Det råder ingen tvekan om att Göteborgs Konsthall är i behov av bättre anpassade lokaler för samtidskonst med bättre akustik och möjlighet till förtäring. Det råder ingen tvekan om att arkitekturen kring Götaplatsen utgör trösklar för konst i allmänhet och samtidskonst i synnerhet. Det råder heller ingen tvekan om att Göteborg är i behov av ytterligare en konsthall och att denna bör ligga utanför citykärnan.

Men planerna att stänga Göteborgs enda kommunala konsthall under fyra år i väntan på ett högst osäkert kort i form av ett eventuellt kommande kulturhus på Backaplan 2015 är inte lösningen på något av dessa problem. Tvärtom så skulle det kosta stadens konstliv stort och få förödande effekter för Göteborgs kulturella kapital och för staden som helhet. Göteborg har redan ett stort problem och det är att det finns för få konstinstitutioner.

Kulturkommunalrådet Helena Nyhus (S) med följeslagare väljer i ett pressmeddelande 21 maj att betona visionerna om ett nytt kulturhus som nysatsningar och att detta skulle gagna konstlivet. Samma dag informerar kulturchefen Björn Sandmark konsthallens personal om förvaltningens kommande förslag till nämnden att lägga ner den befintliga konsthallen redan vid årsskiftet.

Minimal besparing

Den ekonomiska argumentationen brister i sin egen logik. Byggnaden står kvar, personalen kommer till största delen att fortsätta arbeta inom konstmuseet, enligt Björn Sandmark i GP 21 maj. De ekonomiska besparingarna i denna föreslagna nedläggning är alltså minimala, men konsekvenserna oöverskådliga. Att åtgärden skulle vara ett sätt att lösa konstmuseets förödande situation vittnar inte minst om en bristande kunskap om skillnaden på ett konstmuseum och en konsthall, det skapar också en motsättning mellan två lika viktiga och av varandra beroende institutioner. Hur kan det finns ekonomiska möjligheter att bygga ett nytt Kulturhus på Backaplan 2015, om det inte ens finns pengar att ta hand om de befintliga institutionerna?

Det tar lång tid att bygga upp en verksamhet och Göteborgs Konsthall har i sin nuvarande skepnad börjat få en egen profil och ett internationellt renommé som krävs för att kunna bedriva ett seriöst arbete. Konsthallen spelar en avgörande roll som nod för andra aktörer inom konstlivet i Göteborg och som en fast punkt för samtidskonst som når ut till en allmän publik. Hur skall man förvalta all den erfarenhet och alla de kontaktnät som Konsthallen byggt upp och förvänta sig att det i vår tid av ständig flux skall vara användbart om fyra år, i en ny byggnad, i en ny verklighet på Backaplan?

I Göteborg har man valt att satsa på utbildning inom konst på universitetsnivå vid Konsthögskolan Valand och Högskolan för Fotografi. Betydande forskningsinsatser av pionjär karaktär har inletts på Konstnärliga Fakulteten vid Göteborgs universitet. Vidare har en internationell verksamhet inom Göteborgs Internationella Konstbiennal satt ett avtryck på konstvärldskartan. Göteborgs Konsthall är en central arena för både de konstnärliga högskolorna och för konstbiennalen.

Planerna på nedläggning ger signaler till Göteborgs konstliv och till våra nationella och internationella samarbetsparter att Göteborg är en stad där konst är oviktigt. En bild av en stad som totalt resignerat i finanskrisens kölvatten. Det finns ingen stad med självaktning som lägger ned sin konsthall. Vad finns kvar i denna jippofierade stad, vad är varumärket Göteborg? Ett pariserhjul, Liseberg, en nybyggd fotbollsarena? Evenemangsstaden Göteborg i all ära, men vi vill ha en mångfald och ett bredare utbud än så.

Påhittad motsättning

Det finns en påhittad motsättning mellan konst och människor där argumenten ofta byggs in i elitism kontra folkligt, mellan utövare och publik. Men konst står inte utanför samhället, även om dess värde och ekonomiska vinningar inte alltid går att mäta i regelrätta bokslut. Vem äger staden och vems berättelse får ta vi ta del av? Samtidskonst är ingen intern angelägenhet utan en viktig röst i skapandet av vår gemensamma historia. Att lägga ner Göteborgs Konsthall som den mest centrala och allmänna platsen för samtidskonst är att frånta stadens medborgare en offentlig arena.

Vi uppmanar våra kulturpolitiker att på allvar inse konsekvenserna av detta förslag. Vi uppmanar våra politiker till vidare dialog om visionerna för Backaplan 2015 som en välkommen, men parallell utveckling av konstscenen i Göteborg. Det tänkta förslaget att lägga ner Göteborgs Konsthall vid årsskiftet bör omedelbart rivas.

Anna van der Vliet

projektledare Göteborgs Internationella Konstbiennal

Annika von Hauswolff

konstnär och adjungerad professor vid Högskolan för Fotografi, Göteborgs universitet

Fredrik Svensk

kritiker och adjunkt i konst- och kulturteori vid Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet

Annika Lundgren

konstnär och lektor vid Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet

Mikela Lundahl

fd idéhistoria, lektor på Institutionen för Globala studier, Göteborgs universitet

Aleksander Motturi

konstnärlig ledare Clandestino Festival

Lotta Antonsson

konstnär och adjungerad professor vid Högskolan för Fotografi, Göteborgs universitet