Alliansregeringen har tagit ansvar för Sveriges ekonomi i en svår tid. Under hela finanskrisen satte vi ordning och reda i ekonomin högst på vår dagordning. Vi gjorde det eftersom vi visste att det bara är genom sunda finanser som vi långsiktigt kan värna jobben och välfärden. Det är dessutom grundläggande om vi ska vara beredda att stå emot nästa gång det kommer nya utmaningar.

Genom hela finanskrisen har alliansregeringen och Moderaterna varit garanten för att vi skulle ta oss ur krisen utan stora underskott. Vi lät oss inte lockas av oppositionen – som i praktiskt taget varje kommentar till våra satsningar krävde mer pengar, ropade på stora stöd till företagen och tyckte att vi skulle spendera oss genom krisen.

I många andra europeiska länder tvingas vi nu bevittna stora skattehöjningar, nedskärningar i sjukvård, skola och äldreomsorg och försämringar i trygghetssystemen – samtidigt som Sveriges offentliga finanser är bland de starkaste i hela Europa. Sverige är ett av få länder som klarar stabilitets- och tillväxtpaktens regel om att underskott inte ska överstiga tre procent av BNP. Bilden förstärks om vi tittar på statsskuldens utveckling. Faktum är att den svenska statsskuldens andel av BNP kommer att vara lägre vid denna mandatperiods utgång än den var inför valet 2006, trots finanskrisen. Detta finansiella läge hade varit ett helt annat om oppositionen hade fått sin vilja igenom.

Viktigt med ordning och reda

Vår ansvarsfulla linje gäller fortfarande. Vi är det enda politiska alternativet för den väljare som tycker att det är viktigt att vi fortsätter ha ordning och reda i ekonomin. Sverige ska vara ett land där välfärden fungerar och finns till stöd när vi behöver den. Tillsammans med partierna i Alliansen har vi moderater redan genomfört många reformer för höjd kvalitet, mer valfrihet och större tillgänglighet i den svenska välfärden. Vi har tagit viktiga steg mot en skola som bättre ser varje elev, mot en tillgänglig vård som ges i tid och mot en omsorg som kännetecknas av både värdighet och trygghet. Trots finanskrisen har vi kunnat tillföra kommunsektorn och välfärdens kärna välbehövliga tillskott.

Vi har en bra välfärd i Sverige. De som jobbar i sjukvården och i skolorna gör ofta ett fantastiskt jobb och den service som vi medborgare har tillgång till är ofta av väldigt hög kvalitet. Men det finns brister som tar tid att komma tillrätta med. Många som jobbar inom välfärden vittnar om stress, frustration och om liten möjlighet att påverka arbetet. Vi vet att sjuka fortfarande kan tvingas vänta länge på vård. Allt fler kvinnor känner sig så otrygga att de anpassar sina liv efter otryggheten. Alltför många unga går ut gymnasiet med bristande kunskaper. Jag tror att framtiden kommer att kräva fortsatta reformer för att höja kvaliteten i välfärden. Det handlar självklart om resurser, men det handlar också om att ge medarbetarna en verklig möjlighet att göra ett bra jobb.

Ännu finns mycket kvar att göra i den svenska välfärden. I valet 2006 lovade vi att ett LO-hushåll skulle få tusen kronor mer kvar i månaden efter skatt och finansiering. Det har vi levererat – och mer därtill. Med jobbskatteavdraget har ett vårdbiträde fått sänkt skatt med nästan 1 500 kronor per månad, en metallarbetare med nästan 1 700 kronor och en sjuksköterska med närmare 1 750 kronor. För undersköterskan innebär jobbskatteavdraget en hel extra månadslön efter skatt varje år. Två år i rad har vi sänkt skatten för Sveriges pensionärer. Får Alliansen fortsatt förtroende i höstens val kommer vi att sänka skatten ytterligare vid årsskiftet. Det här är en viktig åtgärd, inte minst eftersom finanskrisen har gjort att pensionerna inte har stigit som de brukar.

När jag mötte Mona Sahlin i en debatt i våras lovade jag att inte höja skatterna för Sveriges kvinnor. Något motsvarande besked kom inte från Socialdemokraterna. Förklaringen kom sedan i oppositionens gemensamma budgetmotion, där man utställer stora och dyra löften som ska betalas via höjda skatter på så väl arbete som på anställningar, boende och företagande.

En skattehöjning som särskilt står ut är den höjning av inkomstskatten som ska finansiera en sänkning av a-kasseavgiften. Den slår tydligast mot alla löntagare som inte är med i någon a-kassa – men den drabbar dessutom majoriteten av de löntagare som är med i en a-kassa. Sammantaget betyder detta förslag att tre miljoner löntagare får höjd inkomstskatt. Och det är knappast någon skatt på förmögna. I själva verket är det de som jobbar i kvinnodominerade, ofta sämre betalda, yrkesgrupper som får betala mest. Närmare 1,8 miljoner löntagare är medlem i en a-kassa där vänsterpartiernas skatter ger minus i plånboken. Av dessa är 64 procent kvinnor. Denna skattehöjningen är ett viktigt besked från oppositionen inför höstens val.

I dag talar jag i Almedalen på Gotland. Då kommer jag att berätta om vad Moderaterna vill göra om vi får väljarnas förtroende i höstens val. Det handlar om ett fortsatt ansvar för ordning och reda i Sveriges ekonomi och en politik för jobb åt fler. Så kan vi få resurser till att fortsätta stärka kvaliteten i välfärden. Så står vi rustade att möta framtiden.

Fredrik Reinfeldt (M)

partiledare