Skolpolitiker har ingen klar uppfattning om verksamheten inom sitt politiska ansvarsområde. De har heller ingen klar bild av vad det är som kostar. Mellan kommunpolitiker och den tekniska förvaltningen löper kontakterna däremot på en väl preparerad autostrada. Kontaktvägarna mellan politiker för skola och omsorg och deras verksamhet är inte ens uppkörda av en terrängskoter.

En nämndordförande på den tekniska sidan ansvarar för i genomsnitt tre till fem enhetschefer på fältet. En nämndordförande för utbildning eller omsorg har, liksom förvaltningschefen på området, 22 enhetschefer under sig – trots att området är oerhört mycket mer omfattande.

Enorma skillnader

Kontakterna blir därefter. Inom de tekniska verksamheterna har tjänstemännen nästan daglig kontakt med sin förvaltningsledning och så ofta som veckovis med sina politiker. Inom skolområdet kallas många enhetschefer samtidigt till stora möten med kommunledningen som i förväg gjort upp dagordningen. Det finns knappast utrymme för att ta del av enhetschefernas bild och analys av sin verksamhet på sådana möten.

Politiker som har ansvar för de tekniska verksamheterna är kunniga på området. De känner till frågorna och problemen. Politiker inom skola och omsorg kan, enligt en färsk doktorsavhandling *, just ingenting om verksamheten.

Det finns alltså risker för att högre ledningsnivåers beslut grundar sig på felaktiga eller ofullständiga fakta när problem i verksamheten inte är sedda eller erkända.

I ena fallet har enhetscheferna inte haft möjlighet att inverka på den strategiska ledningens beslutsprocess. I andra fallet har politiker och tjänstemän arbetat sig fram till en gemensam förståelse.

Besluten om budget för det tekniska området, respektive skola-omsorg, blir följdriktigt bättre eller sämre grundade. Inom de tekniska verksamheterna är budgeten betydligt mera anpassad till behoven. Inom skola-omsorg får man enligt avhandlingen en given budget att klara sig inom.

Märkligt nog fanns det dessutom i de kommunalt fattade besluten oftare medel reserverade för oförutsägbara händelser på det det tekniska området, men inte för skola-omsorg.

När de tekniska verksamheterna fick problem med finansieringen av något projekt gick det att diskutera det med kommunledningen. Gick det inte att få det tillskott som behövdes fick man hjälp att prioritera.

Skickade tillbaka problemen

Inom skola-omsorg projicerade politikerna bara tillbaka problemet på enhetscheferna att lösa bäst de kunde och ersättningen diskuterades inte i relation till arbetsuppgifterna på samma sätt som gjordes inom de tekniska verksamheterna.

Självklart försöker rektorer lyfta sina problem, men det är inte lätt att hitta en mottagare som lyssnar seriöst när strukturerna ser ut så här.

I de tekniska verksamheterna hade cheferna i snitt 18 underställda. Inom skola-omsorg hade rektorerna av någon anledning i snitt 55 underställda.

I teknisk verksamhet förväntar sig de anställda att chefen är närvarande, tyckte politikerna när de tillfrågades om orsaken till detta. Varför detta inte skulle förväntas av cheferna inom skola eller omsorg med en mänskligt mer komplicerad och oförutsägbar verksamhet kunde politikerna inte svara på.

Det är dags att se över beslutsstrukturerna och de kontakter med verksamheten som kommunpolitikerna skulle behöva för att kunna fatta mera välgrundade beslut.

Lars Flodin

ordförande Sveriges Skolledarförbund

*Avhandlingen heter Två kommunala rum. Ledningsarbete i genusmärkta tekniska respektive omsorgs- och utbildningsverksamheter, Stockholms universitet, sociologiska institutionen, 2009. Författare: Tina Forsberg Kankkunen.