Lars Linde lyfter fram Solenergin som en utmärkt energikälla. Han nämner också att solen kan ge ett tydligt tillskott till energiförsörjningen på mycket lång sikt. Så långt är vi överens. Däremot säger Lars bara halva sanningen. Han pratar energi men glömmer att prata tillgänglig effekt.

Solenergi kan vara en bra del av vår energiförsörjning men den löser inte våra behov. Vi behöver tillgång till el hela tiden därför efterlyser vi nu effektdebatten.

Snön knarrar under fötterna, månen lyser över havsisen och det är helt vindstilla. Det är nu lätt att drömma sig bort till sommarens saltstänkta bad och längta till att sitta i segelbåten och surfa med vågorna i en härlig undanvind. Vi är många som gillar vindkraft och den kommer att ha en växande plats i vår energiförsörjning. Vågkraft och solenergi har stor potential men tyvärr utgör dessa energikällor endast en marginell del av vår nationella energiförsörjning i dag. En förhoppning är att vi snart kan ha även dessa källor som en naturlig del av vår energiförsörjning.

Det vi nu vill diskutera är inte hur vi ska få energi i framtiden utan hur vi ska trygga effektförsörjningen vilket är samma sak som förmågan att leverera all den el som efterfrågas när behovet är som störst. Vi vill alltså inte tala om att vi kan segla när vi har godar vindar eller att vi kan bada i havet när solen värmt upp det. Utan vi vill diskutera hur vi gör när inte solen värmer och när det inte finns någon vind.

Tre säkra källor för effektförsörjningen

Vilka är alternativen för effektförsörjningen? Vilka energikällor kan vi få effekt ifrån när vi efterfrågar det? Det finns tre typer av källor som uppfyller detta: förbränning, vattenkraft och kärnkraft. Alla tre skulle kunna täcka vårt effektbehov var för sig om vi bara byggde ut dem tillräckligt.

Alla dessa tre energikällor ger i dag energi i huvudsak producerad i gamla anläggningar som behöver förnyas. Att vi förnyar våra anläggningar är nödvändigt för att behålla det välstånd vi har i dag. För det välstånd vi vill ha i morgon behöver vi med all säkerhet ökad effekt. Alltså behöver vi installera mer effekt för vår allmänna tillväxt och ska vi dessutom lägga ner en eller två av befintliga effektkällor, vilket oppositionen planerar för, behöver vi göra kraftiga utbyggnader av de övriga.

Vilken typ av effektkällor vi ska tillåta byggas ut är en politisk fråga som petas i från olika håll. De flesta talar om vad vi inte ska göra. Vi ska inte bygga ut de orörda älvarna, vi ska inte elda fossila bränslen som kol och olja och vi ska inte använda kärnkraft. Vad ska vi då göra? Tillgänglighet till billig energi utgör basen för all tillväxt. Oppositionen vägrar se denna ekonomiskt vedertagna sanning och hävdar att allmän energibesparing är lösningen på både dagens och morgondagens energiförsörjning såväl som botemedel mot ökad klimatpåverkan.

Vi anser att allt ska göras för att bättre hushålla med energi men att det är alltför trångsynt att tro att vi ska fortsätta bygga välfärd utan en säkrad tillgång till effekt.

Dags att börja ta ansvar

Det börjar nu bli hög tid att diskutera hur vi ska hantera effektförsörjningen i Sverige under de närmsta 20 till 30 åren. I huvudsak finns det tre varianter: vi tar själva ansvar för att det finns tillgänglig effekt, vi hoppas på att våra grannländer tar ansvar för vårt effektbehov eller att vi resignerar och accepterar att vi inte har tillgång till effekt när vi behöver det.

Folkpartiet liberalerna har en tydlig ställning i denna fråga. Vi vill ta ansvar för vårt effektbehov och vi vill göra det med kärnkraft. Var finns de övriga partierna? Vi kan respektera att man väljer alternativet att acceptera att vi inte alltid har tillgång till effekt men då får man faktiskt säga det öppet och även redovisa konsekvenserna.

Det är dags att börja ta ansvar. Får vi förtroendet i valet i september kommer vi att verka för en ny reaktor i Ringhals.

Pär Ekström (FP)

civilingenjör och riksdagskandidat, Göteborg

Fatima Svanå (FP)

riksdagskandidat, Halland