I fredags var det biopremiär för Stefan Jarls film Underkastelsen, en obehaglig men oumbärlig dokumentär om det kemiska ställningskrig som ständigt pågår i våra kroppar. Man tumlar ut på gatan efter föreställningen, omskakad, upprörd – men därför också taggad för att engagera sig i en utmaning lika alarmerande som klimatkrisen.

Hittills har forskarna uppfunnit drygt 100 000 kemikalier, ämnen som alltså ursprungligen inte funnits i naturen. Flera tusen av dem har vi varje dag alldeles inpå oss – i duschdraperiet, mobiltelefonen och kläderna, i plastkassarna och barnens leksaker, i tapeterna, tv-fåtöljen och datorn.

Många av de här ämnena är till för att vardagen skall bli enklare och smartare för oss moderna, krävande höghastighetsdjur: Ftalaterna gör barnens plastleksaker mjuka, bit- och sugvänliga. T-shirten lyser glatt knallröd tack vara syntetiska pigment. Om teven fattar eld kvävs katastrofen i sin linda av flamskyddsmedel. Pesticider tar kål på bladmögel och gör potatismoset billigare. Parabener konserverar hudvårdsprodukter, solkrämer, barntvålar och barnschampon så att de håller längre. Ytaktiva ämnen motar undan väta och smuts. Och så vidare, och så vidare.

Påverkar puberteten

Det här är den kemiska basen för det goda liv vi västerlänningar tar för givet och som få av oss vill byta bort. Men kanske står vi ändå nu vid ett vägskäl? För den sinnrika bekvämligheten visar sig ju ha en lömsk baksida: astma, allergier, cancer, hjärnskador, sterilitet, beteendeförändringar. Måste vi verkligen underkasta oss dessa hot?

Forskarna har långtifrån alla svar på hur kemikalierna påverkar våra vävnader, var för sig eller i samverkan. Men man vet till exempel att parabener och ftalater tillhör de allra farligaste ämnena, med effekter på flickors pubertet och unga mäns spermiekvalitet. I Stefan Jarls film berättar den amerikanska professorn Theo Colborn dramatiskt om troliga samband mellan gifter i fostret och symtom av typen ADHD. Vid 82 års ålder är Colborn – som tog emot Göteborgspriset för hållbar utveckling 2008 – en levande legend bland världens toxikologer. Klimatkämpen Al Gore menar att hon är vår tids Rachel Carson, pionjären som med sin bok Tyst vår för snart femtio år sedan slog larm om hur DDT och PCB skadade fisk och fåglar.

Förre amerikanske vicepresidenten väckte hundratals miljoner människor till klimatengagemang med filmen Den obekväma sanningen. Med Underkastelsen seglar nu Stefan Jarl upp som en kemins Al Gore, som utmanar regeringar och hela världssamfundet till radikala beslut.

Kräver tuffa ingrepp

Bägge filmerna är suggestivt pedagogiska samtidigt som de vilar på en stark och trovärdig vetenskaplig bas. Jarl låter testa sitt och skådespelerskan Eva Röses blod och ber 23 professorer från olika länder att kommentera.

Kemikrisen är betydligt krångligare att förklara och åtgärda än klimatförändringarna. Ändå har frågorna många likheter:

* Bägge har sin rot i användningen av olja och kol.

* Bägge handlar om osynliga ämnen som sprids över nationsgränserna.

* Bägge kan pågå därför att det alstras enorma vinster i olje-, kol- och kemikalieindustrin.

* Bägge kräver tuffa ingrepp i den globala marknaden och djupgående samhällsförändringar.

Klimatfrågan står äntligen på storpolitikens agenda, även om alltför lite ännu görs för att minska utsläppen av växthusgaser. Nu är det hög tid att också börja desarmera den tickande giftbomb som vi alla sitter på.

Kemiindustrin är en av världens snabbast växande branscher; på sextio år har den ökat sin årliga produktion från 1 till 500 miljon ton ämnen. Aktieägarna skär guld. Och lobbar effektivt mot politikerna så snart vinsterna hotas genom nya regelverk. Därför urvattnades Reach, EU:s nya, trots allt relativt stränga, kemikalielagstiftning. Utfasningen av gifter, främst där barn är i riskzonen, går på tok för långsamt, inte bara i Europa utan än mer i Kina, Indien och Sydafrika.

Stefan Jarls film måste visas i riksdagen, i företag och för alla tänkbara politiska församlingar. Och skickas jorden runt! Vi medborgare kan – medan vi väntar på politisk action värd namnet – välja bort värstingarna i butiken och i stället köpa CE-märkta leksaker, ekomat, alkylatbränsle till båten och Svanenmärkta hygienprodukter. Att tvätta de nya kläderna innan vi sätter på oss dem, och hålla bostaden ren och fräsch, är andra sätt att avgifta livsmiljön där vi finns.

Stefan Edman