionen har ett personalpolitiskt program som också tar sikte på frågor som arbetsmiljö, arbetstider samt ansvar och befogenheter i hälso- och sjukvården.

Vårdförbundet och Sjukgymnasternas Riksförbund har visat på mod och tilltro. Nu är det upp till Västra Götalandsregionen att fånga den bollen. Från Folkpartiet tänker vi driva på för att regionen ska träffa en nödvändig långsiktig överenskommelse för en lönebildning som betydligt bättre premierar utbildning, kompetens, erfarenhet och ansvar.

Jonas Andersson (FP)

gruppledare för Folkpartiet liberalerna i Västra Götalandsregionen