Den nya modellen innebär, som jag förstår, en skärpning av kraven och att man inte längre tänker acceptera resonemang som tar hänsyn till sociala och samhällsstrukturella faktorer. Begler formulerar det själv på följande vis:

”Vi kommer inte i vårt fortsatta arbete att acceptera resonemang som: Ja, men ni förstår, med det elevmaterialet, den sociala sammansättningen på eleverna, kan man inte förvänta sig bättre resultat.”

Som lärare på det Individuella programmet möter jag just de elever som slagits ut av systemet, de som enligt Skolinspektionen drabbats av dåligt pedagogiskt ledarskap eller för lågt ställda förväntningar. Min upplevelse är att utslagningen primärt är individuell eller samhällsstrukturell, det vill säga befinner sig på en nivå nästan helt utanför skolans eller Skolinspektionens värld. Jag upplever det också som att lärare på grundskolorna i allmänhet gör ett fantastiskt jobb utifrån de knappa resurser man har att tillgå och utifrån de begränsade möjligheter man har att påverka.

I Göteborg finns områden där ungefär hälften av eleverna går ut grundskolan utan att vara behöriga för gymnasiestudier och områden där andelen bara är ett par procent.

Skillnaden beror då på, om man får tro Skolinspektionen, att lärare i förortsområden som Bergsjön, Gunnared och Lärjedalen är otydliga i sitt ledarskap och ställer för låga krav medan man i till exempel Askim, Örgryte och Torslanda arbetar på ett framgångsrikt sätt. Är det någon mer än jag som ser andra tänkbara faktorer, sådana som Ann-Marie Begler inte längre vill se?

Begler beskriver vidare hur arbetet nu skall handla om att framför allt belysa de områden där verksamheten inte fungerar och att bland annat göra så kallad flygande tillsyn där en stab av 190 inspektörer gör ett gemensamt tillslag mot ett avgränsat område. Tanken tycks vara att bli pedagogikens spårvagnskontrollanter.

Goda pedagoger utgår ifrån det som funge-rar hos en elev. Man lyfter upp elevens styrkor för att dessa skall smitta av sig också på det som inte fungerar. Skolinspektionen arbetar precis tvärt om. Den instans som är tillsatt att granska den moderna pedagogikens verksamhetsfält tillämpar en förlegad pedagogisk modell och tar inte längre hänsyn till det samhälle som omger skolan. Jag känner mig djupt oroad över om Skolinspektionen håller måttet.

Andreas Magnusson

lärare