Gudrun Schymans avgång som talesperson för Feministiskt initiativ har i massmedia beskrivits som partiets undergång. Inget kunde vara mer fel. Feministiskt initiativs framtid hänger inte på en enda person och Gudrun Schyman kliver av i ett läge där nya medlemmar strömmar till.

Många duktiga personer står i kulisserna beredda att ta ansvar för att bära de feministiska idéerna vidare in i 2010-talet. Att Schyman dessutom kommer att vara kvar i partistyrelsen borgar för att partiets kontinuitet och förnyelse kommer att gå hand i hand. Vi låter oss helt enkelt inspireras, feministisk politik innebär bärkraftiga förbättringar och förändringar för alla.

Gudrun Schyman är den svenska politiker som hårdast arbetat för feminismens självklara idéer om rättvisa och jämlikhet mellan könen och i samhället, men hon uppfann inte feminismen. Att hon nu inte längre kommer att vara frontfiguren för Sveriges enda feministiska parti är såklart vemodigt, men Feministiskt initiativ vilar stadigt på hundra år av samhällsanalys och ilska över sakernas tillstånd, även om vi nu är ett ungt parti.

Med en så självlysande partiledare är det lätt hänt att folk uppfattar Feministiskt initiativs politik som ”Gudruns idéer”. Nu har vi en chans att visa att vi är många, vi är starka och vårt tålamod med att vänta på likalön, jämställdhet och jämlikhet i samhället och i hemmet börjar ta slut. Ingen ska undgå att vi med bestämdhet vidhåller att den politiska och demokratiska och civilisatoriska utvecklingspotentialen finns i feminismen. Fi är det parti som arbetar hårdast för jämlikhet. Vi har en antidiskrimineringspolitik på alla områden och likaså en kraftfull antirasistisk politik. Det är en förutsättning för att vi på allvar ska kunna föra in en ny dimension i politiken. Under partikongressen senare i vår kommer vi att ytterligare slipa och modernisera vår politik och också välja nya klartänkta och uttrycksfulla talespersoner och en ny styrelse samt en ny valberedning.

Inget massmediaparti

Fi är inget massmediaparti som bara finns om vi syns, som många tycks tro. Vi driver ett långsiktigt opinionsbildande arbete för att förändra det politiska samtalet i grunden och det arbetet har bara börjat. I höstas skrev vi politisk historia då vi blev världens första feministiska parti att bli invalt i en demokratisk församling, Simrishamns kommunfullmäktige. Där är vi nu tredje största parti. Vi har alltså samma ambition att i Simrishamn göra det som behövs göras i resten av landet.

Hur vår kommunpolitiska insats går i Skåne är viktigt för Feministiskt initiativ och hela den feministiska rörelsen, inte bara här hemma i Sverige, utan i hela världen. Det blir ett feministiskt skyltfönster och all Schymans tid, energi, politiska erfarenheter och fokus behövs i det förändringsarbetet.

När väl EU-valet och riksdagsvalet 2014 nalkas och allt fler ställer frågan: ”Vad händer om vi röstar feministiskt?” så ska det finns ett svar: ”Om ni röstar på Feministiskt initiativ kommer det att bli lika bra som i Simrishamn”.

Fi är det vågmästarparti som så tydligt saknas i dagens sviktande blockpolitik och riksdagsförsamling, som numera styrs av en svag minoritetsregering, som direkt regerar på nåder av ett främlingsfientligt parti med rötter ur rasismen. Att Sverige just nu också halkar efter och alltmer ner i varje internationellt jämställdhetsindex berör tydligen inte regeringen alls. Det vill vi på alla sätt ändra på. Feministiskt initiativ behövs inom politiken.

Vi har nu ett gynnsamt tillfälle att utvecklas som politiskt parti. Omdaningar inom alla rörelser är viktiga och Fi utgör inget undantag. Det är ett väntat och ett odramatiskt steg att Gudrun Schyman nu avgår och det är en naturlig fas av partiets utveckling.

Det är sant att mycket i Feministiskt initiativ har kretsat kring Schyman, på gott och på ont, men mycket talar för att Fi nu blir ett bredare parti med större svängrum för nya och fler feministiska röster och idéer. Det kanske är just det som provocerar vissa antifeminister så, som gärna utmålar Fi för att vara ett ”manshatarparti”, för att det sakta börjar gå upp för dem att feminismen inte är någon kvinnofråga trots allt, utan en grundläggande demokratifråga.

Linda Andersson (Fi)

Feministiskt initiativ