Clara Sandelind håller sig inte till temat.I sin replik på GP Debatt (30/11) halkar hon in på ett enkelspår, då hon påstår att den största segregationen i Sverige är ekonomisk. Men ekonomisk segregation uppstår då klyftan ökar mellan rik och fattig oavsett etnisk härkomst.

Däremot finns en relation mellan begreppen segregation och mångkultur (i betydelsen parallella samhällen) i följande sammanhang:

Könssegregation är då kvinnor och män inte får be ihop i moskéer.

Religiös segregation uppstår då katoliker inte vill beblanda sig med protestanter eller då troende muslimer diskriminerar de otrogna.

Bostadssegregation är till exempel då 19 procent av landets journalister (jämfört med tre procent av hela befolkningen) slår ner sina bopålar i Stockholms attraktiva innerstad långt, långt bort från Rinkeby.

Utgångspunkten i min artikel var begreppet mångkultur och hur den uppträder i verkligheten genom att tillåta uppkomsten av parallella samhällen. I stället föreslog jag begreppet interkultur. Eller varför inte kulturell pluralism? Det innebär att ett lands ursprungskultur bildar grundval och är den ledande kulturen samtidigt som den är öppen för inflytande utifrån, till exempel genom en lyckad integration. Som exempelvis den lyckade invandringen av greker, italienare, jugoslaver, finnar och latinamerikaner till Sverige. Och i Tyskland har invandrade turkar bidragit till uppkomsten av en tredje spännande kultur i mötet mellan turkiskt och tyskt som författare, konstnärer, musiker, filmare etcetera.

Det heterogena, pluralistiska samhället är det önskvärda. Men mångkulturen har lett till dess motsats genom att tillåta bildandet av enklaver av monokultur, konformism och homogenitet. Listan på sådana enklaver är redan lång!

Slår in öppna dörrar

Såväl Sandelind som Gert Gelotte (i sin ledarkrönika i GP 28/11) är emot en normativ mångkultur vilket är just det som jag skriver. De slår in dörrar jag redan öppnat. Vad de inte ser är att en nedvärdering av den egna kulturen (vilket både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt gett uttryck för) banar väg för en normativ mångkultur. En sådan nedvärdering vore otänkbar i andra europeiska länder – det skulle där kallas landsförräderi.

Då Sandelind betonar individens frihet tycks hon inte veta att begreppet individ är okänt i islam. Där handlar allt om kollektivets makt över individen.

I nya grundlagen finns nu bekännelsen till ett mångkulturellt samhälle. Eftersom grundlagen ännu inte slutgiltigt antagits är det hur detta begrepp urartat som vi måste diskutera i en öppen debatt – och ändra.

Eller ska vi censureras till tystnad?

Lisbeth Lindeborg

fil dr, skribent