Klimatkonferensen i Köpenhamn visar med all tydlighet att politiken befinner sig i ett vägskäl, ett av de kanske mest avgörande valen i mänsklighetens historia. Antingen ger vi oss i kast med att bygga om samhället till ett kolsnålt, grönt samhälle med hållbar ekonomi, eller så fortsätter vi att snacka och skylla på varandra medan vi obevekligen kommer allt närmare en storskalig klimatförändring med konsekvenser som vi knappt kan föreställa oss i dag.

I dag finns inget land i världen som gör vad forskarna säger krävs för att begränsa klimatförändringen. Även de som lovar mest är långt ifrån målet och löftena är så fulla av hål att de ofta inte innebär någon förändring alls. Inte minst gäller detta för EU och Sverige där utvecklingen går åt fel håll.

Sedan den moderatledda regeringen kom till makten för snart fyra år sedan har ingenting hänt. Inga kraftfulla åtgärder har satts in. Fredrik Reinfeldt och Andreas Carlgren har använt stora ord och poserat i internationella sammanhang, men ingenting har gjorts för att höja den svenska ambitionen i klimatpolitiken. Tvärtom, man har beslutat om en rad saker som gör problemet värre och kryphålen större. Satsningar på järnväg läggs ned och ersätts av motorvägar som Förbifart Stockholm, det statliga stödet till förnybar energi minskar och statliga Vattenfall bygger nya stora kolkraftverk.

Internationellt vill regeringen införa en rad allvarliga kryphål, till exempel kring skog och klimatpolitik och att gamla oanvända utsläppsrätter ska kunna användas i framtiden. Detta kan leda till tolv miljarder ton i ökade utsläpp per år – lika mycket som hela Sveriges utsläpp i 200 år.

Även regeringens strategi inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn körde i diket redan innan förhandlingarna började och har bidragit till att öka de internationella spänningarna mellan fattiga och rika länder.

Sveriges anseende har rasat

Den svenska klimatpolitiken är på dekis. Förfallet illustreras kanske ändå bäst av att Sveriges anseende som föregångare i klimatpolitiken har rasat. Climate Action Network, en global samlingsorganisation för 500 miljöorganisationer, rankar sedan 2006 världens länder ur klimatsynpunkt i Climate Index.

I indexet värderas och poängsätts tolv olika parametrar i tre kategorier: utsläppsnivå, tendensen för utsläppen samt klimatpolitik. Poängen för dessa slås sedan ihop och ger en sammanlagd rankning.

Sverige har hittills haft höga poäng i alla kategorier och höll tätpositionen fram till 2009 då regeringen la fram sin klimatpolitiska proposition och tog över ordförandeskapet i EU. Då rasade bedömningen av Sveriges nationella och internationella klimatpolitik och Sverige förlorade tätpositionen i Climate Index.

I årets upplaga av indexet har Sverige fortfarande höga poäng för utsläpp och utsläppstendens – sådant förändras inte så fort. Men poängen för Sveriges inhemska klimatpolitik har rasat från 77,3 till 65,5. Samtidigt har poängen för Sveriges internationella klimatpolitik fallit från 67,6 till 56,8. Rankningen för den svenska klimatpolitiken rasade från 10:e till 18: plats på ett år.

I bottenskiktet

Bland de 18 regeringar som anses ha en mer progressiv klimatpolitik än den svenska finns länder som vi inte är vana vid att betrakta som mer klimatvänliga, men som vi svenskar ändå anser ligger ganska långt fram, till exempel Tyskland, Norge och Storbritannien. Men där finns även länder som vi ofta anser vara klimatmässiga u-länder, till exempel Brasilien, Mexiko, Indien, Kina och Sydafrika. I stället för att inta en ledarposition för klimatpolitiken grupperas vi nu med länder som Australien, Thailand, Portugal, Marocko, Iran och Kazakstan.

Självklart ska man akta sig för att dra för stora växlar på vad som sägs i en enskild undersökning. Men Climate Index ges ut av seriösa oberoende organisationer som saknar anledning att svartmåla något enskilt land. Beräkningarna görs också systematiskt ut-ifrån objektiva fakta och utlåtanden från över 120 klimatexperter i 57 länder. För Sveriges del överensstämmer också resultatet med vad som allt oftare sägs av miljöorganisationer, journalister och experter, både i Sverige och utomlands.

Vi prioriterar klimatbeslut

För Miljöpartiet de Gröna är förfallet i den svenska klimatpolitiken ett allvarligt problem. Regeringen undandrar sig inte bara ansvaret för framtidens klimat, man missar också möjligheten att ställa om Sveriges haltande industriekonomi till en grön hållbar ekonomi.

Efter ett regeringsskifte i höst kommer Miljöpartiet därför att prioritera återupprättandet av den svenska klimatpolitiken. Konkreta åtgärder på hemmaplan står högt på agendan; investeringar i klimatvänlig teknik och styrmedel som på allvar minskar utsläppen både i närtid och på sikt. Vi vill omedelbart efter valet starta en ombyggnad av Sverige när det gäller att få ett mer hållbart transportsystem och mer energieffektiva bostäder. Internationellt kommer vi att arbeta för en rättvis politik, överenskommelser med utvecklingsländer och USA, samt inte minst att täppa till de kryphål som har skapats med moderater och centerpartister vid rodret.

Peter Eriksson (MP)

språkrör