Hundrädda går före vård av psyksjuka
När ska politiker förstå att det inte lönar sig att skära i den psykiatriska vården? De besparingar som ska göras i Göteborg kommer ju att kosta samhället i andra änden, skriver Linda Jörgensen, Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, och konstaterar att pengar till hundrastgårdar har högre prioritet än människors hälsa.
Relaterat
Linda Jörgensen, RFHL-oberoende Göteborg (Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende).
Psykiatrin i Göteborg skall dra ner sin budget med 19 miljoner i år, beslutat och klart. Effekter på papperet: 140 diagnoser kommer inte längre att gå under specialistpsykvården, försämringar i öppenvård och missbruksvård, det kommer bara att finnas en psykiatrisk akutmottagning i och med stängningen av Sahlgrenskas psykiatriska akutmottagning i går.
Effekten i det verkliga livet är självklart värre. Besparingarna kommer med största säkerhet att leda till fler självmord och ett ökat lidande för människor i kris, i psykisk ohälsa och inte minst för de anhöriga.
Reflexbeteende
Det är som en reflex hos regionpolitiker att dra ner på psykiatri och missbruksvård när det behöver sparas pengar. Vi såg mönstret nationellt under hela 90-talet med stora ekonomiska neddragningar och ökad dödlighet som följd. Vi såg hur psykiatri och beroendevård släpade efter i resurstilldelning visavi annan sjukvård under hela 2000-talet och nu inleder regionpolitikerna i Västra Götaland det nya årtiondet med kraftiga ekonomiska neddragningar.
Den psykiska ohälsan kostar samhället i stort cirka 60 miljarder kronor per år, enligt Vetenskapsrådet. Personer med psykisk ohälsa är en av de absolut största patientgrupperna. Trots dessa talande basfakta väljer makthavarna i Västra Götalandsregionen alltså att göra ekonomiska neddragningar på området. Hur kan man tro att det skulle spara pengar? Att dra in på psykvården på detta sätt kommer ju att kosta samhället i andra änden i stället.
Trycket ökar
Hur många människoliv kommer det att kosta? Trycket ökar avsevärt på våra vårdcentraler, sociala myndigheter och på vår polismyndighet. Vi är inne i en lågkonjunktur med hög arbetslöshet och allt fler människor mår sämre. På konferensen om ”Unga flickor och läkemedel” berättar man att utskrivningen av antidepressiva medel till unga flickor har ökat med 70 procent från 2000 – 2008. Vart skall alla människor ta vägen som behöver psykiatrisk hjälp och vård?
Svaret på den frågan är troligtvis att politikerna inte anser sig behöva svara på den. Psyk- och beroendepatienter är inga starka patientgrupper. De och deras anhöriga har fullt sjå med att hålla näsan ovanför vattenytan. De utgör inga starka väljargrupper och organisationerna på området är svaga. Och om några psyksjuka får vänta ytterligare några timmar på en akut, eller om de inte släpps in, så är det inget som märks. Visst är det märkligt att vi aldrig ser motsvarande indragningar på till exempel vården av hjärtsjuka?
Vansinnesdåd till följd av urholkad vård
Början på 2000-talet präglades av en rad vansinnesdåd utförda av personer med olika former av psykiatrisk problematik och samtidigt beroende, toppat av mordet på utrikesminister Anna Lindh. Gemensamt för de personer som utförde dessa dåd var att de varit eller stod i kontakt med psykiatrin. Flera av dem hade dagarna innan dåden kontaktat psykiatrin för att de mådde dåligt men avvisats.
Man kan kalla detta för en slump. Det är bekvämt. Men man kan också välja att se ett mönster: Att se att en då urholkad psykiatri inte förmådde ge vårdsökande personer den vård de efterfrågade och med fruktansvärda effekter som följd.
Inte mycket har förbättrats sedan dess. Tvärtom. Kan vansinnesdåd hända här i Göteborg sommaren 2010? Ja, mycket väl. Men vi kan också klara oss. Någonstans måste makthavarna i Västra Götalandsregionen föra ett sådant resonemang, göra en riskanalys. Om inte med varandra, så åtminstone med sig själva. Någonstans måste de väga de ekonomiska ”vinsterna” av neddragningarna med framtida förluster, hur dessa förluster nu kan komma att se ut.
Svaga betalar högsta priset
Det råder en kärv ekonomisk situation i Göteborgsområdet. Besparingar måste tydligen göras och som vanligt är det de som är svårt sjuka och svaga i vårt samhälle som får betala det högsta priset. Besparingarna inom psykvården kan ställas mot diskussionen om koppeltvång av hundar. Går koppeltvånget igenom ska man anslå fem miljoner kronor till rastgårdar åt hundarna. Åt hundar finns det tydligen resurser, åt psykfall och missbrukare finns det inte.
Ett val närmar sig, men det kommer troligtvis inte att handla om människovärde, om allas rätt till liv och hälsa. I stället är risken stor att frågan om koppeltvång och hundrastgårdar får högre dignitet. Det ger en klar men dyster bild av Göteborgspolitikens prioriteringar och värderingar år 2010.
Linda Jörgensen
RFHL-oberoende Göteborg
(Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende)



































Gör ditt val och köp här
