Göteborgspostens ledare den 6 mars begår samma logiska misstag som regeringen gör, nämligen att inte förstå det enkla faktum att bollen är på regeringens planhalva om datalagringsdirektivet införs eller ej.

Vi i SD ser möjligheten att lagra trafikuppgifter i brottsbekämpande ändamål som ett bra verktyg för polisen. När regeringen presenterade sitt förslag ställde vi oss försiktigt positiva men vi kom fram till att vi ville förändra förslaget på fyra punkter. Den viktigaste förbättringen vi kräver är att krav ställs gällande lagringsort.

Enligt regeringspropositionen ska det vara möjligt att lagra dessa känsliga uppgifter i vilket land som helst. Samtidigt som vi inte är emot lagring av trafikuppgifter ser vi självklart och att det är av stor vikt att sådana uppgifter lagras i Sverige för att slå vakt om folkets rättsäkerhet. Samtidigt som vi är för datalagring av trafikdata har vi aviserat att vi med införandet av denna lagstiftning vill gå längre i att stärka integritetsskyddet än vad regeringen har gjort. Förutom lagringsort har vi också föreslagit skärpta straff för missbruk av uppgifterna.

En nationell angelägenhet

Denna uppfattning, att uppgifterna inte ska lagras utomlands, är enligt Post och Telestyrelsens rapport från förra året den vanligaste regleringen i de länder som infört direktivet. Skälen för detta är desamma som vi anfört; att det är en nationell angelägenhet och att i de fall uppgifter missbrukas så måste den som drabbats ha möjlighet att få en rättssäker process i sitt eget land.

Denna ståndpunkt delas också av tunga remissinstanser som till exempel Säpo och myndigheten som då hette Krisberedningsmyndigheten. Tidigare har även regeringen talat om att de har förståelse för denna oro. Denna förståelse hör man inte ett dugg om i debatten i dag. Säpo uttrycker i sitt remissyttrande oro för att lagra uppgifter utomlands med hänvisning till rikets säkerhet. Svenska myndigheter saknar möjligheter att säkerställa att uppgifterna används på avtalat sätt om lagring sker i annat land. Säpo menar också att detta kan innebära att uppgifter av stor betydelse för rikets säkerhet kan bli åtkomlig i andra länder, utom svensk kontroll.

Prioriteringen från regeringens sida är anmärkningsvärt nog att det är viktigare att detaljerade uppgifter om hela det svenska folket ska få lagras hos främmande makt än att förhandla med Sverigedemokraterna och därmed få denna lag implementerad i svensk rätt samt undvika böteskrav från EU. Göteborgspostens ledarsida ansluter sig uppenbarligen till denna hållning när de också försöker lägga ansvaret på Sverigedemokraterna.

Till att börja med ska man konstatera att ansvaret inte vilar på oss. Vi har varit öppna för att förhandla kring detta och vi tror säkert att det hade varit möjligt att nå en kompromiss om viljan hade funnits. När det nu, såvida vårt förslag inte får majoritet, blir en bordläggning av lagförslaget måste regeringen bestämma sig hur man ska agera gentemot EU.

Ställ prestigen åt sidan

Vår förhoppning är att man väljer att låta svenska intressen gå före prestige och påtalar det orimliga i att Sverige ska få betala böter när kommissionen själva inte följer sitt eget direktiv. Direktivet säger nämligen att en utvärdering skulle vara genomförd senast under september 2010. Det ska således inte vara så svårt för regeringen att motivera att man bland annat i väntan på utvärderingen beslutat sig att skjuta upp antagandet av direktivet.

Men om det nu skulle bli böter så måste dessa böter sättas i sitt sammanhang. Att införa denna lag kommer att kosta omkring 200 miljoner kronor. Pengar som kommer hämtas så väl från offentlig sektor som av telebolagen. Finansieringen sker således i form av skattemedel eller abonnemangsavgifter. Det har spekulerats om 100 miljoner i böter till EU. Det skulle i så fall motsvara hälften av kostnaden för att införa lagen. Man kan därför konstatera att skrämselpropagandan om EU-böter klingar mycket falskt.

Frågan är varför regeringen kämpar så hårt för att detaljerad information om svenska folket ska förläggas utomlands. Alliansen kan, om de vill, rösta igenom direktivet den 16 mars. Den enda förändring vi kräver är att uppgifterna ska lagras i Sverige. Bollen ligger alltså hos regeringen.

Kent Ekeroth (SD)

riksdagsledamot justitieutskottet