Sedan Uppdrag Gransknings program om hur en byggherre mutat kommunala tjänstemän i Göteborg sändes, har jag sökt klarhet i varför Göteborgs stad förvägrade SVT:s medarbetare Jan Josefsson, Nils Hanson och Åke Wherling att göra sitt jobb. För frågan är större än att några journalister avvisas från en kommunal korridor. Ytterst är det en demokratifråga som utmanar offentlighetsprincipen och grundlagsskyddade rättigheter.

För er som inte är uppdaterade: i samband med att idrotts- och föreningsnämnden hade ett offentligt nämndsammanträde åkte SVT:s medarbetare till förvaltningens lokaler för att efter mötet försöka få intervjuer med ansvariga tjänstemän om misstankarna om mutbrott.

De ansvariga hade, under flera veckor, vägrat låta sig intervjuas. När Uppdrag Gransknings medarbetare kom till den kommunala byggnaden fick de beskedet att det är förbjudet att uppta ljud och att filma och att det råder intervjuförbud i lokalerna. Samt att de ska hålla sig bortom avspärrningarna.

Informationen framförs av Securitas-vakter som får verbalt understöd av medarbetare från Göteborgs stad.

Förvaltningschefen ger i sitt skriftliga svar till mig beskedet att intervjuförbudet enbart gällde i den lokal där nämndsammanträdena äger rum. Det är något helt annat än den information som SVT:s medarbetare möttes av. I onsdagens Uppdrag Granskning kommer nya moment att tillföras den här historien.

Göteborgs stads hanterande är intressant utifrån de bestämmelser som offentliga myndigheter har att förhålla sig till enligt våra grundlagar. Såvitt jag förstår har JO fått in minst två anmälningar med uppmaning att granska stadens agerande utifrån just detta perspektiv. Magkänslan är att Göteborgs stad har anledning att känna oro över vad JO kommer fram till.

Pinsam sidohistoria

En för de styrande i Göteborg pinsam sidohistoria är att det vid just det aktuella nämndsammanträdet i en bilaga till ett ärende går att läsa om förvaltningens informationspolicy:

”På allmänhetens uppdrag granskar journalisten hur offentlig förvaltning förvaltar sitt uppdrag.”

”Det är en viktig roll i en demokrati. Därför ska förvaltningen ska vara öppen och serviceinriktad i sitt bemötande.”

Givet sina egna dokument har förvaltningen en lång resa att göra för att fullt ut respektera medias viktiga roll i en demokrati.

Är händelserna i Göteborg något isolerat problem kopplat till en kultur i Sveriges andrastad? Det enkla och bekväma svaret är ja. Då kan vi röka ut det västsvenska problemet och gå vidare.

Men jag tror det finns anledning att hålla inne med svaret något. Vi har i grunden ett acceptabelt regelverk som garanterar oss medborgare betydande rättigheter i kontakten med myndigheter. Offentlighetsprincipen, meddelande , yttrande- och informationsfriheten finns med överallt där myndigheter författar fina informationsdokument.

Men hur efterlevs reglerna?

Det gör ont att bli granskad. Självklart. Och inför förväntad smärta är det ju inte en orimlig mänsklig reaktion att man antingen försöker springa ifrån, alternativt låsa in sig – i båda fallen för att undvika konfrontation mellan det skrivna och ens eget agerande.

Samtidigt – de som aldrig blir granskade och aldrig blir ifrågasatta känner ju heller inte pressen på sig att fullt ut leva efter det regelverk de har att jobba utifrån. Det offentliga kontrollmaskineriet är för svagt. Inte minst det har Uppdrag Gransknings program om mutor visat.

Men också massmedias roll som vakthund har försvagats. I minst tio år har vi som varit med och byggt de multimediala medieverkstäderna argumenterat för redaktionell mångkompetens, ökat tempo i publiceringstakt och att journalistiken ska spridas på alla tillgängliga plattformar.

Det har varit en alldeles korrekt och mycket nödvändig hållning för att möta ett förändrat sätt att konsumera media. Men generellt har vi i det redaktionella byggandet sökt breddkompetens. Den tid det tar att bygga specialistkunskap har inte givits.

Harmlös journalistik

Redaktionella ledare har inte i tillräcklig utsträckning prioriterat och mäktat med, pressade av kännbara kostnadsnedskärningar, att stå upp för en journalistik som tar lite mer tid, som kräver lite mer eftertanke och som förmodligen förutsätter att en och annan handling, ett och annat ärende gömt i myndigheters diarier plockas fram.

Light-journalistiken har fått breda ut sig. Ofarlig och harmlös journalistik som politiker och tjänstemän relativt lätt kan avfärda. Inte minst gäller det den tidigare journalistiskt starka lokalpressen.

Det är i detta läge det känns naturligt att kalla in Securitas inför blotta misstanken om att tre ihärdiga journalister är på ingång

.

Robert Olsson

programbeställare Nyheter och samhälle SVT.