I sitt svar till oss försöker Ann Lundgren och Maria Larsson framställa oss som inkompetenta, oansvariga och slösaktiga. Låt oss därför tydliggöra våra argument:

I Högsbo-Frölunda kämpar föräldrar för att behålla sina skolor. Dessa skolor ligger i barnens närområde vilket skapar trygghet för både barn och föräldrar. De är små, vilket gör att lärare och fritidspersonal lär sig alla barns namn, kan ha uppsikt över vad som händer under rasterna och se varje enskilt barn utifrån dess situation. Det är skolor som helt enkelt är bra miljöer för barn som tar steget från förskolan ut i skolvärlden.

Slöseri säger Lundgren och Larsson. I stället förslår de att skolorna läggs ned och en jätteskola skapas långt ifrån barnens hem, med en skolmiljö som kommer bli oöverblickbar för såväl barn som lärare. Lokaleffektivt, säger Lundgren och Larsson.

Har tappat visionerna

Vi säger: Ett sådant förslag kan bara ses som gott av politiker som tappat visionerna och endast tänker med penningbörsen i ett fast grepp.

Det är dessutom, hävdar vi, ett långsiktigt slöseri. Nedskärningar, förtätning och lokaleffektivisering kostar nämligen i längden. Men detta verkar inte bekymra Lundgren och Larsson nämnvärt. Kanske beror på att dessa är ”lyckligt omedvetna” om all forskning som visar på konsekvenserna av neddragningarna som genomfördes på 90-talet.

Dessutom kommer deras förslag leda till att ännu fler föräldrar tvingas välja friskolor vilket ytterligare försvagar den kommunala skolan och kommer leda till ännu mer nedskärningar.

Bekräftar brister

Lundgren och Larssons svar bekräftar bara de brister vi pekade på:

• Politiska visioner saknas och skillnaderna mellan partierna är små.

Den största skillnaden som pekas ut är borgarnas skolpeng och då handlar det enligt Lundgren och Larsson om ytterligare försämringar.

Någon möjlighet till förbättring verkar inte någon se.

• Budget i balans varje år. Trots att denna ekonomiska modell gett så stora svängningar så håller man envist kvar vid denna som om det vore den enda sanningen. Att modellen inte tar hänsyn till långsiktiga effekter, konsekvenser på landstingens och statens kostnader, och mjuka kostnader, anses inte relevant. Man vägrar att inse att man aldrig kan nå en budget i verklig balans om man inte tittar både på ekonomi och på kvalité.

• Frånvaro av ansvar. Repliken kommer från representanter för kommunstyrelsen och SDN, men båda hänvisar till att ekonomin inte ger något val.

Raljant ton

Slutligen, Lundgren och Larsson hänvisar upprepande till oss som "glada musikanter" som "tutar". Deras raljanta ton genomsyrar deras replik och bekräftar ett av de problem som vi velat lyfta fram. Att de lokala politikerna inte ser sig som representanter för folket utan snarare föraktar de ovetande och dumma föräldrar som de måste "hantera". Deras strategi är att enkelt trycka ned oss i skorna och få oss att hålla tyst. Detta, om något, är ett demokratiproblem. Deras problem är att vi inte är dumma och ovetande. Vi lutar oss lugnt mot forskningsrapporter, demokratiutredningar och den internationella forskningsfronten vad gäller stadsutveckling.

Musiktåget tuffar vidare. En annan stad är möjlig.

Catharina Thörn

Örjan Askerdal

Musiktåget mot nedskärningar

www.musiktåget.se