Stoppa den sociala nedrustningen
Först bröts hennes psykiska och fysiska hälsa ner. Sedan fick Lotta nya slag – denna gång av samhället. Trots svåra skador efter misshandel blev hon fråntagen sin sjukersättning. Lotta är en av många i Västsverige som drabbats av de omänskliga regler som slår godtyckligt och utan barmhärtighet. Stöd Påskuppropet mot utförsäkringen av sjuka, uppmanar diakoner i Göteborgs stift samt kuratorer inom Stadsmissionen i Göteborg.
Relaterat
Den sociala nedrustningen och den ökande fattigdomen är en stor utmaning för oss inom kyrkan.
Fram till år 2012 kommer 75 000 personer att utförsäkras enligt Kjell Rautio, välfärdsutredare vid TCO. Psykiatriläkaren Jenny Fjell tillhör dem som slagit larm om en ökning av patienter som tagit sitt liv efter utförsäkringen. Dessa patienter har inte orkat mer. Det här handlar om människor som inte får rehabilitering, utan skickas mellan olika instanser och utreds om och om igen, trots att de har intyg om ohälsa.
Vi som arbetar som diakoner och inom Stadsmissionen möter många av de utförsäkrade som drabbas dubbelt. Av sjukdom och psykiskt lidande – och av ett samhälle som sviker.
Vi möter dem som tvingas ut “i arbete“, trots att de är sjuka. De som känner sig fråntagna sin värdighet, ifrågasatta och kränkta av en myndighet som saknar klara riktlinjer för hur den ska utöva sin makt över människors dagliga liv.
Resultat: vi får en stor grupp människor i Sverige som är utanför sociala skyddsnät, som kanske inte har mat för dagen, inte har råd med tandvård, läkarvård och mediciner.
Lotta är en av dem. Efter traumatiserande kränkningar blev hon ”frisk” över en natt och hänvisad till försörjningsstöd och att söka arbete.
Lennart var anställd som hantverkare. Nu har han förlorat allt. Jobb, bostad och sjukförsäkring. Genom skilsmässa och en uppslitande vårdnadstvist hamnade han i en långvarig utmattningsdepression. Efter utförsäkring och bollande mellan myndigheter lever han nu på socialbidrag.
Han säger: ”Jag känner mig grundlurad. Jag får tigga till mig hjälp. Det värsta är att bli skickad hit och dit, att bli misstrodd.”
Greta är ”nollad” och får ingen sjukersättning om hon skulle bli sjuk.
Hon har en kronisk skada och ständig värk, lever på halvt aktivitetsstöd och kämpar för att få tillbaka sin halva sjukersättning. Under tiden försöker hon leva på 7 000 i månaden.
Fler hamnar i permanent fattigfälla
Den som blir sjuk i Sverige i dag möts av absurda tidsgränser. Handläggare utan medicinsk kunskap fattar beslut, oavsett läkarintyg och hälsotillstånd.
Nya grupper hamnar i en permanent fattigfälla, vilket inte minst drabbar barnen. I spåren av utförsäkringarna följer mänskliga tragedier som de politiska besluten ger upphov till.
Nu ska försäkringsreglerna ses över, men det dröjer flera år innan utredningen är klar. Hur många går under medan den pågår?
Många som har fysiska sjukdomar får även psykiska besvär och blir alltså sjukare. Valet kan stå mellan att betala hyran eller nödvändiga mediciner.
Att leva på försörjningsstöd innebär att sälja hus och bil och inte ha ett öre besparingar kvar. Under tiden som den sjuke tvingas söka arbete förväntas han eller hon i många fall leva under existensminimum.
Vrede mot samhällets svek
Vi diakoner möter också dem som har noll på sin sjukpenninggrundande inkomst och är livrädda för att få en vanlig förkylning och helt bli utan inkomst medan de har aktivitetsstöd. I sin förtvivlan söker de sig till oss i kyrkan.
Vart har den samhälleliga omsorgen tagit vägen? Har vi inte längre råd att ta hand om de mest utsatta?
Nu växer vreden mot ett samhälle som sviker. Vi lever i ett rikt land, ett land där det finns mycket pengar. Samtidigt ökar utsattheten och barnfattigdomen är ett faktum som inte går att blunda för.
För att kyrkans evangelium ska vara trovärdigt måste vi stå på de utsattas sida.
Ett ekumeniskt påskupprop har startat för värnandet av vår gemensamma välfärd. (Läs mer under Påskuppropet på Facebook.) Den 25 april, Annandag påsk, blir en landsomfattande dag mot nedskärningar i välfärden. Vi hoppas att svenska folket då kommer att visa att vi tycker att det är ovärdigt att sjuka hänvisas till försörjningsstöd och aktiviteter som förvärrar sjukdom.
Vi gör det för Lottas, Gretas och Lennarts skull – och för alla de andra som vi möter i vårt arbete.
Elisabet Kling
diakon, S:t Nikolai församling, Halmstad
Gunilla Gjöthlén
diakon, Landvetters församling
Greger Carlsson
diakon, Kinna församling
Inger Bengtsson
diakon, Varbergs församling
Cecilia Hjort Brandell
kurator, Stadsmissionen, Göteborg











Följ oss på twitter #gpdebatt

























Gör ditt val och köp här

