Den senaste tiden har frågan om öppenhet och insyn av de svenska partiernas finansiering aktualiserats på nytt. Debatten är principiellt viktig ur en demokratisk aspekt. Sverige har kritiserats av Europarådets enhet mot korruption för att inte ha bindande överenskommelser som offentligt redovisar vilka som stöttar partierna.

De svenska väljarna har rätt att få reda på vilka intressen som styr partierna och i slutändan politiken. Kartläggningar visar att det finns ett kraftigt borgerligt övertag i inte bara i ekonomiska resurser utan också i nätverk av PR-byråer och lobbyorganisationer.

I dag ställer sig fem av sju partier bakom en överenskommelse att öppet redovisa vart stora intäkter till partierna kommer ifrån. De rödgröna partierna har en sådan överenskommelse och redovisar öppet alla bidrag som överskrider 20 000 kronor. Ställningstagandet att ha ett transparent system som undanröjer risken för korruption och särintressen i partierna är viktigt.

Mot bakgrund av detta undrar jag följande:

1. Varför vägrar både ni moderater och ni kristdemokrater att redovisa era finansiärer?

2.Fredrik Reinfeldt – stämmer det att ni till stor del finansieras av arbetsgivarna Svenskt näringsliv? Har den intresseorganisationen påverkat ert beslut att försämra a-kassan? Är det Svenskt näringsliv som ligger bakom alliansens nya förslag att unga ska ha provanställningar i ett och ett halvt år? Eller kraven om ungdomslöner?

3. Göran Hägglund – stämmer det att Livets ord är en stor finansiär till Kristdemokraterna? Hur ställer du dig i så fall till de rapporter som framkommit i veckan om att Livets ord tvingar sina medlemmar att stanna kvar i sekten mot deras vilja?

Jytte Guteland

förbundsordförande SSU