Skollagen säger att hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Ett stort antal elever med språkstörning finns i gruppen elever med läs- och skrivsvårigheter. Dessa elever kräver oftast mycket längre tid för att lära sig läsa och skriva än övriga elever.

Läsning och skrivning ligger till grund för nästan all inlärning i skolan. När eleverna börjar på mellanstadiet går man från att lära sig läsa och skriva till att läsa och skriva för att lära sig.

Folkpartiet vill införa en läsa-skriva-räkna-garanti för alla elever. Ingen elev ska behöva lämna årskurs tre utan att kunna läsa, skriva och räkna. Det är naturligtvis alldeles utmärkt. Det kan dock finnas en risk att elever med språkstörning, som inte kan lära sig att läsa och skriva, hamnar i särskolan på grund av att skolan inte har kunskap eller resurser att ge dessa barn kunskap på alternativt sätt.

Jag är mamma till Simon, som har grav språkstörning. När Simon inte ens på mellanstadiet lyckades knäcka läs- och skrivkoden föreslog skolledningen att han skulle placeras i särskolan för där fanns det resurser för elever med de svårigheter som Simon hade, sa man. Det här förslaget accepterade vi inte.

Resurserna ska användas rätt

Beslut att placera barn i särskolan har många och långtgående konsekvenser för barnet. Särskolan är viktig och det är därför väsentligt att dess resurser verkligen används för de elever som behöver dem.

Det finns stor risk att elever med språkstörning runt om i Sverige felaktigt kan ha placerats i särskolan enbart på grund av att skolledning och lärare inte har haft kunskap om hur dessa elever tar till sig kunskap och bör undervisas.

Larm om felaktiga beslut gällande särskoleplacering har nu lett till att Skolinspektionen beslutat att dra igång en specialgranskning över hela landet. Det är utmärkt att denna granskning kommer till stånd. Skolinspektionen gör också en granskning av skolsituationen för elever med dyslexi i grundskolan. De vill söka svar på om elever med dyslexi får den likvärdiga utbildning de har rätt till?

Under 14 år har jag som mamma sett till att min son, trots grav språkstörning, klarat att ta till sig kunskap och gått ut grundskola, gymnasium och en KY-utbildning med mycket bra betyg.

Det är viktigt att man under lågstadiet satsar stora resurser på att försöka lära alla elever att läsa, skriva och räkna. Men för de elever som på grund av dyslexi eller språkstörning har stora svårigheter att lära sig detta får man aldrig ge upp ansträngningarna.

Kunskap och språk samtidigt

Det går inte att vänta på att en elev med språkstörning ska lära sig att läsa och skriva innan man sätter igång med att förmedla kunskap. Skolan måste satsa på att träna läsning och skrivning och samtidigt jobba med att förmedla kunskap genom att använda alternativ studieteknik, alternativa verktyg och metoder.

Det krävs stor erfarenhet för att rätt bedöma elever med språkstörning. I bedömningen borde ingå en noggrann kartläggning av deras svårigheter och styrkor. Ett teamarbete mellan föräldrar, elev, lärare och övriga berörda är en grundförutsättning för att lyckas.

Förslaget: språkstörningstolk

En av flera viktiga åtgärder för barn med grav språkstörning är, enligt min mening, att skolan borde införa språkstörningstolk. Detta är ett nytt begrepp som jag vill införa. För att kommunicera med andra som inte kan teckenspråk kan döva elever använda sig av tolk. Lika naturligt bör det vara att en elev med grav språkstörning får tillgång till en språkstörningstolk som ska vara väl insatt i elevens problematik. Språkstörningstolken ska lotsa eleven genom skoldagen så att eleven så långt som möjligt får samma möjligheter som övriga att komma åt kunskap.

Ska vi få en skola för alla och ett tillgängligt samhälle år 2010 måste man våga pröva nya vägar för att ge alla elever samma förutsättningar att komma åt kunskap.

Gullan Sjöholm

Speciallärare och talpedagog