Sverige är på många sätt ett bra land att leva i. Vårt land har varit känt över hela världen för vår välfärd. Många har sett Sverige som ett exempel på att det går att skapa ett bättre samhälle som inger människor hopp. Men så är det inte längre. Min vision är att Sverige ska bli ett föredöme igen. Vi ska skapa världens bästa välfärd utan vinstintresse.

Och nu är välfärden i kris. 25 000 anställda har försvunnit i kommunerna de senaste två åren, enligt Konjunkturinstitutet. Det innebär färre lärare, färre undersköterskor, färre förskollärare och färre sjuksköterskor. Och det har inte hänt genom någon slump. Högerregeringens skattesänkningar med 100 miljarder har kraftigt försämrat möjligheterna för en bra välfärd för alla. När vi ser tillbaka på den gångna mandatperioden kan vi summera fyra förlorade år för välfärden och för patienter, elever, dagisbarn och seniorer.

Krisen i välfärden måste mötas med en politik som ger utrymme till att anställa fler. Vi behöver färre elever i varje klass, fler undersköterskor i äldreomsorgen och mindre barngrupper på dagis. De som redan är anställda måste också få vettiga möjligheter till fortbildning och utveckling.

Det är dags att använda våra gemensamma resurser till en bättre vård, skola och omsorg för alla. Det måste finnas personal som hinner städa sjukhussalarna. Det måste finnas förskollärare som ser varenda unge i dagisgruppen. Det måste finnas sjuksköterskor som kan hjälpa demenspatienten som får värk. Då behövs också mer pengar till välfärden.

Ett bra välfärdssamhälle

I ett bra välfärdssamhälle bidrar alla efter förmåga och får stöd och hjälp efter behov. Behoven är ju väldigt olika och kan variera mycket under livet. Den som har arbete och är frisk kan bidra mer än den som är arbetslös eller sjuk. Och alla barn behöver en bra förskola och skola.

Rätten till en bra förskola borde vara garanterad alla barn. Det behövs större lokaler och fler anställda för att alla barn ska få en bra start. Forskning visar att stora barngrupper skapar problem framförallt för de mindre barnen. Trots det kan vi i dag se småbarnsgrupper med över 20 barn per grupp. Arbetsmiljön för personalen i förskolan behöver också förbättras. Därför vill vi bygga fler förskolor och fler avdelningar så att vi kommer ner i högst 15 barn per grupp med tre personal.

Svenska gymnasieelever har de senaste 15 åren halkat efter jämfört med andra länder. Men det beror knappast på att skolan blivit flummigare under den här tiden, som Jan Björklund verkar tro. Lärartätheten sjönk drastiskt i Sverige under 1990-talets nedskärningar och vi har fortfarande inte reparerat den skadan. Grund- och gymnasieskolan hade 9,1 lärare per 100 elever före 90-talskrisen och är i dag nere i 8,3 lärare per 100 elever. Vi behöver moderna arbetsplatser där alla lärare har tid och kraft att ge varje elev uppmärksamhet och en undervisning av bästa kvalitet. För det krävs fler lärare och annan vuxen personal och mindre klasser.

Andelen elever på privata gymnasieskolor har ökat kraftigt sedan 1995. Dessa skolor har bara 7,1 lärare per 100 elever, medan de kommunala har 8,4. Dessutom är det fler lärare i privata skolor som saknar lärarutbildning. För aktiebolagsdrivna skolor är det viktigare att tjäna pengar än att ge sina elever en bra utbildning.

Vänsterns uppgift är att motverka vinstintresset i skolan och andra välfärdsverksamheter. Vi vill förhindra att skattepengar går till aktieutdelningar i stället för till fler lärare. Vi vill förhindra att privata försäkringar ska krävas för att få den bästa vården. Samhället måste sluta slösa bort skattebetalarnas pengar på vinster och aktieutdelningar. Det pågår en plundring av våra gemensamma tillgångar och det är regeringen som är ansvarig.

Moderaterna är ett riktigt enfrågeparti. De förespråkar sänkt skatt som lösning på alla problem. Men skattesänkningarna har gynnat de rikaste mest och därför ökat både klassklyftorna och inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Den rikaste tiondelen har fått lika mycket som 60 procent av befolkningen. Män har fått drygt 1 000 kronor mer i månaden jämfört med kvinnor. Och detta försöker Reinfeldt få att framstå som en politik för lågavlönade kvinnor. Man upphör inte att förundras över det moderata PR-maskineriets nyspråk. Men Reinfeldt ljuger. Och fortsatta skattsänkningar kommer aldrig att utjämna skillnader eller ge en bättre välfärd.

Höstens val handlar om vi ska fortsätta med Moderaternas skattesänkarpolitik eller om vi ska satsa på välfärden i stället. Mer av samma eller förändring?

När högern är på frammarsch, när ojämlikheten ökar och när egoismen brer ut sig är det viktigare än någonsin att vi håller ihop. Högerregeringen drar isär landet. De ökar orättvisor mellan män och kvinnor, mellan arbetande och arbetslösa, mellan friska och sjuka. Då måste vi visa att det finns en annan väg att gå. Om vi håller ihop och arbetar för förändring är ingenting omöjligt.

Vänsterpartiets viktigaste prioritering i den här valrörelsen är välfärden. Vi vet att det är många med oss som ser behoven i skolan och vården. Därför kommer vi att vara Välfärdspartiet i valrörelsen 2010.

Lars Ohly (V)

partiledare