Jan Björklund påstår i ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet 2007 att Sverige är ett u-land när det gäller mobbningsbekämpning. I skolverksrapporten På tal om mobbning – och det som görs återges resultatet från två internationella undersökningar där svenska barn uppger den lägsta frekvensen av upplevd mobbning bland barn från 35 respektive 27 länder. Exemplet illustrerar utan tvekan behovet av vetenskaplig kunskap i skolans värld.

Knut Sundell, docent i psykologi och chef vid enheten för evidensbaserad praktik vid socialstyrelsen, Sven Bremberg, medicine doktor och docent i socialmedicin och avdelningschef för Barn och ungdomars hälsa vid Statens folkhälsoinstitut samt Martin Karlberg, doktorand vid institutionen för didaktik vid Uppsala universitet, menar i sin debattartikel i GP just att skolpolitiken och skolan måste öppnas för vetenskaplig kunskap.

Budskapet i artikeln är att reformer i den svenska skolan inte bygger på vetenskaplig kunskap. Skolans verksamhet måste bygga på vetenskaplig evidens (bevis). De lyfter fram forskaren John Hattie och hans bok Visible learning - A synthesis of over 800 metaanalyses relating to achievement från 2009. En metaanalys är en analys av flera studier sammantagna. Till exempel analyseras effekten av läxor i en metaanalys från 2006 där 30 olika studier ingår. Ofta finns det flera metaanalyser att tillgå för en faktor. För läxläsning redovisar Hattie exempelvis fem olika metaanalyser.

Se upp med generaliseringar

Hatties bok är en sammanställning av 800 metaanalyser av effekten av sammanlagt 138 faktorer som tillsammans bygger på drygt 52 000 studier av uppskattningsvis 236 miljoner elever, där en elev kan ha deltagit i mer än en studie. (Sundells, Brembergs och Karlbergs siffra på 83 miljoner elever gäller endast de 286 metaanalyser där antalet deltagare redovisats.) Det är förstås på många sätt fördelaktigt att så mycket information om forskning finns samlat på ett och samma ställe.

I sin artikel menar Sundell m fl att vi ska använda Hatties sammanställningar för att på ett rationellt sätt förbättra svensk skolan. Hattie själv menar i och för sig att man inte ska generalisera hans resultat till länder som är icke-engelskspråkliga. Hatties analys gäller prestationer på olika former av kunskapstest. Skolan har ju enligt skollag och läroplan en rad andra uppgifter än att förmedla kunskaper: elever ska bli självständiga, kritiskt tänkande, solidariska, ha bibehållen lust att lära, fostras till medborgare osv. Hattie menar själv att fokuseringen på resultat är en begränsning i hans sammanställning.

Man är benägen att hålla med. Också när det handlar om kunskapsuppdraget kan man vara kritisk mot att fokus ligger på endast kortsiktiga resultat. Själv har jag alltid värnat om kunskapsuppdraget. Men det jag undrar över är om Sundell m fl menar att vi ska bortse från alla andra mål som i demokratisk ordning beslutats för svensk skola? Och är det då inte problematiskt att Hattie inte redovisar psykosociala effekter av olika sätta att bedriva skolverksamhet? Det är ju just psykosociala faktorer som artikelförfattarna säger sig värna om. Är inte delaktighet i skolan för utsatta elever ett mkt viktigt mål?

Flera fördelar med Hatties sammanställnig

Jag håller med artikelförfattarna om att Hatties sammanställning har flera fördelar. Den underlättar tillgången till forskning, arbetssätt som förespråkas av lärare, pedagogiska forskare, entreprenörer eller kollegor kan kollas upp och sådana som uppenbart inte har något stöd i forskningen kan sorteras bort. Många saker som görs i skolan har dåligt stöd i forskningen och det är bra att Sandell m fl pekar på detta. Jag tror att politiker, som de flesta andra när det gäller skolan, framför allt handlar utifrån sin övertygelse och anknyter till forskning som legitimerar det man redan tror på.

Men sammanställningar av metaanalyser ger ofta motstridiga resultat som måste tolkas vidare. Hattie illustrerar detta för effekten av läxläsning. Sundell m fl menar att effekten av läxläsning är låg. Men Hattie visar att effekten är låg för yngre barn men mycket stark för elever på gymnasiet. Om vi utgår från det genomsnittliga värdet (som Sandell m fl gör) över metaanalyser riskerar vi att missa sådan helt avgörande information.

Tar för lätt på skillnader i utfall

Tyvärr tar Hattie annars alldeles för lätt på att olika metaanalyser för samma faktor ofta ger helt olika utfall. Man måste nästan alltid analysera metaanalyser var för sig och även analysera de studier som metaanalyserna bygger på för att kunskapen ska bli trovärdig och relevant. Det finns många fler problematiska aspekter i fråga om att dra långtgående slutsatser av metaanalyser. Jag hoppas dock att mitt resonemang klargjort betydelsen av att vi kritiskt behöver analysera och värdera den kunskap som forskningen erbjuder utifrån alla de målsättningar vi har för skolan.

Claes Nilholm

professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik

Högskolan för lärande och kommunikation

Högskolan i Jönköping