Barn hamnar inte på särskolan! Föräldrarna erbjuds en plats för sitt barn inom grundsärskolan och de gör ett aktivt val genom att fylla i en ansökan om plats.

Grav språkstörning är en diagnos som vanligtvis upptäcks och diagnostiseras under förskoletiden. En diagnos som bör ses utifrån ett livsperspektiv inte enbart ur ett skolperspektiv.

Man kan tillrättalägga och anpassa för eleven under skoltiden men det är när man tar steget ut i arbetslivet som svårigheterna blir tydliga. Där handlar det inte enbart om hur man kommer åt kunskap och lär sig i skolan utan hur och om den är befäst, om man har tillgång till den och har förmåga att använda den bland annat.

I skolan ska man förberedas för arbetslivet. Samhället bygger på att man kan läsa och skriva.

När man har specifika svårigheter behöver man bland annat hjälp och stöd med strategier för att hantera sina funktionsbegränsningar och de bieffekter som man har och får på grund av sina svårigheter.

Påståendet att elever med grav språkstörning är felplacerade om de går i grundsärskolan tycker jag är upprörande och kan hos föräldrar som inte är eldsjälar i stället skapa skuld, skam och dåligt samvete.

Jag blir alltid lika förskräckt när man försöker att göra ett fall till norm eftersom det sett ur mitt perspektiv är så att varje barn/elev har rätt att bli bedömd utifrån sin egen kapacitet, förmågor, möjligheter, svårigheter och behov.

Risken för att man som förälder i dag erbjuds plats i grundsärskolan för sitt barn är sett ur mitt perspektiv mycket små. Skolverkets rekommendation sedan några år tillbaka är att det görs utredningar utifrån fyra olika perspektiv; medicinsk, psykologiskt, pedagogiskt och socialt. Jag utgår ifrån att de flesta kommuner rättar sig efter detta men det kan givetvis finnas undantag.

Yvonne Careliusson

legitimerad psykolog (Skolpsykolog)