Första punkt på infrastrukturminister Torstenssons och regeringens agenda är att införa ett svenskt internationellt fartygsregister för att, som hon skriver på GP-Debatt den 13/1, ge svensk sjöfart bättre konkurrenskraft.

Själva grundtanken med ett internationellt register är att det ska bli saklig grund för uppsägning av det svenska sjöfolket ombord i den svenska handelsflottan. Dessutom att kollektivavtalen mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarna till sjöss ska kunna rivas upp. Delar av den svenska arbetsrätten kommer att sättas ur spel.

Ett sådant register innebär vidare att det på fartyg med svensk flagg blir möjligt att anställa billig utländsk arbetskraft på diskriminerande villkor. Den blågula flaggan på handelsfartygen skulle hamna i samma liga som Kambodja och Mongoliet dit många rederier flaggat ut sina fartyg.

Den förra borgerliga regeringen försökte redan 1991 införa ett svenskt internationellt skeppsregister. Efter omfattande fackliga protester tvingades Bildtregeringen att dra tillbaka förslaget. Protesterna lär inte bli mindre om Reinfeldts regering försöker driva igenom sitt registerförslag.

Åsa Torstensson inleder med att tala om hur viktig svensk sjöfart är för Sverige, för Västsverige, för vår konkurrenskraft, för våra jobb och för vår miljö. Tala om hyckleri då hon i nästa stycke förespråkar ett förslag som över en natt skulle riskera att slänga flera tusen svenska sjömän i land.

Troligen förd bakom ljuset

Troligen har Åsa Torstensson ingen aning om vad ett svenskt internationellt skeppsregister är utan har av några svenska småredare lurats att tro att det vore något positivt för sjöfarten. För inte ens hon och regeringen kan väl vara så cyniska att de ena stunden talar om arbetslinjen och vikten av att skapa nya jobb för att i nästa sekund bidra till att öka den höga arbetslösheten i Sverige med tusentals personer.

Flera av de enskilda punkterna som Åsa Torstenson tar upp kan möjligen ha vissa positiva effekter för den svenska sjöfarten. Ändå är de ointressanta om inte regeringen snarast begraver funderingarna på att införa ett internationellt fartygsregister.

Direkt pinsamt blir det när hon skriver att hon delar sjöfartsnäringens åsikt att det är oerhört viktigt med att införa tonnageskatt. Men den regering hon sitter i har hittills vägrat trots att en enig riksdag står bakom detta krav. Resultatet är att ett antal rederier under den senaste tiden övergivit den svenska flaggan för att kunna överleva. Många svenska arbetstillfällen till sjöss är i dag akut hotade på grund av regeringens vägran att införa tonnageskatt.

Föreslår regeringen ett svenskt internationellt skeppsregister innebär det ett generalangrepp mot fackföreningsrörelsen och den svenska modellen på arbetsmarknaden. Vi kommer att göra allt för stoppa det.

Janne Rudén

ordförande i SEKO (Facket för Service och Kommunkation)

Tomas Abrahamsson

vice ordförande SEKO

Kenny Reinhold

ordförande i SEKO sjöfolk