Alliansens försvarsarbetsgrupp gjorde nyligen ett utspel där den skriver att den är öppen för en utökning av det militära bidraget till insatsen i Afghanistan, om säkerheten så skulle kräva. Den skriver vidare att Sverige är i Afghanistan för att stärka säkerheten. Men både arbetsgruppen inom alliansen och försvarsminister Sten Tolgfors tycks tondöva och vill inte ta intryck av den internationella diskussion om Afghanistan som pågår.

Kriget har pågått i snart tio år och Natos och Isaf:s militära strategi har lett till ytterligare lidande för civilbefolkningen utan att talibanerna har besegrats. Det är få som påstår att den militära strategin har lett till upprätthållande av stabilitet och säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter för det afghanska folket, i motsats till alliansens påstående. Nu gäller det att våga ompröva misslyckandet utan att vända Afghanistan ryggen.

Jakten på al-Qaida har varit och är fortfarande USA:s och Isaf:s främsta motiv för insatsen i Afghanistan. Kopplingen mellan al-Qaida och talibanrörelsen är idag mycket svag. De som planerade attacken den 11 september greps redan 2003 i Pakistan. Det är inte möjligt att besegra terroristerna (talibanerna) med militära medel. Det enda kriget för med sig är att stärka talibanrörelsens möjligheter att rekrytera.

Komplex situation

Men vi måste också förstå att situationen i Afghanistan är komplex. Det finns intressen som strider om droghandeln. Folkgrupper som vill dominera andra och en ständig kamp om vem som ska ha kontroll över statsapparaten. Den omfattande korruptionen och det svaga rättsväsendet är allvarliga säkerhetsproblem som en ny strategi för Afghanistan på ett tydligare sätt måste hantera.

När alliansens försvarsgrupp skriver att den är öppen för att utöka det militära bidraget i Afghanistan, om säkerheten så skulle kräva, så visar det att regeringen inte har förstått att man måste växla om från den ensidiga satsningen på militära lösningar på konflikten i Afghanistan till förmån för bistånd och uppbyggnaden av en rättsstat.

Internetsajten Wikileaks avslöjande för drygt en vecka sedan av 91 000 hemliga dokument visar att kriget i Afghanistan är mycket värre än vad som rapporterats tidigare. I samband med Wikileaks-läckan besvarade Carl Bildt en fråga i Dagens Eko om Sveriges framtida närvaro i Afghanistan. Han sa att Sverige kommer att vara kvar i Afghanistan under oöverskådlig tid och att det inte har framkommit något nytt i Wikileaks avslöjande. Det speglar krigets rätt stökiga verklighet i södra och östra Afghanistan. Det speglar inte nödvändigtvis verkligheten i Afghanistan, men det speglar krigets verklighet. Carl Bildt försöker tona ner Wikileaks avslöjande och rättfärdigar därmed Sveriges deltagande i kriget.

Finns historisk möjlighet

Miljöpartiet vill se en internationell fredsplan för Afghanistan. Den fredsplanen måste ledas av FN och ha ett regionalt perspektiv. Nu finns för första gången på mycket länge en historisk möjlighet att få med USA och de andra Isaf-länderna på en ny strategi för Afghanistan. Den 27 juni i år beslutade G8-länderna gemensamt att de vill lämna Afghanistan och att en tidplan ska sättas upp. David Cameron, Storbritanniens nya premiärminister, vill att de brittiska trupperna ska vara hemma före nästa val i Storbritannien. Han sa: ”Vi har varit i Afghanistan i snart tio år. Vi kan inte vara där fem år till.”

Polen, Kanada och Holland med flera har redan planerat att lämna Afghanistan inom kort.

Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidsplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.

Vi står inför ett vägval

När världens ledande politiker med G8-länderna i spetsen har öppnat upp för ett tillbakadragande av den militära insatsen i Afghanistan går Sten Tolgfors, Carl Bildt och alliansens försvarsgrupp ut och säger sig vara beredd att öka den svenska militära insatsen i Afghanistan. Vi kan bara konstatera att om alliansen vinner valet den 19 september så kommer Sverige i motsatts från världssamfundet att vara en av få Isaf-länder som inte vill se en avtrappning av kriget.

Vi står inför ett vägval. Har man det afghanska folkets bästa framför ögonen så måste man inse att det inte finns någon militär lösning på konflikten i Afghanistan. Varje lösning måste inbegripa en politisk strategi. Den militära avtrappningen bör inledas snarast och stegvis ersättas med både ökade civila insatser och att stärka rättsväsende, polis och säkerhetsstyrkor. Kabulkonferensen och G8-planen innebär att den militära avtrappningen avslutas 2014. Det är märkligt att den svenska regeringen väljer att stå ensam och isolerad när omvärlden omprövar sitt militära engagemang i Afghanistan.

Peter Eriksson (MP)

språkrör

Peter Rådberg (MP)

riksdagsledamot och försvarspolitisk talesman