Gemensamma frågor måste hanteras och lösas tillsammans. Vi måste börja med att erkänna att stora förändringar påverkar ett samhälle på flera sätt. De flesta av oss har inga problem med att tala om hur industrialiseringen, trots att den banade väg för radikala förbättringar av vår gemensamma levnadsstandard, har fört med sig problem i form av miljöförstöring. Man kan också öppet tala om hur datoriseringen av vårt samhälle har effektiviserat vårt samhälle och gjort det lättare att kommunicera, men också skapat en distans mellan människor.

Varför finns det nästan ingen som pratar om den spänningen utifrån det mångkulturella samhället? För bara en handfull årtionden sedan hade islam och utomeuropeisk invandring en liten betydelse för Sverige. Idag är det en etablerad del av Sverige och våra liv. Det är en omvälvande samhällsförändring som har skett relativt fort. På många sätt har det varit utvecklande för Sverige. Vårt samhälle har blivit öppnare att leva i, vår kultur har växt och människors frihet har ökat. Men i kölvågorna av förändringar kommer som sagt också frågor och problem som måste hanteras.

Ensamma i debatten

Sverige har integrationsproblem. Arbetslösheten är påtagligt högre bland personer födda utomlands än bland svenskar. Enligt Brå så är utrikesfödda överrepresenterade i brottsstatistiken. Det finns en islamism som går emot värden om demokrati och jämställdhet.

De enda som i dagsläget tar upp dessa frågor är Sverigedemokraterna och grupperingar som Svenska Motståndsrörelsen eller Svenskars Parti. Deras budskap sprids på affischer, genom bloggar och, kanske den mest betydande faktorn, mellan personer. Taktiken från våra riksdagspartier verkar länge ha varit att tysta ned SD. Sverigedemokraternas valresultat har fördubblats tre val i rad – taktiken har inte fungerat så bra.

Om det sker en fjärde gång så kommer Sverigedemokraterna att ro hem ungefär 6 procent av rösterna och antagligen bli jämnstora med partier som Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna.

Tystnaden måste brytas

Tänker man efter är det inte särskilt konstigt. Om man kan argumentera utan att möta någon motargumentation har man en lätt match framför sig. Är man ensam så är det lätt att vinna. Det är en självklarhet i exempelvis sporttävlingar och melodifestivalen. Faktum är att det faktiskt också, för det mesta, är en självklarhet i vår samhällsdebatt.

I nästan alla frågor finns det två sidor som stöts mot varandra. Ett exempel kan vara skoldebatten som präglas av Folkpartiets linje om tidigare betyg och Vänsterpartiet som i princip vill avskaffa betygen. Här finns det en levande debatt där seriösa resonemang ställs mot varandra. Men ett område som inte fungerar på det sättet är alltså, tyvärr, integrationsdebatten.

De sju riksdagspartiernas försök till att tysta ned Sverigedemokraterna har mer eller mindre förvandlats till förlust på walk-over.

Tystnaden måste brytas, nu. Att inte tala om den här frågan skapar bara ännu större problem.

Frida M Simonsson

ordförande, Liberala ungdomsförbundet stor-Göteborg

Calle Bergström

distriktsstyrelseledamot, Liberala Ungdomsförbundet Örebro