Finansminister Gunnar Sträng avvisade på sin tid kritiken mot höga marginalskatter med att dessa inte var något problem eftersom det var så få kronor på marginalen. Detta resonemang har vänts till sin motsats i debatten om elmarknaden. Såväl GP:s ledarsida som ett antal inlägg på GP Debatt har hävdat att det är orimligt med så kallad marginalprissättning, det vill säga att konsumenterna får betala vad det kostar att producera de få sista mycket dyra kilowattimmarna och inte den mycket lägre genomsnittliga kostnaden.

I den allmänna debatten framstår elmarknadens avreglering som ett stort fiasko, med marginalprisbildningen på Nord Pools spotmarknad som den största boven. Marginalprisbildning har vi dock på alla fria marknader med god konkurrens, medan kritikerna får det att framstå som ett marknadsmisslyckande och ett tecken på svag konkurrens.

Men vore det inte rimligt att elkonsumenterna fick betala genomsnittskostnaden i stället för marginalpriset på elenergin? Det få frågar sig är hur en sådan elmarknad skulle se ut, utan att återvända till den gamla ineffektiva reglerade elmarknaden. I realiteten skulle det innebära ett införande av prisreglering på elmarknaden (om nu EU skulle godkänna detta). Den stora frågan är dock vem som ska tvingas att producera de sista kilowattimmarna till hög kostnad och lågt pris.

Elenergi går inte att lagra

Den modell vi i dag har för elmarknaden är en modell som förutsätter periodvis mycket höga elpriser för att elproducenterna inte ska lägga ned den reservkapacitet som krävs vid hög efterfrågan och under torrår i vattenkraften. Den alternativa modell som ligger närmast till hands är att Svenska Kraftnät, som ansvarar för stamnätet, tvingas producera all olönsam el så att leveranssäkerheten kan upprätthållas. Elenergin har ju nu en gång den beklagliga egenskapen att inte vara lagringsbar med följd att efterfrågan sekund för sekund måste balanseras av motsvarande elproduktion, och Svenska Kraftnät har redan i dag det yttersta ansvaret för leveranssäkerheten.

Vid en avsevärt lägre elprisnivå skulle elefterfrågan öka, varför denna modell skulle kräva en betydligt större och mera kostsam reservkapacitet än den vi behöver med nuvarande modell. På sikt skulle Svenska Kraftnät förvandlas till en stor producent av dyr el som säljs till lågt pris. Det vi skulle uppnå är i och för sig ett lägre elpris, men till priset av de högre kostnaderna för Svenska Kraftnät, vilka skulle dyka upp på elräkningarna genom avsevärt högre nätavgifter.

Minnet är kort, men ett av de viktigaste skälen till avregleringen av elmarknaden var just att reducera behovet av dyr reservkapacitet och utnyttja flexibiliteten genom att släppa in elkonsumenterna på den spotmarknad, med marginalprissättning, som sedan länge funnits mellan elproducenterna. Marginalprissättningen är ett kraftfullt medel för ökad flexibilitet på elmarknaden och denna flexibilitet blir av ännu större betydelse i framtiden.

Den är en förutsättning för såväl ett effektivt system för tak på och handel med utsläppsrätter som integreringen av de europeiska elmarknaderna. Och den är av central betydelse för utvecklingen av och lönsamheten i förnybar elproduktion och så kallade smarta elnät.

Flexibel elmarknad allt viktigare

Om vi med hög effektivitet ska lyckas utnyttja all den vindkraft som kommer att byggas ut under åren framöver så krävs en mycket flexibel elmarknad. Vindkraften leder nämligen till mycket större variationer i elpriset än vi tidigare upplevt i Sverige. Timpriserna i det vindkraftintensiva Jylland varierade under ett normalår som 2009 mellan minus 120 öre och plus 200 öre per kWh, det vill säga under några timmar med låg efterfrågan fick producenterna faktiskt betala konsumenterna för att bli av med elenergin.

Varför har vi då så höga elpriser om prisbildningen på elmarknaden fungerar så väl? Då hjälper det ju inte med ökad konkurrens. Få har uttryckt det bättre än den tidigare norske statsministern Kåre Willoch: ”Om man önskar sig billig elektricitet så måste man bygga ut kapaciteten så mycket att det finns tillräckligt med el till den prisnivå som önskas.”

När konkurrensen fungerar väl är det enda som kan sänka elpriset en ökad elproduktion. Men för att bygga ut krävs det lönsamhet och den har det varit dåligt med sedan elmarknaden avreglerades med initialt kraftig prispress i kombination med förbud mot ny kärnkraft och storskalig vattenkraft. Å andra sidan har vi genom elcertifikatsystemet subventionerat fram betydande kvantiteter bio-el och vindkraft.

Ekonomiskt har detta ökade utbud framförallt kommit elkonsumenterna i grannländerna till del genom lägre elprisnivå, medan de svenska elkonsumenterna genom elcertifikatavgiften fått hela räkningen för den förnybara elenergin. Så i dag har vi nog den elprisnivå vi förtjänar, men med ny finsk kärnkraft och extrem satsning på vindkraft kan vi se fram emot betydligt lägre elpriser i framtiden, dock under förutsättning av att vi inte avskaffar marginalprissättningen.

Lennart Hjalmarsson

professor i nationalekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet