Moderat jämställdhet
är kontraproduktiv
Moderaterna aviserar nu förändringar i sin syn jämställdhet som går på tvärs mot den politik som de själva formulerat i regeringsställning. Först monterar man ner fungerande system och sedan tar man ett halvt steg tillbaka för att försöka motverka en valförlust. skriver Esabelle Dingizian (MP) jämställdhetspolitisk talesperson i riksdagsgruppen.
Relaterat
I vårt samhälle, i synnerhet på arbetsmarknaden, handlar det om att bygga strukturer som säkerställer att graden av frihet och möjligheter i livet inte avgörs utifrån kön. Detta arbete måste göras på övergripande plan och inte på individuell nivå eftersom det inte handlar om den enskildes unika situation utan om hur människor blir bemötta olika på grund av deras kön. Det handlar om att säkerställa bra strukturer, det vill säga lagar, avtal, normer och värderingar som gör att människors liv inte avgörs utifrån kön.
Det ledande och i särklass största regeringspartiet, Moderaterna, aviserar nu förändringar i sin syn jämställdhet som går på tvärs mot den politik som de själva formulerat i regeringsställning.
Lönekartläggningar
Det senaste utspelet handlar om skärpta regler för lönekartläggningar, vilka ju syftar till att synliggöra löneskillnader mellan kvinnor och män. Moderaterna säger nu att dessa kanske bör göras vart annat år i stället för vart tredje år. Det är lindrigt uttryck anmärkningsvärt då regeringen redan förändrat kravet på lönekartläggningar från varje år till vart tredje år.
Dessutom har man gett fribrev till många fler arbetsgivare genom att ändra gränsen för vilka som behöver göra lönekartläggningen. Tidigare undantogs arbetsgivare med färre än tio anställda. Nu går gränsen vid 25 anställda. Samma förändring har gjorts för upprättande av jämställdhetsplaner.
Vi miljöpartister har sagt nej till nedmonteringen av strukturella lagar, regler och verktyg som understödjer jämställdhet på arbetsmarknaden. Vi har avvisat allt från minskade krav på lönekartläggningar till skrotad handlingsplan för jämställda löner.
För oss är jämställdhet inte bara en fråga om att motverka diskriminering utan hur vi formar samhället. Ska vi lyckas med det krävs det många verktyg. Ett sådant verktyg, men som nu delvis slagits sönder av alliansregeringen, är just lagstadgat krav på lönekartläggningar.
Avskaffat Jämo en försämring
Samtidigt har regeringen avskaffat bland annat Jämställdhetsombudsmannen (Jämo) och skapat en ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen (DO) och med det avskaffades också Jämos roll i det förebyggande jämställdhetsarbetet, då DO bara har en kontrollerande funktion. Det är olyckligt, då Jämo jobbade aktivt med lönekartläggningar tillsammans med arbetsgivarna och bidrog på det sättet till lärdomar och förståelse som resulterade i att lönerna justerades för tusentals kvinnor.
Resultatet av minskade krav på lönekartläggning och att lägga in Jämo i en ny övergripande myndighet, Diskrimineringsombudsmannen (DO) är mycket negativt. DO genomförde cirka 15 granskningar av arbetsgivare under 2009, enligt en undersökning från fackförbundet Unionen. Det kan jämföras med 570 granskningar mellan 2006 och 2008 när Jämo gjorde sin så kallade miljongranskning.
Kontraproduktiv politik
Det visar hur kontraproduktiv regeringens jämställdhetspolitik är. Över hälften av arbetsgivarna genomför inte ens den kartläggning lagen kräver. Det är frustrerande när vi vet att fyra av tio arbetsgivare som gör kartläggningar hittar osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor.
Från fackligt håll, som ju påtagligt får uppleva de negativa konsekvenserna för sina medlemmar, höjs nu röster om att det förebyggande arbetet i stället bör lösas avtalsvägen. Det är en intressant och förståelig ståndpunkt utifrån DO:s klena resultat. Särskilt som vi ser en påtaglig ökning av att stora delar av de fackliga organisationerna lyfter frågan om jämställda löner i avtalsrörelserna. På det sättet skulle det strukturella förebyggande jobbet, med bland annat lönekartläggningar och jämställdhetsplaner, göras utifrån avtal mellan arbetsmarknadens parter medan DO huvudsakligen kunde inrikta sin granskande uppgift på den del av arbetsmarknaden där det dessvärre saknas kollektivavtal.
Förebyggande åtgärder behövs
Vi har facit i hand när det gäller regeringens politik. Trots det påstår jag inte att allt var bra när vi rödgröna styrde. Men i jämförelse med det som hänt sedan den borgerliga regeringen tog över så visar det ändå att vi rödgröna har den grundläggande förståelsen att det krävs förebyggande, strukturella åtgärder för att ta steg framåt i riktning mot en jämställd arbetsarbetsmarknad och ett jämställt samhälle.
Jag tror dock att moderaternas verbala reträtt bara handlar om valtaktik. De vill inte göra något på riktig. Vi känner igen taktiken från hanteringen av många andra frågor. Först monterar man ner fungerande system och sedan tar man ett halvt steg tillbaka för att försöka motverka en valförlust.
Esabelle Dingizian (MP)
jämställdhetspolitisk talesperson i riksdagsgruppen





































Gör ditt val och köp här

