Arbetslivets krav har på bara 50 år förskjutits från kroppen till knoppen. Den snabba utvecklingen från ett industrisamhälle till ett informations-, kunskaps- och servicesamhälle har inneburit att ungefär 90 procent av landets arbetskraft i dag har uppgifter som går ut på att ha med andra människor att göra; arbetskamrater, patienter och kunder. Detta ställer förstås krav på förmåga att lyssna, förstå, samarbeta och i många fall också leda andra.

Dessa och andra funktioner är vad psykologin studerar och beskriver från flera perspektiv. Grundläggande kunskaper om psykologi blir därför alltmer relevanta när unga människor skall träda in i arbetslivet och möta dess krav.

De senaste decenniernas förskjutning av ohälsopanoramat från somatisk till psykisk ohälsa ställer också allt större krav på oss att förstå under vilka psykologiska lika väl som sociala villkor vi föds, utvecklas och lever. Likaväl som psykologin är en bas för behandling i psykisk ohälsa och stöd i krisreaktioner och är – eller bör vara – basal i all sjukvård, är projektet att förebygga ohälsa och etablera hälsosamma livsstilar bland våra medborgare i grunden psykologiskt.

Det går inte att ta miste på att psykologi och psykologiska fenomen är mycket uppmärksammade i dag, inte minst av unga människor. Allt fler medier tycks ha upptäckt efterfrågan på vardagspsykologi.

Sedan Sveriges Psykologförbund i höstas inrättade psykologiguiden.se har förväntningarna om antalet besökare överträffats månad för månad. Fristående kurser i psykologi tillhör de mest sökta i den svenska högskolan. Psykologiämnet förekommer dessutom på flertalet vårdutbildningar, lärarutbildningar, socionomutbildningar med mera. Psykologprogrammet hör till de mest eftersökta yrkesutbildningarna. Antalet platser har ökat från 150 till 650 under de senaste fem åren. Arbetsmarknadens efterfrågan på psykologer är, så långt man kan se i framtiden, mycket stor.

Efterfrågad kompetens

Psykologins tillämpningar i dag och i framtiden sträcker sig långt utöver dia- gnostisk och terapeutisk verksamhet i psykiatrin. Psykologisk kompetens efterfrågas i arbetslivet, i trafikplanering, miljöplanering, i arbete med funktionshindrade, i barn- och mödravården, äldrevård, i katastrofhantering och flyktingarbete, i rättsväsendet, på utbildningsområdet, av idrottsutövare och idrottsorganisationer, och på många fler områden.

På det svenska gymnasiet har psykologiämnet alltid haft en marginell roll, och paradoxalt nog blev den faktiskt ännu mer marginell i den senaste gymnasiereformen GY2000. I planeringen av det nya gymnasiet har Skolverket nu chansen att reparera detta fatala misstag och spegla den betydelse psykologiämnet har. Men i stället hotar ämnet bli i det närmaste totalt åsidosatt, utom på ekonomiprogrammet.

I examensmålen för Samhällsvetenskapsprogrammet, till exempel, läser vi: Utbildningen ska också ge kunskaper om samspelet mellan individ och samhälle och hur människors livsvillkor förändras över tid och rum. Utbildningen ska utveckla elevernas kunskaper om människor som individer och som deltagare i en samhällsgemenskap, samt om samhällets strukturer, verksamheter och funktioner.

Det är därför utomordentligt överraskande att den grupp som utarbetat Skolverkets förslag till Samhällsvetenskapsprogrammet i stort sett helt tycks ha förbisett psykologiämnet. Det förekommer bara i en av de så kallade inriktningarna med 50 lektionstimmar av de ca 2 500 som en treårig gymnasieutbildning omfattar!

Förbryllade drar vi slutsatsen att det är möjligt för en elev att gå igenom Samhällsvetarprogrammet utan en enda lektion i psykologi! Hur man då skall kunna utveckla elevernas kunskaper om människor som individer, och om samspelet mellan individ och samhälle är minst sagt gåtfullt.

Vi konstaterar att det stora intresset för och behovet av psykologiska kunskaper som finns ute i samhället inte återspeglas i det nya förslaget. Ta chansen, Skolverket, och gör psykologi till ett programgemensamt karaktärsämne på alla teoretiska program!

Lars-Göran Nilsson

ordförande i Svenska nationalkommittén för psykologi vid Kungliga Vetenskapsakademien

Lars Ahlin

ordförande i Sveriges Psykologförbund