På söndag väntas avtalet mellan Ford och Geely skrivas under. Volvo Personvagnar blir kinesiskt. Affären uppges kosta mellan 13-15 miljarder, men informationen kring affären har varit knapphändig. I veckan bestämde sig tjänstemannafacken på Volvo till och med för att inte stödja affären eftersom de inte fått den information de begärt. Har Geely muskler så att det räcker för att hålla Volvo, och svenska jobb, under armarna tills konjunkturen vänder?

Det är en viktig fråga, men också typisk. Inför affären har debatten handlat om Geely som affärspartner. Få om ens någon alls har reflekterat över att Volvo nu tas över av ett företag som förutom att vara en vanlig marknadsaktör också är en del av den kinesiska diktaturens allt starkare globala ställning.

Vi behöver nog inte bekymra oss för att Geely ska tända en röd stjärna över Göteborg eller göra Jan Myrdal till kommunfullmäktiges ordförande. Ändå hade jag gärna sett att frågan om demokrati och mänskliga rättigheter hade stått högre upp på dagordningen i debatten.

Geely är privatägt, och därmed inte typiskt för företagsbilden i Kina. Men de verkar i ett land där staten styr och kontrollerar mycket. I Väst finns det en outtalad uppfattning att Kina med tiden kommer vridas i mer demokratisk riktning. Genom en allt större västerländsk närvaro kommer respekten för de mänskliga rättigheterna steg för steg öka.

Men kan vi verkligen vara säkra på det? Har inte utvecklingen under de senaste 20 åren pekat i en helt annan riktning?

Bevarar diktaturen intakt

Sedan den massiva ekonomiska utvecklingen tog fart i slutet av 1980- och början av 1990-talet har öppenheten visserligen ökat. Det finns i dag fler privatägda tidningar, fler föreningar i det civila samhället och fler som vågar testa gränserna för vad som är tillåtet. Minst 200 miljoner människor i Kina har tillgång till internet. En svindlande siffra.

Trots detta har det kinesiska kommunistpartiet lyckats bevara flera av de mest grundläggande politiska strukturerna från den gamla diktaturen. Kommunistpartiets ställning får inte ifrågasättas. Ambitionen har hela tiden varit att reformera ekonomin, men bevara diktaturen intakt.

Enligt UD:s rapport om mänskliga rättigheter finns det omfattande inskränkningar i fråga om mötesfrihet, rätten till kollektiva förhandlingar och rätten att organisera sig. Kinas rättssystem förbjuder fria fackföreningar och det saknas skydd för strejkrätten. Det enda tillåtna facket är ACFTU:s (All China Federation of Trade Unions) och det är direkt kontrollerat av kommunistpartiet.

Parodiskt kontrollerad

Ändå förekommer varje år tiotusentals strejker, i protest mot usla arbetsvillkor och låga löner. Strejkerna bemöts ofta med våld och trakasserier från myndigheternas sida.

Vad press- och yttrandefriheten beträffar så har utvecklingen snarast gått bakåt på senare år. Alla tidningar, radio- och tv-kanaler är hårt censurerade. Den statliga nyhetsbyrån Xinhua är så parodiskt kontrollerad att den inte kan beskrivas som något annat än världens största propagandabyrå.

Internet har blivit en viktig faktor för fri information och det finns miljoner bloggare i landet. Men myndigheterna kontrollerar också nätet med allt större iver. Alla informationskanaler som uppfattas som kritiska blockeras från den kinesiska allmänheten.

För bara några veckor sedan offentliggjorde Industri- och informationsministeriet i Peking att alla som vill starta en websida personligen måste möta företrädare från censurmyndigheten. Ett gigantiskt steg för att kontrollera det allt mera vildvuxna internetlandskapet. 30 journalister och 72 cyberdissidenter sitter i dag fängslade i Kina för sin kamp för det fria ordet.

Mot den här bakgrunden är det avgörande att vi inte låter svenska jobb – hur viktiga de än är – vara den enda faktorn i våra kontakter med Kina. När företrädare från Göteborg eller Blekinge eller Stockholm eller Falun reser till Kina för att förhandla med sina partners där måste mänskliga rättigheter vara punkt ett på dagordningen. Det duger inte att skjuta in kritiken som en lite besvärande bisats i slutet av förhandlingarna. I förlängningen handlar det ju om våra egna rättigheter.

Sedan kan det vara för sent

Geelys köp av Volvo visar tydligt att vi har kommit ifrån läget där vi kan närma oss Kina utifrån en styrkeposition. För tio-tjugo år sedan ville de ha något av oss, pengar, investeringar, kunskap. Nu är maktrelationen den omvända. Vi vänder oss till dem när vi behöver hjälp.

Tiden är på väg att vända till deras fördel. Därför är det nu som gäller. Sedan kan det vara försent. Om vi tror på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter måste vi ta varje tillfälle i akt att kritisera missförhållanden i världens nya supermakt.

Jesper Bengtsson

frilansskribent,

ordförande Reportrar utan gränser