I en ny rapport om sambandet mellan föräldrar med låg utbildning och barn med ADHD följs ett mönster som ensidigt fäster negativa etiketter på ADHD-människor. Delvis beror problemen på att dagens samhälle är anpassat för de 95 procent av befolkningen som inte har ADHD. Ständigt ökande krav och stress skapar problem, men med rätt förutsättningar där skolan och i viss mån arbetsmarknaden har ett ADHD-spår kan vi dra nytta av de starka sidor som dessa barn och vuxna har. Spåret ska fokusera på att utveckla styrkorna. Avsaknaden av sådana spår har stängt ute många vuxna med ADHD.

ADHD är ärftligt och en del forskare menar att vi burit denna ”gen” sedan urminnes tider. Thom Hartmann, författare och känd politisk kommentator i USA , menar att dessa människor var en stor tillgång i det gamla jägarsamhället. Flexibilitet, riskvillighet, superfokusering och att ständigt vara på jakt efter nya heta spår var viktigt för överlevnad. Men också en utvecklad förmåga att kunna se hela bilden och tolka den. Viktiga egenskaper även för dagens politiker och kreatörer.

Paradoxalt har ADHD-personer i regel problem med koncentration och arbetsminne samtidigt som de kan superfokusera, som till exempel professorn som uppfinner en ny cancermedicin men inte klarar att hitta sina glasögon på skrivbordet. Ett exempel på ”utanför-boxen-tänkande” är när skolfröken går igenom teorin bakom fotosyntesen och ADHD-barnet blickar drömmande ut på den grå himmeln och fundera på om det fungerar en mulen dag. ADHD-vuxna är ofta en tillgång i kreativa processer genom sitt icke linjära tänkande – de ser hela bilden och dess möjligheter.

Riskerar att sållas bort

Tråkigt nog riskerar ADHD-personer tidigt att sållas bort inte minst i den politiska värden eftersom karriären börjar med mycket linjära och föga utmanande uppgifter vilket dessa människor skyr. Det finns en risk att beslutsposterna domineras av människor med styrkor i vänster hjärnhalva som bokhållarna och ekonomerna, vilka självklart är nödvändiga men inte har samma förmåga att se ”the big picture.” De aktuella valplattformarna är ett typexempel på boxtänkande där ”visionerna” handlar om marginella budgetposter – eller som när man uppmanar till ökad konsumtion på samma gång som vi avkrävs att ta ansvar för miljön. Därför kan man kanske säga som Tom Hartman om ADHD-personer: ”Dessa människor är ohört viktiga för att lösa de stora problem vi står inför när det gäller de stora miljö - och klimatutmaningarna”.

Leif Engström (MP)

webb- och reklamkonsult, gruppledare för Miljöpartiet i Mölndal, riksdagskandidat samt nyligen ADHD-diagnostiserad