En bra valrörelse för mig är när vi som parti har gått fram som Socialdemokratin gjort i exempelvis Sigtuna. Genom en offensiv agenda och förslag som berör våra väljares vardag på ett positivt och framåtriktat sätt.

Valresultatet och valrörelsen är i stället ett kvitto på att Socialdemokraterna är på stadig väg ner i opinionen och att förtroendet för Socialdemokraternas politik i storstäderna fullständigt har havererat. Hårda ord? Nej inte om man faktiskt studerar siffrorna för partiet i de tre största städerna och även i landets övriga medelstora städer.

Moderaterna stärker dessutom sin position nationellt och detta efter en av landets största lågkonjunkturer någonsin med en ungdomsarbetslöshet på 25 procent och en allmän arbetslöshet på 10 procent. Ledningen är dessutom stor för Moderaterna. En häpnadsväckande utveckling och en tydlig signal på ett socialdemokratiskt parti i djup kris i storstäderna.

Det räcker inte med en politik som gör att vi som parti ökar i Jämtland om man vill vinna val. Nu måste medlemmar och förtroendevalda vakna upp och sluta hoppas på att en dramatiskt sämre arbetsmarknad automatiskt skall ge partiet valsegern 2014.

Inte göra som partiet gjort föregående mandatperiod och vänta in lågkonjunkturen och lägga allt sin fokus på Moderaterna. Eller för den delen lägga all skuld på Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Sverige Demokraterna när man analyserar valresultatet. Det enda sättet att vinna valet 2014 är genom en egen politik som väljarna tycker svarar på de problem som finns idag i deras vardag. En gång Socialdemokratins adelsmärke.

Behöver se över frågor om valfrihet

Partiet behöver se över sin hållning kring frågan om valfrihet, sluta exempelvis demonisera friskolor. Lägga fram en närings- och arbetsmarknadspolitik värd namnet. Gå bort från fokus på att byta namn på myndigheter till att föreslå reformer som gynnar företagsamhet och skapa nya jobb i ett tjänstesamhälle. Se över skattesystemet och föreslå en skattereform som gynnar arbete och utbildning, vilket på ett säkert sätt skulle finansiera våra ambitioner för vård, omsorg och skola.

Samma sak gäller ”stupstocks”-retoriken. Vad många tycks ha glömt är att det fanns en diskussion om sjukförsäkringens brister även inom socialdemokratin 2006. LO var exempelvis för en tidsgräns i sin rapport ”Sjukas rätt till stöd - en idéskrift om morgondagens sjukförsäkring (2007)”. LO:s slutsats var att en tidsgräns är rätt väg att gå för att ”markera det temporära i sjukskrivningen” och ”betona att återgång till arbete är målet”. Enligt rapporten bör gränsen ligga på 14-15 månader.

Vidare har Anna Hedborg (S) i sin socialförsäkringsutredning också framhållit nödvändigheten av en tidsgräns. Det var ju också den socialdemokratiska regeringen under Göran Perssons ledning och socialdemokratiska ministrar som Anna Hedborg och Hans Karlsson som inledde kampen mot berget av långtidssjukskrivningar. Inte minst inleddes här även jakten på dem som missbrukade systemet som då kritiserades tungt av Fredrik Reinfeldt.

Missade chansen till initiativ

Detta valde ledningen för socialdemokraterna att bortse ifrån och därmed missade de chansen till att ta initiativ till nödvändig förnyelse och därmed vrida ett av alliansens spetsigaste vapen ur händerna på Reinfeldt. I stället läggs allt fokus på regeringens ”jakt på sjuka”, motståndet mot ”stupstocken” i sjukförsäkringen och att vi alla inte behöver ”jobba längre” för att finansiera välfärden. Socialdemokratin hävdade i valrörelsen att de alltid skulle satsa 12 miljarder mer än alliansen. Det håller inte om man vill återta makten eftersom det inte är trovärdigt utan en fungerande arbetslinje.

Tillsätt en kriskommission

Mona Sahlin borde imorgon ta initiativ till en kriskommission för att vända utvecklingen. Kommissionen borde visa vägen för en ny inriktning på politiken anpassad för dagens moderna samhälle med de krav och förväntningar som finns hos väljarna. Problemet är att den politik som kom ur rådslagen inte innehöll någon direkt omprövning av politiken med undantag av mindre delar av skol/vårdpolitiken och mycket lite inom arbetsmarknadspolitiken. Rådslagen håller inte som grund för valseger 2014.

En kommission kan börja med att göra en grundlig analys av de samhällsproblem som finns i dag och därefter ta fram en ny offensiv politik på områden som närningspolitik/arbetsmarknad, skatter, valfrihet, utbildning. Gärna med oberoende forskare och tänkare i majoritet.

Uppenbarligen har inte partiet och dess medlemmar kontakt med den verklighet som väljare ser i storstäderna. Därför behövs en kommission nu och tiden rinner iväg, snart är det september 2014.

Hans Dahlgren

Socialdemokratisk debattör och före detta chef för det politiska stödet i riksdagen för Socialdemokraterna 2005–2009.