Jag har just fått ett mycket intressant svar från EU-kommissionen om deras syn på det europeiska jordbruket. Kommissionen bekräftar det jag länge talat om: utvecklingen av en hållbar energipolitik inom jordbrukssektorn är nyckeln till att lösa ut en av vår tids knepigaste ekvationer: klimatfrågan, matpriserna som effekt av energipriserna och en stabil och hållbar livsmedelsförsörjning.

Vårt jordklot måste snart kunna försörja många fler människor, samtidigt som de odlingsbara jordarna minskar. Detta kopplar i sin tur i frågor om energiförsörjning, övergödning respektive utarmning av både jord och vatten, och om effektivisering. Det är bråttom att lösa dessa frågor!

Lösningen heter kretslopp. Ett nytt kretsloppstänk är grunden till nästa agrara revolution som nu faktiskt står för dörren.

Näring i form av mat kommer från åkrarna. Det forslas till städerna där en del av näringen tas upp av oss, men det mesta fortsätter ut i avlopp eller soporna. Försvinner det i tomma intet? Nej knappast – växtnäringen blir till övergödning i haven och vattendragen. Och som kompensation för näringen som dras ur åkrarna krävs att man tillsätter nytt fosfor samt konstkväve. Samtidigt släpps stora mängder växthusgaser ut i atmosfären genom hela processen, inte minst när jordarna plöjs och bundet koldioxid ur marken frigörs.

En bättre lösning vore att återföra näringen till markerna. Det kan göras genom rötning av det näringsrika avloppsslammet som då ger biogas till drivmedel, samt gödsel i koncentrerat format till åkrarna. Vi skulle med denna teknik kunna precisera doseringen av gödslingen så att överflödig näring inte läcker från fälten och vi skulle kunna utveckla ett plöjningsfritt åkerbruk. Ett sådant enkelt men genialt system skulle alltså ta oss ett långt steg på den livsviktiga vägen mot minskade växthusgasutsläpp.

Tanken på att skapa ett sådant kretslopp för hela samhället har grott ett tag och nu är det dags att det slår rot och tar riktig fart. Men för det krävs ytterligare resurser till forskningen. Flera knäckfrågor är ännu inte lösta, som till exempel hur man hanterar alla de kemikalier, läkemedelsrester och andra gifter som i dag förorenar avloppsslammet.

Jordbruket är sannerligen vår största framtidsfråga. Äta bör man, annars dör man! Och vi blir fler och fler på jordklotet som måste antingen äta eller dö. Klimathotet gör frågan än mer brinnande aktuell. Jordbrukets potential att bidra med lösningen får inte underskattas.

Vår uppgift som politiker borde då inte vara att dela ut bidrag till markägare – bönderna måste få betalt för vad de producerar, och för de ekosystemtjänster de utför. EU:s jordbrukspolitik måste skiftas från utbetalningar av inkomststöd till rejäla satsningar på forskning, kunskapscentra, innovation och ny teknik för att bana väg för den nya agrara revolution vi snart akut behöver.

EU-kommissionen har nu visat att de förstår vikten av frågan. Och Sverige bör gå i spetsen för denna utveckling.

Marit Paulsen (FP)

Europaparlamentariker