Att barns och ungas psykiska ohälsa ökar är bevisat. Enligt Socialstyrelsen tredubblades den mellan 1995-2007. Den enskilt största dödsorsaken för människor under 35 år är självmord. Självmordsförsöken bland unga kvinnor ökar.

Vi har aldrig haft så mycket kunskap om barns utveckling och behov som vi har i dag. Tragiskt nog påverkar inte dessa politiker och andra beslutsfattare, vilket är särskilt tydligt i Göteborg. Vi har troligtvis de största barngrupperna jämfört med övriga landet.

I ett uppmärksammat fall i Göteborg 2008 fick en förskollärare en stroke klassad som yrkesskada. Hjärnblödningen hade drabbat henne efter en kaotisk och stressad situation på hennes arbetsplats, en förskola. Hon hade tjänstgjort i en barngrupp med 31 barn(!). Fallet fick stor uppmärksamhet i medierna. Märkligt nog ställdes inga frågor om vilka skador som kunde drabba barnen.

Stressen, som förorsakat lärarens stroke, påverkar också barnen. Skadorna blir kanske inte lika uppenbara och i en del fall visar de sig betydligt senare. Det finns stressforskare som befarar att de höga halter av stresshormoner som små barn producerar under de första timmarna på dagen i en stor grupp är så skadliga att de framkallar demensliknande symtom redan i tjugoårsåldern.

Höga halter av stresshormonet kortisol påverkar också immunförsvaret, inlärningsförmågan och avslappningsförmågan. Stressen leder också till att färre opiater bildas. Dessa behövs för att bygga upp främre hjärnbarken. Högra hjärnhalvans tillväxt minskar vilket kan leda till störd verklighetsuppfattning, att man till exempel uppfattar omgivningen som farlig och fientlig även när så inte är fallet.

Inom barnpsykiatrin tycks man enbart fokusera på medfödda neurologiska störningar. Antalet barn med ADHD/ADD var år 2004 3 696 och 2008 9 344, förskrivningen av amfetamin ökade lika drastiskt!

Ödesdiger separation

Att en ettåring saknar inre föreställningar för att förstå att föräldrarna faktsikt kommer tillbaka när man lämnat det på dagis är en väldokumenterad kunskap. I facklitteraturen är den benämnd objektkonstans, vilket betyder att barn inte förstår att människor och ting utanför deras synfält finns.En separation från föräldrarna i 8-9 timmar blir då ödesdiger. ”Finns inte mamma finns inte jag”, anses vara barnets upplevelse, därmed blir den ett hot mot själva existensen. Objektkonstansen är bräcklig och är fullt utvecklad först i tre- fyra-årsåldern. Skador som uppstått eller tillfogats före den åldern och språkutvecklingen är svårbehandlade och i en del fall oreparabel.

Vuxna har lagstadgad arbetstid, det gäller inte för barn, vilket visades i samma nummer av GP (27/3). I ett reportage framgick att barns faktiska arbestid kan vara 8-10 timmar! I jämlikhetsivern tycks vi glömt bort barns rätt till jämlika villkor.

Kitta Söderlind Ridell

fd förskollärare, leg psykolog, leg psyko- terapeut , specilist inom klinisk psykologi