Antalet vårdplatser i Sverige har minskat drastiskt under de senaste decennierna. Sverige hade år 2009 2,7 vårdplatser per 1 000 invånare inom specialistvården, enligt statistik från Sveriges Kommuner och Landsting. Utvecklingen har varit kontinuerligt sjunkande under lång tid. Till exempel var motsvarande siffra år 1999 3,3 vårdplatser. Av OECD-länderna ligger Sverige bland dem med lägst antal vårdplatser i relation till befolkningen.

Man kan visserligen inte sätta likhetstecken mellan överbeläggningar och vårdplatsbrist. Överbeläggningar har en rad olika orsaker och de minskade vårdtiderna på sjukhusen är en följd av att svensk sjukvård har varit mycket skicklig på att införa modern teknik och nya effektiva läkemedel. Lösningen handlar mycket om hur man utnyttjar de vårdplatser som redan finns, det vill säga om förbättrad samverkan med kommunerna och effektiva patientflöden.

Men med detta sagt är vi övertygande om att det inte går att bortse från att det i kombination med sådana åtgärder också behövs fler vårdplatser för att säkra en patientsäker och trygg sjukvård. Vår slutsats bygger på kritiken från Socialstyrelsen och andra myndigheter, men också på de starka varningssignaler som kommer direkt från vårdens personal. Vi menar att det behövs nya initiativ för att råda bot på den allvarliga situationen:

Fem förslag för fler vårdplatser

1. Sjukvårdens kapacitet måste byggas ut i takt med befolkningstillväxten.

Erfarna läkares tid och energi ska inte gå åt till att leta sängplatser. Det får heller aldrig bli acceptabelt att skriva ut patienter innan de är riktigt färdigbehandlade. Särskilt situationen i de tre storstadsregionerna med en kontinuerlig och starkt befolkningstillväxt kräver en långsiktig kapacitetsökning inom sjukvården. De betydande ekonomiska överskott som idag finns i både staten och i landstingssektorn måste användas klokt. Moderaterna planerar stora skattesänkningar, det kommer att dra undan resurser från sjukvård och andra välfärdsverksamheter. Vi socialdemokrater väljer i stället att investera i ökad tillgänglighet och förbättrad kvalitet i vården.

2. Ett mer kvalitativt och värdigt omhändertagande av multisjuka äldre patienter.

Det är utan tvivel så att många äldre skulle kunna ges en bättre vård i sin hemkommun än inne på ett akutsjukhus. Tyvärr får många multisjuka äldre inte rätt omhändertagande utanför sjukhusen i dag. Att förbättra vården för våra svårast sjuka äldre måste bli föremål för ett gemensamt handslag mellan landstingen/regionerna och kommunerna. Kommunerna får aldrig tillåtas slarva med att ta emot patienter som är färdigbehandlade vid sjukhusen, men som är i stort behov av den kommunala omsorgen.

3. Fortsatt effektivisering av vårdens arbetssätt.

Bland det viktigaste för patientsäkerheten är att ligga kort tid på sjukhus. Men fortfarande förekommer att patienter läggs in en eller flera dagar innan de ska opereras, varav en stor majoritet hade sovit bättre i sin egen säng eller på hotell. Om patienter normalt sett läggs in operationsdagens morgon ökar antalet tillgängliga vårdplatser och risken för vårdrelaterade infektioner minskar.

4. Mer aktiva hälsofrämjande insatser som leder till en snabbare läkeprocess.

Till exempel så får rökare oftare än icke-rökare besvär efter operationer, med bland annat komplikationer i lungor och kärl, sämre läkning och fler infektioner. Men flera studier har visat att risken för komplikationer kan halveras för den som slutar röka fyra veckor före operationer av höft och knä, ljumskbråck eller gallsten.

5. Ökat fokus på arbetet mot vårdrelaterade infektioner.

Sjukhusen behöver förbättra sina rutiner för städning och hygien. Erfarenheterna från sjukhus där detta gjorts på ett grundligt sätt visar att antalet vårdrelaterade infek­tioner kan reduceras avsevärt. Sveriges Kommuner och landsting har beräknat att en halvering av antalet vårdrelaterade infektioner skulle friställa vårdplatser motsvarande en hel vårdavdelning på varje medelstort svenskt sjukhus.

Vägs ände

Det är vi politiker och inte sjukvårdens personal som är ansvariga för att sjukvårdens samlade kapacitet klarar att motsvara behoven. Om tillräckliga åtgärder inte vidtas så riskerar de solidariska värderingarna om en sjukvård tillgänglig för alla på lika villkor att åsidosättas.

Därför sätter vi Socialdemokrater ner foten kring frågan om sjukvårdens kapacitet: Utvecklingen med allt färre vårdplatser har kommit till vägs ände. I kombination med andra åtgärder så måste antalet vårdplatser öka, i synnerhet i storstadsregionerna där befolkningstillväxten är stark. Resurser som skapas av den goda tillväxten i svensk ekonomi måste användas till att klara allas behov av en fullgod hälso- och sjukvård.

Lena Hallengren (S)

riksdagsledamot, sjukvårdspolitisk talesperson

Helen Eliasson (S)

ordförande Hälso- och sjukvårdsutskottet, Västa Götalandsregionen

Henrik Fritzon (S)

regionråd, Region Skåne

Dag Larsson (S)

oppositionslandstingsråd, Stockholms läns landsting