Den svenska bostadsmarknaden fungerar dåligt och har så gjort under en längre tid. Orsaken är att det under lång tid byggts för få bostäder. Jämfört med våra nordiska grannländer har vi i Sverige byggt hälften så många bostäder per invånare sedan 1990-talets början. Nu får vi betala för det.

Hushållens efterfrågan efter bostäder har inte omsatts i ökat byggande. Snarare har den ökade efterfrågan fått sitt tydligaste uttryck i stigande bygg- och bostadspriser. Sedan millennieskiftet har byggpriserna stigit fyra gånger så mycket som inflationen. Köerna till hyreskontrakten har blivit orimligt långa och priserna på bostadsrätter och villor tvingar hushållen till allt större belåning. Utvecklingen är mycket oroande.

Misskött bostadsmarknad

Att det blivit såhär beror främst på att bostadsmarknaden misskötts från politiskt håll. I en välmenande strävan att föra en ”social” bostadspolitik har tidigare socialdemokratiska regeringar reglerat hyrorna genom att binda alla hyror vid de kommunala bostadsbolagens hyror (allmännyttans hyresnormerande roll). Allmännyttans hyror har i sin tur varit bundna till kommunallagens krav att kommunala bolag ska drivas till självkostnad. Resultatet har alltså blivit att det företag eller privatperson som till äventyrs velat investera i hyresrätter i Sverige har haft den kommunala självkostnadsprincipen att rätta sig efter. Det säger nästan sig självt att detta medfört allt färre investeringar i hyresrätter.

Socialdemokraternas sociala bostadspolitik har därför fått motsatt effekt. Ett minskat utbud av bostäder i förhållande till efterfrågan. Handel med svartkontrakt har blivit allt mer vanligt förekommande i våra storstäder.

Alliansen för också en social bostadspolitik. Men en framgångsrik social bostadspolitik måste ha sin utgångspunkt i en fungerande bostadsmarknad som gör att hushållens efterfrågan leder till ökat byggande utan kraftigt stigande priser. När marknaden fungerar kan de flesta hushåll ordna en bra bostad av egen kraft. För att säkerställa det ska bostadsbidrag och andra åtgärder finnas som stödjer enskilda hushåll snarare än reglerar hela marknaden. Från och med nästa år höjs också barndelen i bostadsbidragen med 350 kronor i månaden för familjer med ett barn, 425 kronor för två barn och 600 kronor för tre eller fler barn, något som gynnar alla familjer med låga inkomster.

Under förra mandatperioden genomdrev alliansregeringen en avgörande bostadspolitisk reform som trädde ikraft den 1 januari i år. Reformen innebär dels att kommunala bostadsbolag ska agera långsiktigt affärsmässigt, dels att deras hyresnormerande roll avskaffas. Detta innebär inte marknadshyror, utan att parterna på bostadsmarknaden får förhandla om vad som är bruksvärdet i en lägenhet och utifrån det sätta hyran. Detta möjliggör för parterna att ta större hänsyn till lägenhetens läge och kvalitet.

För små hyresskillnader

Hyresrätten behövs i alla stadsdelar – även i centrala Stockholm och Göteborg. Likaväl behövs fler bostadsrätter och ägarlägenheter (radhus på höjden) i utsatta bostadsområden som för närvarande helt domineras av hyresrätter.

Men för att hyresrätten ska överleva i de centrala och attraktiva delarna av våra storstäder måste Hyresgästföreningen och de privata och kommunala fastighetsägarna ta sitt ansvar och leverera förhandlingsresultat som gör att hyresrätten kan överleva. Detta har man lyckats med hyggligt i Malmö och Göteborg. Däremot har man än så länge inte lyckats i Stockholm. Hyresskillnaderna mellan Stockholms innerstad och förorterna är fortfarande bara ungefär 15 procent, vilket långt ifrån motsvarar hur högt människor värderar att bo i Stockholms innerstad. Jämför man priser på bostadsrätter i samma områden är skillnaden mycket större.

Så länge hyrorna i Stockholm står långt ifrån hushållens värderingar kommer trycket att ombilda hyresfastigheter till bostadsrätter att vara starkt. Så starkt att det är svårt att föreställa sig att hyresrätten överhuvudtaget överlever i Stockholms innerstad på lång sikt.

Ny lagstiftning

Vi kommer noggrant att följa effekterna av den nya lagstiftningen för allmännyttan och hyressättningen som trädde i kraft den 1 januari. Vi kommer också att tillsätta en utredning för att se över hur vi kan stärka hyresrättens ställning. Vi menar att lagstiftningen så långt det är möjligt ska vara neutral i förhållande till människors val av bostad och upplåtelseform. Bara då kan vi få en fungerande bostadsmarknad.

Stefan Attefall (KD)

bostadsminister