Inom en femårsperiod kommer antagligen färre än trettio procent av ungdomarna i Göteborg att studera på en kommunal gymnasieskola. Politikerna i Göteborg har emellertid satt som mål att hälften av ungdomarna skall gå kommunalt, men det menar jag är att vilseleda opinionen. Det som talar för mitt scenario är att de fristående och kommunala skolorna har getts olika förutsättningar, där de senare inte kan konkurrera på lika villkor utan är dömda till en tynande tillvaro om inget ändras i själva systemet.

Det finns några framgångsfaktorer för att en skola skall lyckas locka elever och som gynnar de fristående skolorna:

* Centrumlokalisering. 23 av de 29 fristående gymnasierna i Göteborg är lokaliserade till centrum eller Linnéstaden. Av de kommunala gymnasierna finns bara ett enda kvar i förorten, Angeredsgymnasiet med sina 1100 elever. Flertalet elever vill vara i centrum och marknaden har svarat på kundernas önskemål, sedan spelar det ingen roll att hyrorna är högre, eller att tiotusentals ungdomar dagligen skall transporteras fram och tillbaka med åtföljande miljöproblem och trafikkaos.

* Lärarnas ålder. Medelåldern bland lärarna på den kommunala gymnasieskolan i Göteborg är 52,9 år, vilket är betydligt högre än på fristående skolor. Det säger sig självt att en 9:a på gymnasiemässan starkare attraheras av lärare i 30-40 årsåldern än de som är i samma generation som farfar, eller mormor. Bakgrunden till att kommunen har högre medelålder har bland annat att göra med att LAS tillämpas ganska strikt och att de fristående skolorna har kunnat anställa unga människor redan från början. Det leder också till att kommunen har större kostnader för sjukskrivningar och löner.

* Lika barn leka bäst. Vi har i Sverige under flera decennier varit kritiska till att segregera elever, men det fria gymnasievalet och skolpengen har medfört att friskolorna har blivit ett reservat för medelklassens och de av svenska föräldrar födda ungdomarna. Den kommunala skolan som däremot måste ta emot alla elever (i motsats till friskolor), riskerar att i framtiden bli en skola enbart för dem som inte kan välja på grund av låga betyg, eller av sociala skäl . Föräldrarna som vill ha ett demokratiskt och jämlikt samhälle ställs inför ett svårt val: att se till det egna barnets bästa, eller vad som kan vara bra för samhället. Nästan alltid vinner de personliga skälen.

* Betygen. Återkommande är påståendena om att fristående skolor sätter högre betyg än vad de bör med hänsyn till exempelvis resultaten på nationella prov. Min erfarenhet är att också den kommunala skolan alltför ofta sätter snälla betyg. Detta är en följd av att kommunens gymnasier tar emot nästan alla svagpresterande elever, vilka man godkänner alltför lättvindigt för att undvika kostsamma stödåtgärder, eller avhopp och därmed minskad skolpeng.

* Friskolor – mindre krångel. I massmedierna framställs den kommunala skolan som ett ställe där oordning, respektlöshet och kunskapsförakt triumferar. Vem väljer en sådan skola? En del av problemen existerar, men kommunen gör oerhört mycket i det tysta för att finna lösningar. De kommunala skolorna är en politiskt styrd verksamhet, som innebär att beslutsprocessen både är långsam och långt ifrån dem som berörs. Jag har själv arbetat på fristående skolor där viktiga beslut kunde fattas och genomföras på samma dag.

Hyressättningen är också till nackdel för kommunala gymnasier. Angeredsgymnasiet kan exempelvis inte förhandla om hyran med lokalförsörjningsförvaltningen (tillhör kommunen), eller välja att flytta till ett billigare ställe. I stället tvingas skolan att betala marknadshyra som är lika hög som för attraktiva lokaler i centrala Göteborg.

* Skolpengen används för segregation. Alla unga får under tolv år dagligen reflektera över, kritiskt granska och också praktiskt använda de principer som gör att vårt land löser konflikter relativt fredligt med sikte på en hållbar samhällsutveckling. Därför är det helt omistligt att skolan speglar samhällets sammansättning.

Genom de fristående skolorna delas däremot eleverna allt tydligare upp utifrån etnicitet och klass. Konsekvenserna av den här politiken har vi hittills bara sett konturerna av, men var lugn, marginaliserade förortsungar kommer inte att nöja sig med att kasta sten på brandkåren, eller bränna upp bilar i det egna kvarteret, de kommer att ha fantasi nog för att få oss alla att känna otrygghet var vi än bor.

Det är ett politiskt beslut att det skall finnas ett gymnasium med nationella program i nordöstra Göteborg, i ett förtalat lågstatusområde. Det är likaledes ett politiskt beslut att förortsgymnasiet skall konkurrera på lika villkor med de fristående skolorna. Den här ekvationen går inte ihop. Innan valet i september bör politikerna i Göteborg svara på om och hur rättvisa skall uppnås.

Mats E Carlsson

lärare på Angeredsgymnasiet och lokalombud för Lärarförbundet