Höstterminen har startat och klassrummen är fyllda med förväntansfulla elever som längtat efter att få träffa sina klasskamrater och sina lärare efter sommarlovet. Många av dem ser också fram emot skolarbetet med tillförsikt medan andra känner oro för att inte räcka till i klassrummet eller över att inte få hjälp med läxorna hemma. Det sistnämnda är ett tråkigt faktum.

Tyvärr har föräldrarnas utbildningsbakgrund fortfarande en avgörande betydelse för den enskilde elevens studieresultat. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) blev endast vart tjugonde barn till föräldrar som hade en eftergymnasial utbildning inte behörig till gymnasiet. Motsvarande andel för barn vars föräldrar endast hade grundskoleutbildning var en tredjedel.

Skillnader vi aldrig kan acceptera

Dessa skillnader är något som vi aldrig kan acceptera. Skolans uppgift måste vara att kompensera dessa ojämlikheter som finns mellan våra barn och unga. Det är barnets egna förmågor, begåvning och talanger som ska fälla utslaget, inte föräldrarnas utbildningsbakgrund. För att skolan ska kunna arbeta för att utjämna dessa skillnader i livschanser måste vi politiker fördela resurserna till skolan utifrån elevernas behov. Det gör vi i Göteborg i dag genom en resursfördelningsmodell. Den tar hänsyn till föräldrarnas utbildningsbakgrund men också om familjen har låga inkomster eller om eleven har utländsk bakgrund. Det är därför en elev i till exempel Gunnared tilldelas mer resurser än eleven som bor i Askim.

De borgerliga partierna däremot har en helt annan syn på hur resurserna till våra elever ska fördelas. Vad de vill göra är att införa en så kallad skolpeng. Den innebär att varje elev får exakt lika resurser trots ett klart samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas studieresultat.

Färre lärare och specialpedagoger

Forskning visar att resurser måste fördelas efter behov för att fler ska klara sina studier. I realiteten skulle införandet av skolpeng betyda att eleverna i Angered får cirka 100 miljoner kronor mindre vad de har i dag. Det kommer att innebära färre lärare, specialpedagoger, kuratorer och skolpsykologer. De tilläggsresurser som knyts till skolpengen kommer inte heller att räcka för att utjämna de skillnader i behov som finns mellan olika skolor, utan skapar bara onödig byråkrati, kränker elevernas integritet och får inte heller lika bra förebyggande effekt. Vår utgångspunkt är i stället att alla barn med rätt stöd i rätt miljö utvecklar sin fulla potential och att det därför krävs en solidarisk fördelning av resurserna.

Det är ett livsavgörande beslut att välja skola. I dag spelar marknadsföringen av olika friskolor en allt större roll vilket innebär risk att föräldrarna och barnen inte får tillgång till korrekt och saklig information. Därför måste det ställas högre krav på friskolorna att faktiskt redovisa vilka resultat skolan uppnått och hur mycket resurser man lägger på undervisning. En bättre kvalitetsuppföljning i friskolorna ger också bättre möjligheter att styra resurserna efter behov. Barnens skolgång skall aldrig få betraktas som företagshemligheter och där måste offentlighetsprincipen och meddelarskyddet gälla även för friskolor.

Sverige är ett litet exportberoende land. Vi är tvungna att möta en alltmer hårdnande internationell konkurrens med välutbildad arbetskraft och inte genom att skapa en arbetsmarknad för okvalificerade och lågavlönade arbeten i tjänstesektorn. Det är ingen framkomlig väg. Därför har vi inte råd att låta någon misslyckas i skolan. Vår främsta resurs är våra elever och det är med deras kunskaper vi bygger vår välfärd.

Vi socialdemokrater tror på att det ekonomiskt rationella går att kombinera med det socialt rättfärdiga. Jämlikhet och nytta hänger ihop. Vi måste ha ett skolsystem där alla skolor är bra skolor. Det kräver att fördelningen av resurserna till skolan sker efter behov och inte genom en skolpeng som stänger dörrar, höjer trösklarna ökar klyftorna i samhället och som dessutom bidrar till högre arbetslöshet och mindre välfärd för oss alla.

Ann Lundgren (S)

kommunalråd skolan Göteborg