Den internationella organiserade brottsligheten tar sig många former. Den söker sig dit det finns pengar att tjäna, oavsett om det handlar om droger, vapen eller människohandel. Som EU-kommissionär är jag ansvarig för arbetet mot denna ljusskygga verksamhet och har under mina första tio månader på jobbet lagt fram konkreta förslag för att bland annat bekämpa människohandel, införa striktare regelverk mot skjutvapen och skydda barn från sexuellt utnyttjande.

Men dessa tio månader har också gett mig en tydlig bild av vad vi måste bli bättre på. Det är i dag tydligt att vi ligger steget efter i arbetet mot cyberbrott. Vi ser en lavinartad trend där allt mer av brottsligheten flyttar över till Internet. Det kan handla om allt från identitetsstöld till storskaliga attacker mot viktig infrastruktur.

Vi har senaste tiden fått tydliga indikationer på vilken skada internetattacker kan åstadkomma. Viruset Stuxnet spreds under sommaren över jorden, ett virus så avancerat till och med Microsoft har sagt att de inte trodde var möjligt innan det upptäcktes. Och för ett par år sedan såg vi hur både Estland och Litauen utsattes för storskaliga attacker. Sådana attacker – oavsett om de riktar sig mot ett land, ett kärnkraftverk eller ett skyddat patientregister på ett av våra sjukhus – kan få stora konsekvenser för oss alla.

Tyvärr är vi i dag inte så bra på att bekämpa cyberbrott som vi borde, av flera anledningar:

* De flesta EU-länder lägger i dag alldeles för små resurser på cyberbrott.

* Det finns en tendens att företag – men även statliga institutioner – som råkar ut för cyberattacker alltför sällan anmäler detta. Har en kund förlorat pengar i ett kontokortbedrägeri måste polisen få veta det. Annars varnas inte andra företag och polisen kan inte nysta upp dessa brott.

* Vi har alldeles för dålig statistik. Statistik behövs för att se större mönster, och därför är det viktigt att diskutera hur vi kan förenkla för människor att anmäla brott och incidenter på Internet.

Högt på dagordningen

Därför är cyberbrott en fråga EU-kommissionen vill sätta högt på dagordningen. I september la jag fram ett första förslag för att bekämpa storskaliga IT-attacker. Min kollega i EU-kommissionen Neelie Kroes presenterade samtidigt hur hon vill stärka EU:s myndighet för informationssäkerhet, Enisa. Genom att tillföra Enisa resurser och ge dem tydligare befogenheter visar vi att vi tar informationssäkerhet på högsta allvar i Europa.

Detta är ett första steg på vägen. Men det räcker inte. Därför kommer jag, när jag i morgon presenterar en bred inre säkerhetsstrategi för EU, att lyfta fram cyberbrott som ett av fem prioriterade områden i EU:s säkerhetsarbete.

Bland annat vill vi att EU:s polismyndighet Europol utvecklar sin förmåga att hantera cyberbrott. Vi ser gärna att Europol skapar ett cyberbrottcenter med både en operativ och en analytisk förmåga. Det skulle arbeta nära såväl internationella partners som EU:s myndighet för informationssäkerhet, Enisa.

Kan göra mycket på hemmaplan

Samtidigt skickar vi en uppmaning till alla EU:s medlemsländer att de kan göra mycket mer på hemmaplan. Nationella polis- och åklagarmyndigheter måste utveckla sin förmåga att snabbt genomföra brottsutredningar. Det gladde mig därför att Fredrik Reinfeldt i sin regeringsförklaring markerade att kampen mot Internetbrott ska prioriteras i Sverige.

Dessutom vill vi betona att också företagen har en viktig roll. Både EU och nationella regeringar och myndigheter måste bli mycket bättre på att arbeta tillsammans med branschföretagen för att hitta långsiktiga lösningar.

Jag kan låta dyster i min beskrivning av alla hot. Min avsikt är inte att skrämmas: I grunden är Internet ett frihetsprojekt som erbjuder fantastiska möjligheter. Men för att vi ska kunna utnyttja nätets potential fullt ut måste det också vara säkert.

För bara om vi har säkra system vågar vi digitalisera allt mer av myndigheters och företags arbete. Bara om vi litar på att våra kontokortsnummer inte kapas vågar vi betala över Internet. Bara om vi är trygga med att våra barn inte kommer i kontakt med pedofiler på nätet kan vi släppa dem fria med egen dator och webbkamera.

Vi kan göra en hel del från EU:s sida. Men jag är samtidigt ödmjuk för att vi inte har alla svar och att vi inte kan göra allt på egen hand. Genom att lyfta denna fråga vill jag bjuda in alla aktörer – regeringar och myndigheter såväl som företag – att ta gemensamma krafttag för att bekämpa cyberkriminaliteten och göra Internet säkrare.

Cecilia Malmström (FP)

EU-kommissionär