Att det rödgröna samarbetet nu läggs på is är i sig fullt naturligt. Valresultatet, men framför allt valrörelsen, visade på att de rödgröna partiernas samarbete inte gav något mervärde. När Alliansen bildades skedde det i kombination med en politisk förnyelse av Moderaterna, om än en retorisk sådan.

Det rödgröna samarbetet innebar ingen förnyelse, det var ett taktiskt samarbete för att öka trovärdigheten och den så kallade regeringsdugligheten. I den politiska kohandel som sedan utbröt stöptes politiken i en likriktad form, där huvudfokus var att inte stöta bort de viktiga medelklassväljarna. Klimatambitioner, välfärdsreformer, fördelningspolitik och demokratiutveckling fick stå tillbaka för valets fokusgrupp: medelklassen. De största förlorarna på denna utveckling blev samhällets allra svagaste samt kommande generationer.

Att Alliansen vann valet berodde inte på väljarnas entusiasm över deras politik. Det berodde på att de rödgröna var sämre. I valet mellan två dåliga alternativ vinner det parti vars partiledare kan uppvisa störst trovärdighet. Med media i ryggen blev det en allt för enkel match för Fredrik Reinfeldt.

Således har vi påbörjat en ny mandatperiod med M oderat styre, där samhällsdebatten även fortsättningsvis kommer att karaktäriseras av ett allas krig mot alla, där ditt ställs mot mitt, där tillit och trygghet alltjämt förblir ord utan mening och där segraren är den som har mest kvar i plånboken. Medborgarnas värde för samhället kommer fortsatt att mätas i hur samhällsekonomiskt produktiva de är. Uppdelningen mellan samhällsbärande och samhällstärande medborgare kommer att förstärkas. Det är ett kallt samhälle där de politiska visionerna dör till förmån för maktens kompromisser.

Gyllene tillfälle

Vi vill se någonting annorlunda. De rödgröna partierna har nu ett gyllene tillfälle att driva aktiv opposition, utveckla sin egen politik bortom fokusgruppernas grumliga horisont och på allvar utmana den sittande regeringen kring värdefrågor om människosyn, synen på klimatförändringarnas allvar och frihetsbegreppet som något mer än friheten att välja vårdcentral.

Det är hög tid att låta retoriken övergå i konkret politik. Om de rödgröna partierna på sikt vill utmana Alliansen och Moderaterna om regeringsmakten måste man kunna presentera en vision om hur vi skapar ett inkluderande Sverige, ett hållbart, rättvist och jämlikt Sverige, där medborgarna, inte näringslivet, står i centrum. Ett Sverige för alla, oavsett plånbok. Först då kan de rödgröna, genom att formulera ett klart och tydligt politiskt alternativ, utgöra ett reellt politiskt hot mot Fredrik Reinfeldt.

Det är en lång väg att vandra för de rödgröna.

Martin Joneskär

ordförande Grön Solidaritet

Rikard Allvin

styrelseledamot Grön Solidaritet