När Frölunda och Högsbo stadsdelar nyligen slogs samman planerar det nya SDN att lägga ned tre skolor – enligt politikerna till följd av dålig ekonomi. Men Göteborgs stad har inte dålig ekonomi. Tvärtom, kommunen har 200 miljoner i överskott. Hur går det ihop?

Vi menar att de nedskärningar i förskolor, skolor och fritidsverksamheter som sker i hela Göteborg måste förstås i ett större sammanhang, som en medveten politiskt strategi. Göteborgs politiker har under längre tid valt att lägga resurser på att göra kommunen till en attraktiv besöksstad på bekostnad av den offentliga sektorn.

Denna politik legitimeras genom det politiska mantrat att det inte finns några alternativ, senast i förslaget om nedläggningarna av skolorna i Frölunda – Högsbo. Detta uttryck myntades av den brittiska premiärministern Margret Thatcher för att legitimera och genomföra en nyliberal politik. Det är en strategi som i dag omfamnas av Göteborgs politiker.

Vi säger: det finns alternativ. Mot de styrande politikernas vision ställer vi en annan vision – en vision som inbegriper en demokratisering och politisering av Göteborgs utveckling. Låt oss ge några exempel:

På det informationsmöte som hölls i Högsbo den 10 februari för att underrätta de hundratals närvarande föräldrarna om nedläggningarna av de tre skolorna inledde tjänstemännen med öppningsfrasen: ”Vi har ett förslag som är bra för lokalerna. ”Därefter lät man en konsult presentera förslag för hur lokalerna skulle kunna förtätas på bästa sätt. Allt medan politikerna hukade tysta i sina bänkar.

Inga politiska visioner

De politiska visionerna bakom förslaget lyste med sin frånvaro. I stället valde man att fokusera på tekniska detaljer. Efter upprepade frågor om de politiska visionerna bakom förslaget valde den socialdemokratiska ordföranden Maria Larsson att proklamera alliansens skolvision som sin: Ordning och reda, gemensam värdegrund och respekt.

Mötet kan ses som symptomatiskt för de brister i demokratin som vi bevittnar i vår tid.

* Politiken teknokratiseras. I stället för att debattera politiska visioner reduceras de politiska alternativen till en fråga om olika tekniska lösningar. I det här fallet vad som är mest lokaleffektivt. Politiken överlåts därmed åt konsulterna.

* Det sker en avpolitisering. Skillnader mellan de politiska partierna utraderas och det skapas en konsensuskultur där politikerna är eniga om de övergripande förändringarna. Detta lämnar oss väljare utan politiska alternativ.

* Politikerna reduceras till budgetadministratörer. SDN:s politiker är satta att administrera den lokala budgeten. Systemet innebär att politikerna inte ser sig som representanter för invånarna i sin stadsdel utan är i första hand lojala mot budgetbalansen. De anser sig också vara maktlösa i förhållande till kommunens övergripande strategier. Som invånare i vår stadsdel kan vi varken välja eller avsätta dessa politiker.

* Frånvaro av ansvar. En av de grundläggande aspekterna av en demokrati är att medborgarna kan utkräva ansvar av de valda. När vi utkräver ansvar av våra SDN politiker hänvisar de till kommunstyrelsen, och när vi vänt oss till kommunstyrelsen har vi hänvisats tillbaka till SDN. Detta är bara ett av många exempel på hur SDN-reformen, som en gång presenterades som en fördjupning av demokratin, i praktiken underminerar densamma.

Dags för en annan politik

Vi föräldrar i Göteborg har fått nog. Våra barn har fått nog. Vi säger nej till nedskärningar. Vi vill ha högre personaltäthet och mindre barngrupper. Det är dags för en annan politik i Göteborg. I år är det valrörelse. Vi har därför bildat ett Musiktåg mot nedskärningar. Vi kommer att närvara vid politiska möten och debatter fram till valet. Vår sång tystnar inte förrän våra barns framtid är säkrad. Till alla er som vill vara med säger vi välkomna. En annan stad är möjlig.

Catharina Thörn

Örjan Askerdal

Musiktåget mot nedskärningar

www.musiktåget.se