Våldsspiralen bland unga kan brytas
Våldet bland unga har inte ökat, men det har blivit brutalare. Här har familjen, vuxna i barnens närmiljö och skolan ett ansvar att tillsammans tackla problemet. Och vi kan klara det. Men då kan man inte fortsätta att spara in på skolpersonal, skriver psykologen Christer Olsson.
En 16-årig flicka blev knivskuren av en tolvårig pojke vid en skola i Borås.
En flicka vid en skola i Uddevalla misshandlade en kamrat på en skoltoalett.
Vid en skola i Malmö satte en tioårig pojke en kniv mot halsen på en klasskamrat och hotade att döda henne.
På en skola i Mark blev en rektor slagen medvetslös, av en elev i sjätte klass.
Under en lektion vid en skola i Linköping siktade en fjortonårs pojke med ett luftgevär mot lärarens huvud.
Ovanstående är ett axplock av alla våldsdåd som inträffat på våra skolor under vår och höstterminen 2010.
Har våldet på våra skolor ökat?
Har blivit brutalare
Efter att under många år ha följt de här frågorna i praktiken och genom undersökningar av olika slag, inte minst Brottsförebyggande rådets, slår jag fast följande:
* Våldet, räknat på antalet misshandelsfall, har inte ökat nämnvärt på våra skolor under det senaste decenniet. Det har heller inte minskat.
*Våldet har blivit brutalare, sparkar liksom tillhyggen, som till exempel knivar, har blivit vanligare.
*Brutaliteten har gått ned i åldrarna.
*Flickor slåss alltmer på samma sätt som pojkar.
Det här handlar om barn-skolelever-tonåringar, vilket inte skall förleda någon att tro att våldsproblematiken i vårt samhälle är störst i dessa åldrar. Men jag är övertygad om, att förändring av uppväxtvillkoren för de ungdomar som riskerar att utföra våldshandlingar, är det säkraste sättet för att på lång sikt komma åt våldsproblemen i samhället. Därför måste vi sätta in all vår kraft mot våldet på alla plan. I första hand tillsammans med och bland våra barn och ungdomar.
Förhindra våld på tidigt stadium
Det är viktigt att vi äldre lyssnar på de yngre, men ändå vågar vara vuxna som har kontroll och uppsikt över dem i en kärleksfull relation. Ju mer vi gör för att förhindra enklare former av våld, desto större chans har vi att även förebygga det allvarligare våldet.
Om inte den uppåtgående våldsspiralen bryts så kommer vi, förutom kameraövervakning, inom en handfull år låta eleverna passera säkerhetskontroller innan de släpps in i skolans lokaler. Vi får arbeta med metalldetektorer, för att kontrollera elevskåp. Patrullerande vakter blir regel och inte undantag.
Nej, jag är inte speciellt pessimistisk, snarare realistisk.
Däremot är jag mycket optimistisk inför våra möjligheter att bryta den uppåtgående våldsspiralen om vi hjälps åt.
Bra relationer grundförutsättning
Vi vet att familjen har en mycket stor betydelse för barns utveckling. Bra relationer inom familjen är en grundförutsättning för att barnet senare i livet ska lyckas skapa bra relationer till andra människor. Samtidigt vet vi att barn föds in i olika villkor. Alla barn får inte med automatik en möjlighet till goda föräldrabindningar.
Jag ser ingen annan lösning än att vuxna människor, i dessa barns närmiljö, hjälper till att bygga positiva sociala relationer. Det är klart att ett sådant engagemang kostar tid och arbete. Det finns inga genvägar. Men det kan mycket väl innebära något mycket positivt också för den som utför det. Frågan är vad som läggs in i begreppet livskvalitet.
Skolans uppgift är att vara lärande och att utveckla barn i demokratiska värderingar. Den kan påverka elever i rätt riktning så att de senare i livet kan fatta bra beslut. Grunden för detta är att skolans psykosociala arbetsklimat fungerar. Många elever känner sig maktlösa. De har inget inflytande över sin situation. Då kan våld vara ett enkelt sätt att skaffa sig makt och uppmärksamhet.
När makthavare, oavsett politiskt block, talar om den svenska skolan, så skall den bli Europas bästa. Ibland världens bästa. Samtidigt har kommuner under de senaste åren sparat genom att minska på antalet skolkuratorer, speciallärare, skolvärdar och annan skolpersonal. Den personal som är kvar får en allt svårare arbetssituation.
Förödande besparingar
Är Jan Björklund som skolminister medveten om att dessa insparade medel på dagens konto kommer vi att få betala tiofalt, kanske hundrafalt, för i morgon, om vi inte ändrar inriktning och satsar på de elever som mest behöver det.
Jag drömmer om en skola där varje elev får ta ansvar för sina egna handlingar inom ramen för en ständigt pågående träning i konfliktlösning, som också innehåller personutveckling för skolpersonal och involvering av föräldrar.
I min vision finns också en skola som ger varje elev uppmärksamhet, respekt och som har förmåga att förmedla framtidshopp till sina elever.
Trots allt är det mer attraktivt att vara nyttig än att vara kriminell!
Christer Olsson
leg psykolog

























Följ oss på twitter #gpdebatt















